Längtan


Äntligen fredag! Veckorna går fort. Vi konstaterade imorse att det kändes som igår vi sa nu är det redan fredag och nu är det fredag ännu en gång. Lite läskigt, tiden bara rusar fram och snart är det ju faktiskt dags. Väldigt snart. Skulle ju kunna bli närsomhelst. Jag känner mig inte helt redo, har en hel del kvar att fixa. Har t.ex. inte överhuvudtaget satt mig in i profylaxandning och det hade jag ju tänkt... har inte heller packat den där väskan vilket verkar vara ett stressmoment för mig, drömmer om den då och då.....Och så har ju inte heller vagnen och babyskyddet kommit! Det irriterar mig nog mest, skulle kommit förra veckan. Får ringa babyproffsen idag och höra var den tagit vägen.

Igår hade jag ingen bra dag. Jag var ofantligt trött, lillan tryckte uppåt så jag visste inte hur jag skulle vara och bete mig. Fick panik av att sitta och ligga och stå orkar jag ju inte göra hela tiden. Usch, det är verkligen ingen behaglig känsla när det känns som att det sitter ett bälte hårt åtdraget runt bröstkorgen. Men idag tycker jag att hon dragit sig neråt, det känns inte alls lika obehagligt idag. Dagarna går verkligen upp och ner.

Nu längtar jag så mycket tillbaka till min gamla kropp, till att kunna använda mina vanliga kläder, att kunna shoppa lite nya kläder (!) och använda mina nu för små skor! Jag längtar efter att kunna dricka kaffe utan en mindre eldsvåda i halsen, ta långa promenader och (var på vippen att skriva sova en hel natt, men det lär väl inte ske på evigheter, ha ha) sova på mage! Men framförallt så längtar jag efter lillskruttan, längtar efter att se hur hon ser ut, om hon ärvt min grisnäsa eller Pers lockar, längtar efter bebislukt, bebisgos och att bara vara i den där bubblan. Längtar efter känslan av att ha blivit mamma, att en liten minimänniska nu helt plötsligt är totalt beroende av oss, längtar efter att amma, byta blöjor och att bara titta på henne. Jag längtar efter att ta långa barnvagnspromenader fina höstdagar, när solen skiner och löven är gula och röda och alldeles skimrande. Åh vad jag längtar!

Per och vår gudson på promenad i slottskogen förra hösten, en sån där
solig och skimrande dag.

Kommentarer
Postat av: Mathilda

Och Åh vad JAG längtar!! :) Hoppas hon ser ut som dig, så hon blir lik mig höhö

2011-09-09 @ 15:03:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0