2 veckor, 14 dagar
Idag är det 2 veckor kvar. Jag hoppas ju på tidigare såklart, men just nu känns det som att det inte blir tidigare tyvärr. En känsla jag har. Det är iallafall spännande att veta att det skulle kunna ske precis när som helst, pirrigt och nervöst men jag ser verkligen fram emot det.
Min dagsform varierar verkligen. Igår var jag totalt däckad hela dagen, helt slut. Jag satt i soffan hela dagen, var inte utanför dörren. Hade grym huvudvärk på kvällen så jag somnade ganska tidigt för att vara jag. Och det bästa är att jag sov till 10:15 idag, blev då väckt av ett telefonsamtal så jag hade förmodligen kunnat sova ännu längre. Och jag var bara uppe en enda gång under natten. Jag har däför känt mig jättepigg idag, så pass pigg att jag bakat kanelbullar. Jag har inte bakat bullar sen jag flyttade hemifrån för 8 år sen. Men jag måste säga att de blev så himla goda! Jag kommer inte kunna hålla mig ifrån att äta dem nu. Farligt. Däremot önskade jag både tre och fyra ggr under tiden att jag hade en kitchen aid, min kondis är i botten och det var jobbigt att röra ihop degen. haha. Blev liksom andfådd, kunde inte tro det var sant. Galet.
Måndag v 37+4
Hej hopp!
Ingen bebis i sikte, dock en bloggpaus på några dagar pga brist på inspiration! Men nu är det ju måndag igen och en liten uppdatering om hur läget är sitter väl på sin plats.
Helgen har varit så skön. Vi hade inga planer alls, tog det bara som det kom och vi har verkligen njutit av att bara vara ensamma. Ätit god mat, tittat på film, lite småfix här hemma och en massa vila och mys. Men hur mysigt det än är att bara vara vi två så längtar vi båda snart ihjäl oss efter bebis. Det känns helt sjukt och overkligt att hon är hos oss inom några få veckor.
I övrigt har min rygg varslat om uppsägning. Nu vill inte ryggen vara med mer. Jag klarar knappt stå upp i 5 min utan att det känns som att ryggen ska gå av, främst korsryggen. På kvällarna när jag ska sova är det ett h*lvete att hitta en position som avlastar ryggen samtidigt som jag inte får akut andnöd pga ihoptryckta organ. Att sova är lika med ångest för mig just nu. Jag försöker tänka positivt med det är inte så lätt i de stunderna.
Var iallafall hos barnmorskan idag och allt såg bra ut.
SF mått: 35 cm, mitt på kurvan som tidigare.
Blodsocker: 5.9
Blodtryck: 130/65
Hb: 129
Bebis är nu fixerad!!
Jag börjar dock bli svullen, fingrar och underben/fötter, så jag ska dit om en vecka igen för extra blodtryckskontroll. Känns bra att de har koll på en och inte nonchalerar.
Vi skrev även ett förlossningsbrev gemensamt med barnmorskan, där fick jag möjlighet att förklara min rädsla för EDA och att spricka och jag hoppas att jag ska slippa båda. Men å andra sidan är det allra viktigaste, såklart, att allt är bra med lilltjejen!!
Vecka 38
Ja då var jag inne i vecka 38. 20 dagar kvar till BF. Läskigt. Häftigt. Spännande. Underbart.
Vecka 38
Bebis: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
Mamma: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Jag: Det känns bra att bebis nu är fullgången, nu kan hon få komma precis när hon vill (dock inte efter den 12 okt hihi). Jag tror min mage har sjunkit ner lite nu, det ser ut så. Har liksom fått som en "hylla" uppepå magen nu, haha. Ser roligt ut. Det är inte alls lika jobbigt att andas och jag har inte lika mycket halsbränna längre. Bilderna visar magen idag och för en vecka sen, den står helt klart ut mer nu och eventuellt ser det ut som att magen sjunkit?? Och som jag skrivit tidigare så känner jag av förvärkar då och då, men inte varje dag. Har inte känt något alls idag men igår hade jag ont till och från hela dagen. Att det kan vara så olika.... Jag är så himla ambivalent också, när jag har förvärkar önskar jag att jag slapp dem men nu när jag inte känt av det på snart ett dygn vill jag inget hellre än att de ska komma. Tänk att man längtar efter smärtan, eller kanske inte smärtan som sådan men efter allt vad smärtan innebär. Trodde verkligen aldrig att jag skulle säga att jag ser fram emot att föda, så rädd som jag alltid varit för förlossning tidigare i livet.
