I fredags var jag hos barnmorskan för kontroll igen, var då i v.37+0. Som jag gissade låg bebisen högre upp än sist. Gången innan när de kände var han fixerad men nu väldigt rörlig, så det var ju typiskt. Barnmorskan var även osäker på om det var huvudet som låg ner så fram tills ultraljudet bekräftade att huvudet var neråt var jag ganska nervös. Har ingen lust med att något oanat ska uppstå nu. Men än så länge ligger han som han ska och jag hoppas han fortsätter med det :)

 

Tyvärr hade mitt blodvärde gått ner till 111 så jag måste äta de förbannade järntabletterna igen, som jag inte tagit ordentligt på ett tag då blodvärdet legat stabilt bra. Så tog en tablett igår kväll och inatt vaknade jag och mådde konstigt i magen, imorse mådde jag så illa att jag kräktes och har haft magkatarr hela dagen. Klarar verkligen inte av de där tabletterna. Usch. Tänker försöka få i mig järn på annat sätt framöver, blutsaft, broccoli och jordgubbar. Jag och Ingrid vräkte i oss en liter jordgubbar till kvällsmat idag, hon älskar jordgubbar lika mycket som jag :) Ska tillbaka till barnmorskan på fredag så hoppas det gör lite nytta iaf..!

Blodsockret var bra som vanligt, blodtrycket likaså. SF-måttet var 37 cm, ligger under översta strecket precis, mkt större än jag var med Ingrid... Hoppas inte det betyder allt för stort barn bara :O

 

Nu framöver går jag en gång i veckan till barnmorskan, dessutom ska jag träffa en förlossningsläkare på förlossningen om en vecka, eftersom det blev som det blev sist.... Förhoppningsvis kan detta bidra till att jag får eget rum på BB och att Per får stanna så länge vi vill (vilket verkligen inte är att räkna med som omföderska), samt att jag får föda på Östra. Känns även tryggt att de på förlossningen vet om "min historia" också... Känner mig rejält nervös över hur allt ska bli. Men nu är jag betydligt mer förberedd inför förlossningen än vad jag var sist iallafall!! Alltid nått :)