Status - bebis
Vår älskade underbara Lillskrutta, som kommer få namnet Ingrid Linnéa Thylander, vägde 3740 gram och var 52 cm lång när hon såg dagens ljus. Huvudomkrets var 33 cm. Hon hade de vackraste ögon jag nånsin sett och redan från början hade hon en pigg blick. När hon kom upp till sin mammas famn för första gången låg hon och bara tittade länge. Roliga miner och grimager gör hon hela tiden när hon tittar sig omkring.
Vi märkte direkt att hon var sugen på mammas bröst, hon har det allra gulligaste sättet att visa det på. Huvudet börjar picka, tungan åker ut och in och hon grymtar som en liten gris. Vid första amningsstunden visste hon direkt vad hon skulle göra, det var bara mamma som tyckte det var lite svårt. Men efter lite hjälp så tog hon bröstet och har sedan dess älskat att ligga där och snutta. Hon vill suga mycket och länge och första natten hemma gick det bra med mammas lillfinger, där låg hon och sög i över en timmas tid. Måste ju avlasta mammas bröst lite som gör ont. Napp introduktionen var därför nästan tvungen, och hon fattade vinken direkt.
Förrutom att äta älskar denna lilla skrutta att sova, jättegärna på mamma och pappas bröst. Där somnar hon gott. Sover hon inte på mamma och pappas bröst kurar hon helst ihop sig till en liten boll på sidan, riktigt gosar in sig och det ser så underbart gott ut.
Hon sover många timmar i rad och verkar vara en riktig morgontröttis. Äter kanske 2 eller 3 ggr på natten/morgonen men somnar gärna om och låter mamma och pappa vakna av sig själva. So far so good, kan mycket väl ändra sig.
Äter ordentligt gör hon också. Vikt vid utskrivning från BB var 3550 gram och igår, 4 dagar gammal, hade hon ökat till över födelsevikten; 3750 gram. Bra jobbat! Kanske kan bero på att mamma har mjölk i överflöd??
Något annat som hon har förstått är behovet att bajsa, helst vid varje amningstillfälle. Det syns direkt när det är bajs på gång, då sparkar hon med benen och grymtar lite lätt. Då gör det ont i mammas hjärta, jobbigt att se när min bebis har det lite jobbigt trots att det inte är frågan om några skrik. Illamåendet efter hetsätningen är också påtaglig, grimaserar ordentligt och vantrivs något otroligt tills rapen kommer upp. Men sen är hon nöjd och kan somna gott igen.
Det är ett rent nöje att följa denna lilla tjej och lära känna henne. Vi börjar redan förstå oss på henne och hennes signaler och det är en fantastisk känsla när man märker att det bästa hon vet det är att ligga hos mamma och pappa och mysa. Då rinner mammas tårar.
Det här med att bli mamma
Idag är vår älskade dotter 5 dagar. Tiden försvinner när vi går här hemma i vår bebisbubbla. Man märker att tid inte har samma betydelse som förut. Allt vi gör sker efter vad som passar lillan. Hon är så underbar och jag blir mer och mer förälskad i henne för varje sekund som går. Men jag är fortfarande i något slags chocktillstånd. Jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor. Det bara bubblar inom mig. Det är både känslor av chock för hur traumatisk och fruktansvärd jag tyckte förlossningen var men nu börjar jag även känna en viss chock över hur häftigt det ändå var. Så sjukt jävla häftigt och jag, mycket mycket konstigt nog, längtar tillbaka. För jag vill återuppleva känslan när lillan kom ut. Dessa blandade känslor får mig att bli galen. Känslorna får inte plats. På ett sätt känns det som att jag missade hennes födelse för att jag var så totalt utmattad och chockad när hon kom, det är så mycket som är blurrigt i huvudet när jag tänker på det. Jag känner en sån tacksamhet mot de barnmorskor som förlöste mig, går inte att beskriva med ord. Har aldrig upplevt en sån känsla, kanske inte konstigt att man inte vet vart man ska göra av den då. Jag är ändå medveten om att det är hormoner som spökar för tillfället, men käsnlorna är ju sanna. Hormonerna driver mig dock till tårar när jag sitter och ammar och hon somnar alldeles utmattad med bröstet i sin mun, det bästa hon vet, att ligga där och sova. Prioriteringar ändras totalt, det jag en gång tänkt och haft åsikter om skiter jag fullständigt i nu. det viktigaste är att hon mår bra, har det bra och att hon känner sig totalt trygg. Sen om det innebär att jag inte får sova på natten eller att hon sitter klistrad vid mitt bröst hela dagarna struntar jag i, spelar liksom ingen roll. Det är så sjukt det här med att bli mamma!
