Det är tungt nu på många sätt och vis. Igår fick Ingrid tillbaka utslagen hon hade för två veckor sedan. Det började precis på samma sätt som sist så jag ringde till BVC direkt, hon hjälpte mig med en tid till barnläkarmottagningen så vi var där idag. Det var två jobbiga timmar där. Jag är själv förkyld, har ont i halsen och i hela kroppen, Ingrid är SÅ grinig och otillfreds med allt och det var ju inte direkt snabba puckar som gällde där. Svetten rann på mig när jag försökte underhålla en trött, grinig men ändå aktiv (?) liten tjej medan vi väntade på läkarna och alla som skulle se henne. Pricken över i:et var när de skulle ha ett urinprov, hur lätt är det på en skala på en 8-månaders? I 45 min satt jag med ett plastmugg mellan benen på Ingrid och väntade på de små dropparna, som aldrig kom. Fick göra allt som stod i min makt för att hålla henne still. Så vad kom de då fram till? Ingenting, typ. Det är ingen som kan säga vad det är. Denna gång kollade två erfarna barnläkare på henne men de hade inte heller sett nått liknande, de tyckte dock att det var "ett spännande fall" jo jag tackar jag!! de konsulterade en hudläkare som sa att det förmodligen är virusorsakat... känns ju inte så kul att det kommer igen bara.. Fick inget kortison denna gång då läkarna gärna inte ger det till barn, utan vi ska vänta och se vad som händer under helgen. Om utslagen är kvar på måndag ska vi tillbaka dit för utökad provtagning. Och utslagen har bara blivit värre under kvällen och Ingrid är snorig, hostig och kinkigare than ever. Vägrar sova, bara gråter. Usch, man är en totalt slut mamma ikväll vill jag lova. Har väl snittat ett par timmars sömn de senaste tre nätterna. Det är ingen höjdare att vara både fysiskt och psykiskt sjuk samtidigt som man ska ta hand om en krävande, sjuk 8 månaders dotter hela dagarna. När blir det bättre???