I övrigt mår jag nog som tidigare, visst är det tungt nu. Ryggen är trött och mina fötter och underben har svullnat mer senaste dagarna. Fortfarande sover jag många timmar i ett svep men jag har svårt att somna. Inatt somnade jag gott på vänster sida, hade bullat upp med en massa kuddar runt omkring mig, När jag vaknade i morse låg jag på exakt samma ställe, exakt samma ställning. Aj vad det va stelt i kroppen när jag skulle vända på mig, hehe. Och jag hade början till trycksår på höften, haha. Märkligt. Bebisen trycker mer och mer neråt vissa stunder så jag riktigt tappar andan. Väldigt obehagligt. Hon vill helt enkelt ut. Och hon är sååååå välkommen! =)
3 veckor
Idag är det 3 veckor kvar till BF!! Häftigt! Om MAX 5 veckor har vi vår lilla skrutta hos oss. Känns overkligt, kan inte riktigt förstå det tror jag. Men samtidigt längtar jag så jag blir tokig!
Jag börjar undra om det kanske till och med kommer ske tidigare än väntat? Imorse drömde jag att jag födde en son med brunt tjockt hår (håret var som gummiband) och med andra ord inte ett dugg lik mig och Per så jag började undra om jag varit otrogen, haha. Men han var iallafall ruggigt söt och jag var så lycklig. Jag hade ju självklart ont som fan under förlossningen och även eftervärkar som gjorde svinont. Men när jag vaknade, insåg jag att det var på riktigt det gjorde ont. AJ AJ AJ vilka förvärkar jag hade, svinskitpissont. Visste inte vart jag skulle ta vägen och saknade verkligen Per. Jag tänkte att är det nu det sätter igång?? Så jag började klocka värkarna. De höll på i en halvtimma, mer eller mindre konstant. Men så bara slutade det. Jag gick upp och tog en dusch. Åkte hem till Jessica och har varit där och tjatat gravid-bebis-förlossnings-snack hela dagen. Jättemysigt! Inte ont alls, möjligtvis lite lite molande mensvärk. Och nu börjar det göra ont i ryggen igen. Gillar inte dessa förvärkar :( Blir så förvirrad. Så ont som de gör, hur känns det då när det sätter igång på riktigt? Jag vill inte veta. Usch. Jag försökte iallafall att andas igenom dem imorse men jag har så svårt att slappna av, måste öva mer. Men det är kanske bra att jag får chans att öva lite nu innan, så jag är förberedd när det är på riktigt. Men jag hoppas så innerligt att dessa förvärkar har effekt, att de gör nån nytta. Vill ha min bebis här nu!
Tisdag v.36+5
Sitter här och dricker en kopp hallonbladste. Ökar upp till två koppar per dag idag tänkte jag. Har inte haft några smärtsamma förvärkar sen förra veckan så jag kan nog inte skylla på teet längre eftersom jag fortsatt dricka det. Sammandragningar har jag förståss men de gör inte ont.