Vår prinsessa är här!
I fredags morse, kl 4.28, kom hon äntligen, vår efterlängtade lilla prinsessa! Hon är det vackraste jag någonsin sett, helt fantastiskt ljuvlig. Kan inte sluta titta på henne.
Vi mår bra alla tre, trots att det känns som att jag blivit överkörd av en traktor. Men huvudsaken är att lillan mår bra!!
Förlossningen var ganska traumatisk för mig, men mer om det en annan dag. Jag försöker att glömma och bara fokusera på det fantastiska det ledde fram till, och förhoppningsvis ska jag nog kunna glömma allt så småningom! Nu är vi hemma och njuter, vi lever i vår lilla bubbla och tänkte inte ta oss ur den på ett bra tag.
bf +6
Ingen bebis än och jag är på bristningsgränsen. Seriöst. Jag trodde a.l.d.r.i.g. att det skulle vara så jobbigt att gå över tiden men det är det. För jävla jobbigt. Varje sekund känns som minuter, varje minut som timmar och timmar blir dagar. Långsamt är bara förnamnet. Blir lika förbannad varje morgon när jag vaknar och inser att inget hänt under natten. Jag får dagligen höra klyshor såsom "densom väntar på nått gott....." "njut av er sista tid tillsammans...." "passa på och sov....." "ja ja, hon kommer ju inte stanna där innte för evigt..." och jag förstår ju att det ÄR så. Och jag vet att ingen menar något illa alls utan bara försöker peppa, men jag kan inte ta till mig dessa klyshor nu. Jag skiter i om jag får sova, jag är gärna vaken hela tiden bara jag får min bebis.
Och min jävla kropp lurar mig hela tiden. Jag har haft förvärkar till och från nu i flera dagar, men de avtar ju hela tiden. I söndags började slemproppen släppa och igår kom det en propp av grande storlek (äcklig...) och idag har det fortsatt komma lite. Men det behöver ju inte betyda nått tydligen...... Får bara falska förhoppningar hela tiden.
Oj oj vad jag låter bitter och otacksam. Det är bara det att jag har haft det så enkelt egentligen fram till för några dagar sen. NU börjar det bli tungt som fan i kroppen och jag måste upp på natten och kissa, vilket jag inte behövt innan, jag har halsbränna från helvetet och får panikattacker för att jag inte kan andas. Inget som jag lidit av innan, men jag kanske förstorar allt nu just pga att jag bara vill ha ut min bebis NU!
SÅ - nu har jag fått skriva av mig min frustration lite.
Var hos BM igår (besöket jag hoppades slippa....) och det var bra allt. Magen fortsätter att växa, shit ju mer tiden går desto större blir ju bebisen jag ska trycka ut, det skrämmer mig. (KOM NU DÅ). Lillan har iallafall fixerat sig nu, alltid nått..... Nästa besök inbokat på måndag. Behöver jag säga att JAG TÄNKER INTE GÅ PÅ DET??!!! hehe.
BF +2
Ingen bebis här inte. Trots att jag vet att det är vanligare att gå över än föda för tidigt som förstagångsföderska så är det ändå jäkligt frustrerande att bara vänta. Vänta, vänta, vänta, det enda jag gör känns det som. Igår satt jag här hemma i soffan o tjurade över att jag inte kände nånting. I ren frustration började jag städa och baka kladdkaka = helt slut. Idag har jag varit på stan och lunchat med mamma, pappa och syster och därefter lite shopping. Det kanske kan sätta fart på det?? Jag är iallafall helt slut nu också.
Men nu är det helg!! Och det betyder två dagar som jag slipper vara ensam!! Och kanske kanske kommer väntan vara över på måndag??? Men jag vågar inget hoppas!
Due Date
JA då var dagen kommen, dagen då jag skulle föda bebis. Dagen vi längtat efter och räknat ner till länge! Men än har det inte dykt upp någon bebis. Ok, jag trodde såklart inte att bebisen skulle komma just idag men jag har ju självklart hela tiden hoppats på att slippa gå över tiden. Imorgon får jag börja räkna uppåt....
