1 månad


Idag blir hon 1 månad, vår kära Ingrid. Jag förstår inte vart tiden tagit vägen. Det känns som att tiden försvunnit. Jag har inte hängt med.


Ingrid-status:
- Vikt idag: 4692 gram
- 56 cm lång
- Ler och har börjat "prata"
- äääälskar att ligga på skötbordet
- har börjat titta på mobilen som hänger över skötbordet
- fixerar blicken (har iofs gjort det ett par veckor redan)
- är ett litet marvrak som formligen vräker i sig när hon får chansen, både bröst och flaska går bra
- sover relativt bra på natten, kräver max ett mål på natten, oftast runt 4:00 tiden. Har då somnat mellan 22:00 och 23:00. Har till och med sovit hela natten igenom några gånger! Får gäääärna fortsätta så
- somnar så fort jag lägger henne i vagnen
- åka bil är också ett bra sömnmedel
- nappen är hennes bästa vän, världen rasar samman om den åker ut, vilket den ofta gör på natten vilket håller hennes mamma vaken stundtals

Hur är då mamma-status?
Upp och ner som en berg och dalbana. Mest ner. Ibland känns det ok, som att det är på väg åt rätt håll men så kommer det ett bakslag och det blir tungt. På morgonen är det jobbigast, har jag inget för mig på dagen är det svårt att ta sig ur sängen på morgonen. Därför försöker jag planera in så mkt som möjligt, så jag har något att göra på dagarna. Det får mig att komma igång med dagen och tankarna skingras lite, trots en jobbig klump i hela maggropen. Tyvärr känner jag ingen riktig glädje för något :( Det som jag annars älskar att göra känns likgiltligt. Men jag gör det ändå, för jag vet att jag måste! Jag tror inte att de som träffar mig märker att det är något som gnager innanför mitt skinn, jag är bra på att låtsas, att ha en fin fasad. Om någon frågar hur jag mår vet jag inte vad jag ska svara. Jag klarar inte prata om hur jag egentligen mår utan att känna för att lägga mig under täcket och gråta som ett barn. Blä vad trött jag är på att känna så här. Men jag tar alla chanser jag får att bli bättre, så jag hoppas såå innerligt att det ska hjälpa snarast!!

All for now - jag uppdaterar när jag känner för det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0