Igår umgicks jag med vänner hela dagen och det var supermysigt. Blev några timmar på stan och mys hemma hos Maria med fika och pizza. Men hjälp va slut jag var efter detta. Jag fattar inte varför det ska ta så mycket på krafterna att göra annat än att bara vila. Jag kände mig febrig, förkyld, hade ont i kroppen och i huvudet när jag kom hem igårkväll, ville bara lägga mig och sova flera dygn. Känslosam var jag också. Jag gråter för ingenting numera, men å andra sidan fick jag glädjande besked igår. Min kära vän Madelene fick sin efterlängtade son natten till igår och när jag pratade med henne bara rann tårarna. Så underbart att höra någon med total lycka och glädje beskriva det bästa som hänt henne. När jag berättade för Per det M sagt till mig rann tårarna, när ja gick och la mig och tänkte på det samt det som komma skall rann tårarna, när jag skriver detta rinner tårarna. Ett känslomässigt vrak är jag. Vill bara att tiden ska gå. Vill också ha min bebis nu. Är rädd att något ska hända som fördärvar denna tid som är den bästa i vårt liv.
Ja ja, i vilket fall fick jag några timmars sömn inatt. Sov ganska uselt, var vaken flera ggr och det tog ca 2.5 h innan jag lyckades somna men dagen idag är helt oplanerad och jag planerar att låta den vara oplanerad. Känner att jag behöver det. Mår iallafall bättre idag och det verkar inte som att det blev så mycket av det. Imorgon ska jag hem till min kära jobbarkompis Jessica som också bara går och väntar på bebis så jag behöver samla energi till det (uppenbarligen efter gårdagens totala breakdown).
söndag = vilodagen?
Jag trodde inte det var sant när vi vaknade idag och insåg att klockan var 11:50. Hur tusan kan man sova så länge? Bortsett från en kissepaus vid 5-tiden så hade jag sovit non stop sen 24:00. Kan ju inte klaga på sömnproblem iallafall. Vi får väl kalla det att vi boostar sömn för tillfället, för sen kommer det ju bli andra bullar. Men inte mig emot, jag gillar inte att sova bort helgen så här. Känner mig alldeles groggy idag, för mkt sömn helt enkelt. Vädret gör väl sitt också antar jag.
Vi har iallafall fått en del gjort i helgen och har även hunnit med en loppis-runda. 4 loppisar besökta, inget inhandlat. Men en dag så hittar vi den där perfekta byrån, det är jag säker på =) Och det är ju alltid roligt med utflykter! Ikväll blir det bio. Så jag kan checka av en hel del på helgens to-do-list ;)
Hallonbladste + TGIF
För tre dagar sedan började jag dricka hallonbladste, änsålänge endast en kopp om dagen. Jag har läst om detta samt fått det rekommenderat till mig så jag tänkte att jag skulle ge det ett försök. Tanken är att teet, som innehåller oxytocin, ska stärka livmodern och på så sätt underlätta förlossningen samt läkningen efteråt. Om man tror på det eller ej är ju upp till var och en men en sak är säker, min kropp påverkas av det. Jag är iallafall nästan övertygad om det. Jag har haft betydligt mer förvärkar de tre senaste dagarna än tidigare. Första och andra dagen gjorde det riktigt ont på kvällen så jag fick börja andas mig igenom dem. Då började jag tveka på om jag verkligen skulle fortsätta dricka det, men å andra sidan är det väl inget farligt med förvärkar (bara jobbiga) och jag är övertygad om att bebisen inte kommer tidigare än vad hon är redo för. Jag fortsätter nog dricka detta, kommer öka upp antal koppar per dag successivt. Och teet är riktigt smarrigt så det är ju inte direkt jobbigt att dricka det!!
