Idag har Pers föräldrar varit här och hjälpt till att rensa/slänga/skänka en massa överflödiga grejer. Vilken lättnad det är att bli av med sådant som bara tar plats och som man typ inte använt på 5 år. Vi skänkte tre lådor med porslin, böcker, glas, krukor m.m till myrornas, slängde en enormt stor mängd  böcker, papper och kompendier från både min och Pers pluggtid och körde iväg stora tv-apparater och dylikt till soptippen ;) Vilken befrielse. Inför denna flytten har vi verkligen rensat, ordentligt. Jag har verkligen gått igenom allt jag har, tex alla mijarder örhängen m.m Nu ska bara resterande saker som ska sparas packas ner i flyttlådor, TRÅKIGT!

 

I vilket fall var det skönt att få hjälp idag, tanken var i och för sig att få lite hjälp med Ingrid också men det är helt omöjligt att låta någon annan ta hand om den lilla bestämda och envisa damen. Hon är så mammig att jag tror jag blir galen, helt sjukt. Jag känner mig nästan kvävd av hennes ständiga behov av att vara i min famn. Hon bryter verkligen ihop om jag släpper ner henne och skulle jag gå ut ur rummet är hela världen förstörd. Detta har verkligen eskalerat sen henne magsjuka och jag hoppas så innerligt att denna "fas" snart ska vara över. Annars vet jag inte vad jag gör. Jag har aldrig träffat ett barn med detta extrema beteende. Någon som känner igen sig? Tips?? Men hon är ändå min solstråle, min underbaraste lilla skatt :) Och hela jag ler när jag nu tänker på henne. Det är tur det går över så fort de somnar :)