Förtvivlad
Min mens har anlänt. Nån dag senare än jag räknat med.
Igår morse upptäckte jag blod på pappret när jag torkade mig. Jag bröt ihop. Var helt förtvivlad. Kunde inte gå och jobba. Mår så dåligt. Känner mig deprimerad. Två gravtest visar negativt. Jag är så ogravid jag bara kan bli. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG???
Nu är julen över och jag väntar...
Status just nu. Jag inväntar mensen vilken dag som helst. Borde vara idag eller imorgon. Skillnaden mot förra försöken är att denna gång har jag inte fått några bruna flytningar 3-4 dagar innan. Jag har hysteriskt sprungit på toa hela julen, för att titta efter hur läget är. Inga bruna flytningar. Mina bröst ömmar, det går upp och ner. Vissa stunder ömmar de knappt något alls och ibland riktigt mycket. Jag har även hysteriskt i smyg klämt på brösten hela helgen av rädsla att de ska sluta ömma. Men än har ömheten inte försvunnit. Tidigare gånger har brösten slutat göra ont 1 eller 2 dagar innan mens. Men jag har inte vansinnigt ont i bröstvårtorna som jag vet är ett vanligt tecken, inte heller har jag fått större och buckligare vårtgård.
I övrigt har jag varit förkyld i helgen och hostat en massa, vilket jag förmodligen inte kan tolka på annat sätt än en vanlig förkylning. Däremot tycker jag mig vara extra känslig, har nämligen börjat lipa bara jag tänkt på vissa saker som vanligtvis inte skulle driva mig till tårar. Huruvida detta är en similering eller inte kan jag inte avgöra.
Har inte vågat testa ännu, pallar inte med besvikelsen. Jag vill skjuta på besvikelsen så långt det går. Väntar hellre in mensen, eller inte mensen så klart.
Men mensen kommer säkert. Jag tror nämligen inte att jag skulle vara utrustad med någon tur över huvud taget. Får helt enkelt se.
Nu är det dags för jobb efter tre dagars julledigt.
Fundersam
Som jag skrev sist vet jag inte om jag haft någon ägglossning eller inte. Nu börjar jag undra... Antingen kom den senare än vad jag trodde eller så uteblev den. Jag har nämligen knappt haft några symtom alls, brukar ju alltid ha det en vecka efter ägglossning fram till mens. Kanske är det något positivt?? Fast det vågar jag inte tro på. Men jag har ett sjuhelsikes humör. Vet inte om det beror på att jag faktiskt har anledning att vara det eller om det kan räknas till symtom... ? Dessutom är jag så himla känslig. Gråter när jag ser barn på TV, läser bloggar av gravida m.m. Sitter och stortjuter i min ensamhet. Usch vad jag känner mig rädd och ledsen över att inte kunna bli gravid. Det upptar nästan hela min tankeverksamhet. Jag vill så gärna så det gör ont.
Det är tre dagar kvar till julafton. Julklappsinköp och julstök i massor. Mängder av snö ute och ca -15 grader. Julstämningen bör vara på topp, men längst inne i mig finns det ett stort orosmoln, en klump som inte vill försvinna..... GOD JUL!
Ovetskap
Var ganska snabb med negativa tankar häromdagen. Det kan mycket väl tänkas att jag har haft ägglossning. Dock tog mina teststickor slut igår och det senaste testet jag tog igår visade på en tydlig stregring men inte fullt utslag. Idag har jag dock haft ont i magen som jag brukar ha vid ägglossning, sekretet tyder även på det. Så jag hoppas och antar att jag hade ägglossning i dagarna. Nu kommer väntan... symtom-överanalyseringen...... psykosen. Inte fören efter julafton kommer jag veta. Men som sagt, några positiva tankat existerar inte hos mig. Bara att vänta.........
Paranoid?
Ok, nu börjar jag bli paranoid. Jag var helt säker på att jag skulle ha ägglossning idag, men inget tyder på det över huvudtaget. Ska jag inte ha ägglossning denna månad??? Vad är det frågan om............?????? Aaaaaaaaah!
Det gick ganska fort ändå...
.... och nu är det redan torsdag. ÄL i antågande. Dags att starta produktionen nu då ;) Men jag har dessvärre ingen positiv känsla alls. Pessimist javisst!
Sen sist har jag pillat massor med bloggen, ändrat lite utseende och fixat. Snart hoppas jag att det blir en glädje-blogg.....
Bara måndag?
Åh va tiden går långsamt....
...segaste hösten någonsin.
Fast nu är det ju iochförsig vinter. Hur mycket snö som helst ute, och det är vackert. Så vackert. Önskar jag kunde njuta fullt ut.
Sorgsen
Nästan dagligen kämpar jag emot tårarna som envist tränger sig fram. Jag fixar inte att se gravida på stan, barn på TV eller vad som helst som får mig att tänka på familjelivet. Jag orkar inte prata med vänner av rädsla att de ska avslöja en graviditet, jag vill inte veta. Jag vill leva i min egna lilla bubbla fram till den dag då jag själv har anledning att jubla, skratta och gråta av glädje.
Jag har en hemsk, igenomborrande känsla av att jag tillhör den minoritet som inte kan bli gravid. Att kommande månad skulle vara den månad då jag får plus känns lika troligt som snö på midsommarafton. En vecka kvar till ägglossning, veckorna går i snigelfart. Står inte ut!!
Besviken
Min mens kom i måndags. Känner bara en enda stor tomhet, besvikelse! Varför går det inte? Detta knäcker mig. Vill bara skrika rakt ut. Orkar inte. Jag längtar så otroligt mycket efter bebis, allt annat känns oviktigt. Jag har bara en jobbig känsla av att detta kommer ta tid....
Nu kör jag iallafall stenhårt med hälsokost och annat smått och gott jag läst mig till som ska vara bra när man inte blir gravid. Återstår att se om det fungerar. Jag har inte mycket hopp dock... BIM blir på annandagen. Snälla tomten!! Jag önskar mig ett plus i julklapp, inget annat!
