Hysterisk
Jag har bim imorgon. Status just nu: Brösten ömmar inte alls. Hur hårt jag än trycker på brösten kan jag inte känna nått. Jag har inte fått bruna flytningar. Men jag har molande värk i höger äggstock som ibland hugger till och gör riktigt ont. Detta började i fredags då jag på kvällen när jag skulle sova fick så ont i magen att jag var tvungen att sitta upp i nån minut, sen gick det över. Efter detta har huggsmärtan kommit och gått men sen igår eftermiddag har den varit mer eller mindre ihållande. Eller egentligen kan jag beskriva den som ihållande men med inslag av värre smärta. Nästan uteslutande i höger äggstock, vilket förvirrar mig.
Symtomen denna månad är alltså inte alls likadana som tidigare månader. Så visst hoppas jag... eller jag vågar knappt hoppas men det finns väl viss sannolikhet att det faktiskt tagit sig denna månaden. Men å andra sidan tänkte jag likadant förra månaden. AAAAAAAH! Jag blir på riktigt snart tokig. Tur jag har min kära arbetskamrat J som är den enda jag kan prata med, som förstår, eftersom hon är i samma situation. Trots att P vill att vi ska få barn mer än nått annat så kan han inte riktigt förstå mig och min frustration. Han känner inte samma stress som jag, men han behöver ju inte heller vara i min kropp och känna det som jag känner, hela tiden....
Bebislängtan
Jag har funderat på vart den plötsliga, starka intensiva bebislängtan kom ifrån i september när vi bestämde oss för att försöka bli gravida. Innan dess kände jag att jag kunde vänta ett tag till, men plötsligt ville jag bli gravid mer än något annat. Och nu är det det enda som upptar min tankeverksamhet. Jag tror på riktigt att jag tänker på det minst en gång i halvtimman varje dag! Det är så oerhört jobbigt så det går inte beskriva, jag trodde verkligen inte att det skulle kännas så här.
Just nu är jag inne i den jobbigaste fasen, väntan på att mensen inte ska komma. Jag är så himla negativ men jag tror verkligen inte det tagit sig denna gången heller. Frustration!!!!! Ibland känner jag bara för att skrika ut till hela världen, att kunna dela med mig av detta till alla för det är såååå jobbigt att låtsas som att allt är som vanligt, när det är ett inre kaos i mig. Tänk om jag aldrig någonsin kommer kunna bli gravid??
Önskar
Jag skriver inte så ofta i bloggen har jag märkt. Jag trodde i mitt stilla sinne att titeln på bloggen skulle vara passande, men just nu känns den mest som ett hån.
Iallafall... denna månad har min cykel varit konstig. Jag har precis haft (tror jag) ägglossning och det är 3 veckor efter senaste mens. Jag brukar ALDRIG ha så lång cykel, aldrig hänt. Förstår inte. Hade dessutom ägglossningkänningar i magen i över en vecka innan, likaså ägglossningsflytningar. Kan ju alltid hoppas att det är ett gott tecken, att det inte är som det varit de andra månaderna. Men jag orkar inte hoppas, jag önskar bara mer än nått annat.
Försöker minska stressen...
...och bara vara. Nytt år, nya möjligheter. Så heter det va? Tiden sen mensen kom har gått fort, nu kommer snart ägget sättas i rullning igen. Men denna gång stressar jag inte lika mycket. Nu får det gå som det går. Orkar inte fler besvikelse. Jag försöker hitta annat i livet som har värde. Resa till Thailand i mars, som vi längtar!
Trots detta så kan jag inte låta bli att tänka att jag vill bli gravid så jag slipper jobba hela sommaren, så jag slipper jobba nästa jul etc. Jag vet samtidigt att det är fruktansvärt att tänka så, självklart är ju inte det anledningen till att jag vill ha barn. Men det är så jag fungerar.
Återkommer när jag har lust
