Magen vecka 32

Magen växer och växer. Eller egentligen tycker jag att den mest flyttas mer och mer uppåt, vilket börjar bli jobbigt. En fot under revbenen. Tryck mot lungorna. TUNGT att andas. Nu ser jag fram emot att magen sjunker ner, så det underlättar lite. Jag som redan innan haft svårt för trånga utrymmen, som då och då under livet haft panikångestattacker i samband med att jag "tror" att jag inte kan andas, vaknat på nätter och skrikit då jag drömt att jag blir kvävd har det ganska jobbigt med denna känslan. Jag får flera gånger dagligen intala mig själv att jag visst får luft, att det bara känns som att jag inte får det. Har vaknat flera nätter av att jag "inte kan andas". Sätter mig då upp i panik och hoppar upp och ner med förhoppning om att lillskruttan ska ramla ner lite. Ja, jag börjar tröttna på magen nu. Ser fram emot min vanliga mage med lillskruttan utanför :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0