Men lilla bebis, vi är ju så redo nu som vi kan bli! Nu vill vi att du kommer! Vi längtar verkligen ihjäl oss. Vem är du? Hur ser du ut? Liknar du mamma eller pappa? Hur stor kommer du vara?
Barnvagnen har stått färdig i hallen i flera veckor nu, likaså din vagga som du ska få sova i. Ute är det vackra höstdagar, höstdagar vi vill uppleva tillsammans med dig!!
Fullmåne
Något jag inte observerat förrut är att just imorgon, vår BF, är det fullmåne!! Och det sägs ju att fler bebisar föds just när det är fullmåne. Sen om det är månens gravitation som på riktigt påverkar eller om det är en skröna vet jag inte, men tydligen kan man se peekar i statistiken på förlossningen vid fullmåne... Coolt tycker jag att vi prickar in just det datumet som vårt BF, det är ju liksom bara fullmåne en gång i månaden :) Så kommer det bebis imorgon??
Per har ju vart sjuk, men mår bättre idag och ska jobba imorgon (kanske är dumt??......) men jag har inte kännt mig helt ok. Igårkväll mådde jag skit och likadant idag på morgonen och förmiddagen. Men jag tog två panodil på förmiddagen, gick och la mig och vaknade en timma senare i en stor blöt pöl av svett, mysigt..... tog en dusch och känner mig nu lite bättre. Har ont i halsen och i nacken, känns som ett virus som satt sig runt hela hals/nackpartiet men förhoppningsvis mår jag bättre imorgon och är redo att föda barn :) Imorgon är ju faktiskt den dag vi längtat efter, räknat ner till i nästan 9 månader!!! Tänk att den redan är här!! Så nu hoppas vi att fullmånen har sin gravitationseffekt på mitt fostervatten så jag vaknar i en stor pöl imorgon oxå, fast då inte av svett som idag utan av fostervatten, hihihi.
Måndag v 39+4
Då var det måndag igen. Två dagar kvar tills due day. Och nu vill jag att bebisen stannar i magen i några dagar!! Anledning? Per fick hög feber igårkväll och mår fortsatt kass idag!! Hur typiskt är det inte? Jag är livrädd för att bli sjuk själv och jag är skitskraj över att det ska sätta igång mitt i Pers feberyra. Därför tänker jag inte lyfta ett finger idag. Ingen fönsterputsning, inget bullbak, ingen dammsugning. Och Per får kurera sig så gott han kan och hålla sig undan mig.
Har iallafall varit hos barnmorskan idag och allt var bra.
Jag hade ett SF mått på 36 cm, blodtrycket var 130/80 och hjärtljud ca 140. Hon kände såklart på huvudet också men kände sig osäker på huvudets läge då det tydligen inte ligger så långt ner, hon blev även ännu mer osäker när jag sa att jag ibland känner att bebisen trycker någon kroppsdel högt upp som känns smal nästan spetsig. Så nu har jag gjort ytterligare ett ultraljud! Men huvudet låg neråt dock inte jättelångt ner, alltså fortfarande ruckbart. Men enligt henne är det inte säkert att huvudet kommer att fixera sig helt och det ska inte påverka nått så det var ju bra. Tydligen ligger bebisen ganska rakt i magen så det jag känner trycker uppåt ibland är ett "paket" av fötter och ben, för så låg hon tydligen nu. Lilla skruttan, va trångt det måste vara nu. Och hon låg och sög på tummen som vanligt ;) Det är så fantastiskt häftigt att se henne där inne men såklart längtar vi efter att få se henne på riktigt!!!
Magen vecka 40
Blir det sista magbilden måntro? I sure hope so!!!
Vecka 40!!
Då var den 40:e graviditetsveckan här. Det känns så himla crazy!!
Vecka 40
Mamma: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Bebis: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Jag: Ja jag bara väntar nu. Men det känns fortfarande så overkligt att jag när som helst kan få värkar eller att vattnet ska gå. Just nu känns det lika overkligt som en ouppnårbar dröm, det känns inte som att det faktiskt kommer att hända mig. Jag längtar så mycket att det blir overkligt. Men jag känner inget heller som får mig att fatta att det är på riktigt. Fasen också. Kan det inte bara komma ett litet tecken på att jag faktiskt kommer kunna föda ut en liten bebis, nu känns det som att hon kommer att stanna där inne för evigt.
I övrigt mår jag som tidigare, no changes at all!
