Under veckan vi var i Turkiet hände det mycket med Ingrid utvecklingsmässigt. Det var precis som att hon gick från bebis till barn. Hon är så mycket mer medveten om allt runt omkring henne, hon härmar det vi säger och gör, älskar att spexa och spela allan, vet precis hur hon ska få uppmärksamhet inte bara av oss utan av alla människor i hennes närhet, hon trivs bra bland okända människor så länge jag är i närheten och hon är väldigt intresserad av det vi gör och vill göra likadant. Dessutom har hon nu 4 tänder på gång samtidigt, 3 där uppe och 1 där nere. Mycket på en gång men trots det är hon otroligt lätt att ha och göra med (trots att jag ändå kanske gnäller över för lite egentid ibland). Hon sover med några få undantag hela nätterna i sin säng, brukar vakna första gången runt 7 och det är ljuvligt att det äntligen fungerar så bra med sömnen. Jag vet att vi ska vara tacksamma över detta med tanke på hur jobbigt många föräldrar har med för lite sömn. Jag beundrar dem som orkar kämpa varje dag med sömnen. 

 

Just nu sover Ingrid sin morgonlur, i vanliga fall brukar jag också passa på och sova då men idag kände jag inte för det. Jag var sugen på lite egentid framför datorn med en kopp kaffe. Jag håller på för fullt med Ingrids fotobok som jag vill ha klar till henne 1 års dag, det är verkligen roligt men tidsödande och dessutom är det ganska jobbigt att kolla på alla bilder från när hon var nyfödd. Det gör fortfarande ont att se dem trots att jag numera även känner mycket kärlek när jag ser hennes pyttelilla gestalt.