Jag har funderat på vart den plötsliga, starka intensiva bebislängtan kom ifrån i september när vi bestämde oss för att försöka bli gravida. Innan dess kände jag att jag kunde vänta ett tag till, men plötsligt ville jag bli gravid mer än något annat. Och nu är det det enda som upptar min tankeverksamhet. Jag tror på riktigt att jag tänker på det minst en gång i halvtimman varje dag! Det är så oerhört jobbigt så det går inte beskriva, jag trodde verkligen inte att det skulle kännas så här.

Just nu är jag inne i den jobbigaste fasen, väntan på att mensen inte ska komma. Jag är så himla negativ men jag tror verkligen inte det tagit sig denna gången heller. Frustration!!!!! Ibland känner jag bara för att skrika ut till hela världen, att kunna dela med mig av detta till alla för det är såååå jobbigt att låtsas som att allt är som vanligt, när det är ett inre kaos i mig. Tänk om jag aldrig någonsin kommer kunna bli gravid??