När det inte blir som man tänkt sig
I 9 månader var jag överlycklig, planerade allt in i minsta detalj, jag virkade, sydde och handlade, allt för att min lilla prinsessa skulle få det allra bästa. Jag drömde underbara drömmar om stunden hon kom upp på mitt bröst, när jag ammade henne för första gången och när vi fick ta med henne hem första gången. Jag längtade så mycket att jag ibland inte trodde att hon faktiskt skulle komma nån gång, att allt var just en dröm.
Fina Emelie! Jag ville lämna bort Ally hos mamma varje gång jag var där till hon va ca 6 månader. Jag kunde inte njuta, jag var irriterd- det va inte så att vara mamma som jag hade hört. Men jag fick ingen hjälp- vid 3 mån ålder på bvc SKA!! bvc sköterskan ha eh genomgång med mamman om hur hon mår... detta visste inte jag och ingen gick igenom ngt med mig. Nu menar jag inte att alla mår dåligt i ett halvår- du komme klara detta galant och Ingrid älskar dig villkorslöst så liten hon är! Hon vet ingen annan supermamma än du- även om du gråter! Hon älskar din lukt, din famn och din röst! Ally såg inget annat än tårar första halvåret hos mig. Men det blev ju flicka av henne med ;) Detta komer gå fint empalampa- ni är så fina och duktiga! MÅnga kramar!!
Stackars dig lilla Emelie det låter som det jag råkade ut för både med Lisa o Fia o jag förstår verkligen vad du går igenom! Om du vill prata så finns jag här.....tänker på dig!! Kram kram
Maria: oj Maria, jag visste inte att du kände så :( så länge. Det är verkligen mer vanligt än man tror. Förstår inte hur du stod ut så länge, för mig känns det som att känslorna äter upp mig. Stark du är som tog dig igenom det utan hjälp! Kramar tillbaka!!!
Du kommer ta dig ur det här och kunna njuta mer av att vara mamma! Det är nog först när man blivit förälder som man verkligen blir sårbar och känner sig så otillräcklig, samvetet över att vara en dålig mamma gnager nog de flesta - även supermammorna, man känner sig nog aldrig tillräckligt bra för sina barn (ungefär som att en kvinna aldrig är nöjd med vikten) även om barnen är supernöjda! Jag kan såklart inte jämföra mina känslor med dina, för jag hör ju till de där som känner lyckorus men jag gråter faktiskt jätteofta ändå.
Bara ATT du skriver och DET du skrivit här visar att du ÄR en god och stark mamma!
Kram!
kramar om dig så jävla hårt
När Elliot fyllde ett år så fick jag se bilder från en kräftskiva vi var på när han var några månader, då slog det mig att jag inte mindes någonting... Ingenting alls från hans första 6 månader i livet.
Jag drabbades av post traumatisk stress och blev jättedålig, nu kan jag dock med hjälp av bilder minnas nästan allt som tur är. Men tänk om man hade fått hjälp från början, att någon hade sett på mig hur "borta" jag var (men inte ens psykologen såg igenom min fasad, eller min familj för den delen) Jag kommer alltid att vara lite bitter för det även om det inte är någons fel och därför blir jag så glad i hela magen när jag läser att du bett om hjälp. Det gör dig till världens bästa mamma <3
Kram Petra
Hej!
Hoppas du idag mår mycket bättre. Förlossningsdepression är tungt, svårt och knäckande. Ville bara berätta för dig att jag skrivit en bok som precis har kommit ut! Den heter: Moderslycka-vart tog glädjen vägen? Hoppas att du vill läsa den och tycker du om den, även tipsa andra. Ensam är inte stark!
Hälsningar från Helena Askén.