1 vecka kvar
Ja då var det en vecka kvar.... kvar till vad?? Kvar till ett datum, som egentligen inte betyder nånting. Jag läste att endast ca 5 % av alla barn föds det datum de är beräknade, så det är nån slags falsk väntan på detta datum endast förenat med frustration och besvikelse. Nu börjar jag tröttna på att vänta. Det är inte så att jag egentligen vill veta när det händer, för det är ju lite utav tjusningen att inte veta, men det är jobbigt att inte veta också. Mycket ambivalent detta. Jag känner efter alldeles för mycket. Jag vill så innerligt gärna känna nånting. Men icke. Inga förvärkar alls sista veckan. Känner bara av att kroppen inte vill mer. Ont i ryggen, tungt att andas, stel. Lite lätt illamående hela tiden. Halsbränna. Svettningar. Svullnad! Wunderschön! Jag är dock fullt medveten om att jag har haft och har fortfarande en ganska lätt och bra graviditet. Egentligen har det flutit på bra. Inga konstigheter som högt blodtryck eller foglossningsbesvär m.m Endast besvär med sammandragningar när jag jobbade i slutet och trötthet i samband med semstern, men det kunde jag ju stå ut med. Så vad har jag för rätt att klaga?
I måndags var jag iallafall en sväng hos barnmorskan igen, men allt var som vanligt bra. Visst jag är svullen som fan i kroppen, men med så kort tid kvar finns det ju ingen anledning att höja på ögonbrynen. Jag längtar ngt fruktansvärt efter att vara som vanligt igen i kroppen.
Tills jag fixat en bild för denna veckan bjuder jag på en magbild för v.38. Minns inte exakt när jag tog den, men förra veckan nån gång tror jag att det var!
Vecka 38+3
Bloggen har prioriterats bort senaste dagarna. Har haft annat i tankarna men jag vill ju egentligen fortsätta dokumentera mina tankar och känslor även nu i slutet så ska försöka skärpa mig. Bebis har inte tittat ut ännu men snart får hon nog allt ta och komma för jag börjar tröttna! I torsdags sladdade vi in i v.39! Och idag är det endast 10 dagar kvar (till BF....)!!
Vecka 39
Bebis: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.
Mamma: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Jag: Jodå, jag är redo. Så redo jag kan bli. Tror inte vi har något mer att fixa nu. Vaggan är bäddad sen ett tag tillbaka och står där i sovrummet så fin och bara väntar. Likaså vagnen är redo ute i hallen. BB-väskan är så gott som klar och vi är klara! Jag är mer än klar! Den senaste veckan har jag samlat på mig vätska. Fingrarna är så tjocka, som korvar och underbenen degiga och hemska. Big foot kan man oxå säga, jag hopas innerligt att fötterna återgår till sin normala storlek sen, annars är det ett antal skor jag inte kommer kunna ha..... Ser ut som miss piggy i ansiktet och näsan är stenhård. Helt sjukt. Ha ha. Jag blir väldigt andfådd när jag gör minsta lilla ansträngande, till och med när jag pratar. Vätska på lungorna?? Kan man få de när man är gravid? Annars är det väl inget nytt tror jag. Fortfarande häpnas jag över att jag kan sova en hel natt utan att vakna en enda gång. Inatt sov jag nog mellan 01 och 10 utan att vakna en enda gång, Har bara ett svagt svagt minne över att jag kämpade mig över från höger till vänster sida en gång inatt, liksom omöjligt att vända på sig utan att vakna lite, men jag somnade nog om samma sekund som jag vaknade. Och det där med blåsan är ju också intressant då verkligen alla gravida verkar vara uppe på toa hur många ggr som helst på natten, medans jag klarar mig massor av timmar. Kanske beror det på att jag faktiskt samlar på mig vätska istället för att bilda urin? Och att bebis inte är så intresserad av min blåsa? :) Skönt att slippa kissa nätterna igenom är det iallafall.
Men vi går här spända hemma nu. Jag känner efter alldeles för mycket och tänker att minsta lilla knäpp eller knakning eller smärta betyder ngt. Kan inte ringa Per på mobilen på jobbet för då tror han vattnet gått, jag får hålla mig till sms. Snacka om att han kommer få hjärtsnurp den gång jag faktiskt ringer....hihi. Men jag känner nog inget som är värt att nämna. Vet inte vad jag ska känna heller. Men jag lär väl bli varse de .... =)