Annars är jag överlycklig över att det är fredag. Trots att dagarna går fort, jag har verkligen att göra på dagarna, så är ensamheten ganska påfrestande. När Per kommer hem från jobbet är han trött och kan inte riktigt stilla mitt behov av socialt umgänge. Samtidigt känner jag mig begränsad och orkar inte hitta på sociala aktiviteter varje dag, jag får ta de dagarna lite då och då. Så nu när helgen så välkommet är här skall det njutas för fullt. Helgens planer är att fixa det sista här hemma, på söndag kväll tänkte jag nämligen att känslan av att allt är klart inför bebis skall infinna sig. Vi ska rensa ut frysen samt frosta av den, och därefter fylla den med diverse mat och sånt. Vi ska fixa isofix till bilen så vi kan testa att sätta fast babyskyddet (basen), ska tvätta upp det sista (orkade aldrig tvätta påslakanen och filtarna häromdagen när jag hade tvättid) och förhoppningsvis fixa till sänghimmlen til vaggan (fick ett så fint i födelsedagspresent men det passade inte den gamla vaggan vi har så jag ska försöka sy om det). Dessutom skulle jag vilja klämma in ett biobesök. Vill så gärna hinna gå på bio och få njuta av tvåsamheten en sista gång (oj vad det lät dramatiskt, hihi). Helgen lär gå i ett rasande tempo, som vanligt :)
En liten mössa
Har virkat ihop en liten mössa till bebisen. Svår att fånga på bild, hade ju helst velat visa upp den på bebisen :) Men jag får vänta med den synen tills hon kommer, hihi. Kanske kommer den vara lite stor i början, men vilken tur att dem växer de små bebisarna ;) Färgen är lite ljusare i verkligheten, men jag lyckas inte få till färgen med kameran. Såhär ser mössan ut på mönsterbilden (riktigt så ljus är inte min mössa).
vecka 37
bad lunch
Jag är ledsen bebisen, idag orkade inte din mamma laga mat. Men som tur är äter jag inte så här onyttigt varje dag, idag är jag bara waaaaay too tired för att orka stå vid spisen. Ett paket nudlar, en morot, några tomater och en cola light, snabbt och enkelt. Gott? Njae.
Detta påminner mig om att jag måste se till att ha lättlagad mat hemma när bebisen är här, det finns inget tråkigare än att stå och titta in i ett trist kylskåp och inte få nån som helst inspiration till vad man ska äta till lunch. Vi får helt enkelt ta vår helt oplanerade helg till att fixa detta. Fylla frysen.
Onsdag v.35+6
4 veckor kvar till BF idag. Har jag otur blir det 6 veckor. Jag kan inte föreställa mig 6 veckor till, 6 veckor att bara gå här hemma och vänta och längta. 6 veckors slappande och slöande. Jag är så redo nu, redo att bli mamma, redo att ta hand om en liten skrikande bebis, redo för sömnlösa nätter, redo för långa barnvagnspromenader. Jag är redo för en förlossning och all den smärta den innebär. Så redo! Så nu får du gärna komma snart Lillskruttan.
Gårdagens föräldrarutbildning var bra, vi pratade om samlivet efter förlossningen. Vi hade en del intressanta diskussioner. Nu blir det ingen mer utbildning, nu ska vi tydligen vara färdiglärda :) Jag känner att jag inte vet allt, jag vet inte varför man vill välja bort syntocinon dropp, om man kommer vilja ha hjälp på vägen att få ut moderkakan m.m Men jag vet det jag vill veta och det jag känner att jag borde veta, resten lämnar jag åt den kunniga personalen på förlossningen. Jag vill kunna lita på deras omdöme, vad som är bäst just här och nu. Jag är en kontrollmänniska så jag vill gärna ha kontoll på det jag kan ha kontroll över, men vissa saker kan man ju inte ha kontroll över.... då är det väl lika bra att låta de som kan ta över kontrollen. Jag önskar att jag kommer kunna ta allt som det kommer.
Jag segar alldeles för mycket på förmiddagarna. Trots detta är det multitasking på hög nivå. Vad sägs om att jag tittar på TV, äter frukost, spelar wordfeud och läser bloggar samtidigt? En iphone i ena näven, en macka i andra näven en laptop i knät och ett öga på TVn. Galet. Per skrattar åt mig. Men det är sån jag är. Men detta gör ju även att jag fastnar där sittande på rumpan i alldeles för många timmar. Jag hinner tänka femhundratusen tankar om allt jag borde göra, och som jag egentligen vill göra, men ändå sitter jag kvar.... detta slappa liv alltså.
