Sitter här och dricker en kopp hallonbladste. Ökar upp till två koppar per dag idag tänkte jag. Har inte haft några smärtsamma förvärkar sen förra veckan så jag kan nog inte skylla på teet längre eftersom jag fortsatt dricka det. Sammandragningar har jag förståss men de gör inte ont.

Igår umgicks jag med vänner hela dagen och det var supermysigt. Blev några timmar på stan och mys hemma hos Maria med fika och pizza. Men hjälp va slut jag var efter detta. Jag fattar inte varför det ska ta så mycket på krafterna att göra annat än att bara vila. Jag kände mig febrig, förkyld, hade ont i kroppen och i huvudet när jag kom hem igårkväll, ville bara lägga mig och sova flera dygn. Känslosam var jag också. Jag gråter för ingenting numera, men å andra sidan fick jag glädjande besked igår. Min kära vän Madelene fick sin efterlängtade son natten till igår och när jag pratade med henne bara rann tårarna. Så underbart att höra någon med total lycka och glädje beskriva det bästa som hänt henne. När jag berättade för Per det M sagt till mig rann tårarna, när ja gick och la mig och tänkte på det samt det som komma skall rann tårarna, när jag skriver detta rinner tårarna. Ett känslomässigt vrak är jag. Vill bara att tiden ska gå. Vill också ha min bebis nu. Är rädd att något ska hända som fördärvar denna tid som är den bästa i vårt liv.

Ja ja, i vilket fall fick jag några timmars sömn inatt. Sov ganska uselt, var vaken flera ggr och det tog ca 2.5 h innan jag lyckades somna men dagen idag är helt oplanerad och jag planerar att låta den vara oplanerad. Känner att jag behöver det. Mår iallafall bättre idag och det verkar inte som att det blev så mycket av det. Imorgon ska jag hem till min kära jobbarkompis Jessica som också bara går och väntar på bebis så jag behöver samla energi till det (uppenbarligen efter gårdagens totala breakdown).