tisdag 3 januari
Igår var vi på BVC, igen. Ingrid följer som vanligt sin kurva perfekt, hon väger nu 5720 gram. Snart 6 kg!! Ingen liten bebis längre. Eftersom Ingrid är så stabil i nacken och ryggen frågade jag bvc sköterskan om vi kan låta Ingrid sitta i en sån där bumbo stol redan nu och det gick utmärkt sa hon, så därför har jag precis klickat hem en från jollyroom. Ska bli kul att se hur det går =) Finns ju inget att anmärka på när det gäller Ingrid, hon skriker ju aldrig, sover massor (måste ofta väcka henne dagtid för mat) och sover hela nätter, oftast. Är nöjd och glad. Vi pratade lite om det, jag och bvc sköterskan, att jag har samvetskval och känner mig lite dum över detta, att allt det praktiska funkar hur bra som helst men samtidigt inte kan njuta fullt ut. Jag vet ju att det finns många föräldrar som har det jätte jobbigt med kolik barn och sömnlösa nätter m.m och jag förstår ärligt talat inte hur de överhuvudtaget kan vara glada och lyckliga, hade det varit jag hade jag nog inte orkat med det. Därför skäms jag lite när jag säger hur snäll Ingrid är. Men vi konstaterade att spädbarnstiden kan vara jobbig på så många olika sätt och jag har väl all rätt att tycka att det har varit jobbigt sista tiden, och ska väl vara glad över att det praktiska fungerar över förväntan. Ja ja.
Ingrid idag på stan. Sötis <3
Idag har vi varit på stan tillsammans med min syster. Lillfisen var snäll som vanligt och sov sig igenom hela turen bortsett från matning och blöjbyte. Jag hade egentligen tänkt ha en oplanerad dag idag, har inte haft en enda oplanerad dag på över en månad. Jag har inte fixat att inte ha något att göra, fått ångest bara jag tänkt på det så därför kände jag mig tvungen att testa att bara vara hemma. Men igår fick jag som vanligt panik av tanken och bestämde mig för en runda på stan. Det är tyvärr fortfarande så att jag måste ha en anledning att stiga upp på morgonen, känner mig alldeles för nere när jag vaknar och inte har nått att göra när jag stiger upp. Sover därför så länge det går, idag gick vi upp 11:30. Då hann jag precis klart till vi skulle möta upp min syster för att åka till stan. Blir galen på detta, varför kan jag inte stiga upp på morgonen och känna att det är skönt att vara vaken, uppe, hemma tillsammans med Ingrid? Nu dröjer det ett tag innan jag får chansen till en oplanerad dag igen.... Det känns lite som att mina besök på bvc och hos psykologen varje vecka är min livlina, det som får mig att hålla ihop. Det gör att det känns som att jag gör något meningsfullt. Nästa vecka ska vi börja föräldrargrupp dessutom, då har jag ytterligare "en livlina" att klänga mig fast vid. Får lite panik när jag tänker på att dessa "livlinor" snart inte finns kvar. Ska gå hos psykologen februari ut, och till bvc kan jag ju inte ränna för jämnan för Ingrid är ju så stor nu och föräldrargruppen varar i 5 veckor. Men jag hoppas att jag när jag mår helt bra ska klara mig utan det, att jag då kan känna att allt det vardagliga jag gör är meningsfullt. Ja nu blev det en himla massa babbel igen. Men som sagt, att skriva är terapi.
Kommentarer
Postat av: Mathilda
Den sista bilden, kan inte sluta kolla på den. Det ser ut som dig Emelie, när du var liten! Herrejäklar vad lika ni är! Det kommer bli en söt flicka ;) (såklart)
Trackback