Men nu är det dags att skärpa mig. Tiden står ju trots allt inte still. Dagens mission är tvätt, måste tvätta alla nya bebiskläder jag fått. Min familj överöser oss med presenter till lillan och det är ju alldeles superdupersnällt av dem, men jag hoppas inte de ruinerar sig (Mathilda?? ;) ). Har även nya påslakan att tvätta, som mamma har sytt till bebisen!
Tisdag v.35+5
Godmorgon! Här sitter jag och äter min supersmarriga frukost i lugn och ro. Mitt hembakade bröd med smör och ost, så sjukt gott! Ute blåser det storm, ett riktigt busväder och jag planerar att bara vara inne idag. Har legat och dragit mig i två timmar i sängen innan jag gick upp, så skönt. Har sovit mycket bättre inatt än föregående natt så jag känner mig utvilad. Jag ska dock bara ta det lugnt idag, gårdagens flängande medförde rejäla förvärkar igårkväll och de slipper jag gärna (sålänge de inte gör någon nytta). Dagens mission är iallafall föräldrarutbildning i eftermiddag, det sista tillfället.
Igårkväll tittade vi på vår profylaxDVD, övade andning, avslappning och massagemetoder. Det känns tryggt att ha Per med mig vid förlossningen, han tog det verkligen på allvar igår, jag blev nästan full i skratt i början, men skärpte till mig och istället tog känslorna över och jag började böla (som vanligt nuförtiden). Det blev så känslosamt att tänka på att jag och Per ska genomgå detta fantastiska tillsammans och att den kommande smärtan leder till det mest fantastiska jag kan föreställa mig. Jag känner inte igen mig själv alltså, har inte varit såhär blödig tidigare i graviditeten, det har kommit sista veckorna. Hormonerna måste flöda förtillfället.
Magen v. 36
veckans mage. stor och rund som en boll. bilderna togs i lördags.
Måndag v 35+4
1 månad kvar till BF idag!!! =)
Helgen försvann i en rasande fart. Alltid lika trist trots att jag är ledig hela tiden. Men det är ju betydligt roligare att ha Per hemma än att vara ensam.
Igår hämtade vi äntligen vagnen! Åh den är så fin, vi är så nöjda och det är verkligen en speciell känsla när den nu står i hallen och bara väntar! Vi längtar!
Idag har jag hunnit med ett barnmorskebesök. Vi kontrollerade huvudets läge med ultraljud och hon ligger fortfarande med huvudet ner, bra! Dock ruckbart. Men barnmorskan har för sig att jag har ett stort bäcken, därav kan bebis guppa upp och ner ganska mycket med huvudet. Det känns vill jag lova!! Lillskruttan låg och sög på tummen, sött!
Mitt SF mått var idag 33 cm, precis på normalkurvan - bra!
Hjärtljud 140, som förrut.
Inget annat kontrollerades.
Nu ska jag försöka sova en stund, sov ca 4.5 h inatt och ska träffa två jobbarkompisar för lunch vid 14:00, är hiskeligt trött.
Äntligen klar
För ca 2 år sedan påbörjade jag min första mormorsrutor filt. En babyfilt. Tanken var väl att jag skulle ge bort den till nån som precis fått barn. Jag gjorde klart det mesta på den och kände att nä, den kan jag inte ge bort. Den första mormorsfilten jag virkat vill jag ju behålla till den dag jag själv får barn. Så jag behöll den. Men jag gjorde aldrig riktigt klart den. Jag orkade nämligen inte fästa alla trådar.... häromdagen tog jag tag i detta och har nu äntligen, 2 år senare, virkat klart den. Den kommer garanterat användas till lillskruttan, tycker den är jättesöt och det är lite speciellt när man gjort den själv.
