Ingrid 7 veckor

Idag är Ingrid 7 veckor. Kan inte fatta att det redan gått 7 veckor... usch, jag tycker tiden går alldeles för fort.

Idag var vi på BVC igen och nu väger vår lilla skrutta 5140 gram :) Hon tjockar på sig. Följer sin kurva alldeles perfekt, känns skönt. Eftersom Ingrid aldrig äter på natten så är det skönt att veta att det fungerar ändå!

Som synes på bilden ovan älskar vår lilla tjej att bada. Annat som hon uppskattar är att sitta och prata med mamma och pappa, det är inte alls lika roligt att ligga ensam längre. Nu vill hon ha uppmärksamhet. Börjar vi prata med henne gurglar hon så sött (bakom nappen, för den sitter alltid i) och börjar skratta. Korta stunder går det bra att ligga i babygymet och häromdagen började hon prata med kaninen som hänger i gymet, så söt.

Får hon chansen, och då menar jag antingen när hon åker vagn eller bil, så sover hon flera timmar i sträck. Men, det duger bara när det rör på sig. Stannar vagnen, ja då vaknar Ingrid. Men hon somnar så fort det börjar röra på sig igen.

Som sagt, tiden rusar fram och jag hänger inte med. Det händer så mycket hela tiden och jag önskar inget hellre än att jag kunde vrida tillbaka klockan, till den dagen då hon skulle födas.

Glada lilla godbiten, så söt hon är!!

Fina fina Ingrid! En vecka till nu empa- sen får vi ha bebisträff!!! Fast min är inte så mkt bebis längre herregud vad tiden flyger...

Hej Emelie! Vad roligt att du hittade till min blogg :)Jag förstår precis hur du känner och jag känner igen mig i de känslor du beskriver. Speciellt att hon kom ut till slut och du kände ingenting...så var det för mig. Jag var helt totalt färdig efter förlossningen, mådde så dåligt fysiskt och kunde knappt ta hand om mig själv - men pang bom då skulle man hem och fixa allt själv med en ny liten varelse. Fick panik rent ut sagt och ångrade att vi skaffade barn.



Du kommer må bättre! Du kommer till och med må bättre än vad du gjorde innan. Det fina med att gå igenom detta är att du lär dig så otroligt mycket om dig själv och blir starkare. Även om det inte känns så just nu och du helst vill gå och lägga dig och inte stiga upp. Det är starkt att du försöker klara dig utan medicin, men om det känns för jobbigt - var inte rädd att testa det. Det viktigaste är att du får komma upp över ytan och börja må bra och kunna njuta av din dotter. Kom ihåg att alla förlossningsdepressioner går över...och vi är många som drabbas. Du är inte ensam! Vad roligt att du bloggar om det, jag ska följa din blogg :) Massa kramar