I torsdags var det ju dags för ultra ljudet, om jag var nervös innan?? JA! Kunde inte sova på hela natten, jobbet innan var en ren plåga, jag kunde knappt andas när vi åkte mot MVC. Men det var värt all oro, all stress som finns, för det var alldeles fantastiskt när vi väl fick se lilla Pyret där inne, med ett tickande hjärta! Lättnaden var så otroligt befriande. 2.5 cm stor var bebisen, alldeles perfekt!

Idag är jag i v.9+6. Och ikväll åker vi till Thailand! Tänk att lilla Pyret ska få följa med oss på vår drömresa! Kunde inte bli bättre!

Tiden går framåt trots allt. Jag är inte lika frenetiskt bloggande nu som innan då jag känner att jag har alldeles för mycket negativt inom mig som jag inte vill ska dominera denna blogg.

Igår gick jag iallafall in i v.10 och jag närmar mig den magiska gränsen 12 veckor. Men inte har min oro minskat, snarare tvärtom. Usch. Imorgon ska jag göra mitt första ultra ljud och jag är så jäkla nervös att jag inte kan beskriva det med ord. Jag har en ständig klump inom mig som inte vill släppa, jag kan inte njuta av denna graviditet förens jag vet att det är bra.

Främsta anledningen till min oro är att jag känner mig så ogravid. Det sysn inget på magen, jag känner mig pigg och illamåendet dyker inte upp alls lika ofta som jag trodde det skulle göra. Det värsta illamåendet försvann i v.8 och sen dess har jag bara blivit illamående om jag inte äter tillräckligt ofta. Och det illamåendet jag känner då dämpas av mat. Ibland känner jag mig lite "tjuvtjock" men som sagt, för det mesta mår jag bra. I måndags hände dock något som fått mig än mer förvirrad. Natten till i måndags började jag må illa, jag mådde så illa så jag sov knappt något på hela natten. På morgonen eskalerade det och precis när jag skulle göra iordning mig inför ett arbetspass var jag tvungen att kräkas, vilket var första gången denna graviditet. Resten av dagen var som ett töcken, jag fick inte mig något att äta eller dricka och jag sov mer eller mindre hela dagen. Igår (tisdag) när jag vaknade var det plötsligt så mycket bättre, hade ingen vidare aptit men det gick inte att jämföra med dagen innan. Och idag, "paff" borta! Fattar ingenting. Vad är det med min kropp? Dessutom har ömheten i brösten minskat rejält de senaste dagarna. Samtidigt som jag skriver detta och oroar mig vet jag att det efter v10 kan avta, många känner sig inte längre gravida. De så kallade spökveckorna kan ha börjat. Men vad vet jag?

Var hos barnmorskan idag för andra gången. De tog lite prover och vi bokade in rutin-ultra ljudet som inte kommer att ske förens 5 maj. Oj så lång tid det är kvar!

Jag hade bra Hb: 133. Självklart blev jag orolig över det........ varför har det inte blivit lågt???

Blodtrycket var bra: 130/70

Blodsocker var 6.8.

Jag har gått upp 0.8 kg sen dagen jag plussade. Vet inte om det är bra. Jag hoppas inte jag ska rulla fram om några månader iallafall.

Ja imorgon kommer jag veta. Kommer Thailandsresan bli fördärvad (åker på måndag) eller kommer jag bli världens lyckligaste???