Längtan
Äntligen fredag! Veckorna går fort. Vi konstaterade imorse att det kändes som igår vi sa nu är det redan fredag och nu är det fredag ännu en gång. Lite läskigt, tiden bara rusar fram och snart är det ju faktiskt dags. Väldigt snart. Skulle ju kunna bli närsomhelst. Jag känner mig inte helt redo, har en hel del kvar att fixa. Har t.ex. inte överhuvudtaget satt mig in i profylaxandning och det hade jag ju tänkt... har inte heller packat den där väskan vilket verkar vara ett stressmoment för mig, drömmer om den då och då.....Och så har ju inte heller vagnen och babyskyddet kommit! Det irriterar mig nog mest, skulle kommit förra veckan. Får ringa babyproffsen idag och höra var den tagit vägen.
Igår hade jag ingen bra dag. Jag var ofantligt trött, lillan tryckte uppåt så jag visste inte hur jag skulle vara och bete mig. Fick panik av att sitta och ligga och stå orkar jag ju inte göra hela tiden. Usch, det är verkligen ingen behaglig känsla när det känns som att det sitter ett bälte hårt åtdraget runt bröstkorgen. Men idag tycker jag att hon dragit sig neråt, det känns inte alls lika obehagligt idag. Dagarna går verkligen upp och ner.
Nu längtar jag så mycket tillbaka till min gamla kropp, till att kunna använda mina vanliga kläder, att kunna shoppa lite nya kläder (!) och använda mina nu för små skor! Jag längtar efter att kunna dricka kaffe utan en mindre eldsvåda i halsen, ta långa promenader och (var på vippen att skriva sova en hel natt, men det lär väl inte ske på evigheter, ha ha) sova på mage! Men framförallt så längtar jag efter lillskruttan, längtar efter att se hur hon ser ut, om hon ärvt min grisnäsa eller Pers lockar, längtar efter bebislukt, bebisgos och att bara vara i den där bubblan. Längtar efter känslan av att ha blivit mamma, att en liten minimänniska nu helt plötsligt är totalt beroende av oss, längtar efter att amma, byta blöjor och att bara titta på henne. Jag längtar efter att ta långa barnvagnspromenader fina höstdagar, när solen skiner och löven är gula och röda och alldeles skimrande. Åh vad jag längtar!
Per och vår gudson på promenad i slottskogen förra hösten, en sån där
solig och skimrande dag.
Oj, redan?
Baksug idag igen
Jag har tagit fasta på barnmorskans råd att fylla frysen, dock inte med hennes förslag; mat, utan jag kör på den mer onyttiga varianten; bakverk! =) Betydligt roligare (och godare) än att göra storkok. Muffinsarna är ju inte direkt lika bildsköna som alla dessa cupcakes bloggvärlden svämmar över av (sådant orkar jag inte med, och behärskar det inte heller) men jag kan lova att de är smarriga som sjutton. Glasyren är så god!
Presenter
Det har börjat trilla in presenter till lillan. Presenter är självklart inget vi förväntar oss, speciellt inte innan hon ens kommit men jag vet ju själv att det är kul att köpa presenter till bebisar så vi har överseende med det ;) hihi. Jag bara måste visa upp dessa fantastiskt söta tossorna Pers syster köpte till Lillan i Australien. De är underbart mjuka och gosiga och kommer vara perfekta på Lillans fötter i vinter. De är i minsta storleken men är ändå så pass stora att jag tror de kommer passa ett bra tag, förhoppningsvis till våren! Och jag säger det ofta, skulle det mot förmodan bo en liten gosse i min mage nu så får han helt enkelt stå ut med en hel del rosa och spets, hihi.
Onsdag v. 34+6
Godmorgon (god förmiddag?)! Ännu en ny dag och ett steg närmare bebisgos och fullständig lycka! Här sitter jag och bäljar i mig dagens första glas mjölk (my obsession)
Jag sover alldeles för länge på morgonen, jag förstår inte hur mycket sömn jag behöver. Vaknar 11:00 och först då känner jag mig utvilad. Somnar iochförsig inte förens ca 1:00 på natten så visst, jag har vänt lite grand på dygnet. Men det är ju så svårt att komma till ro på kvällen, att hitta en skön position. När man väl sover och är inne i det där sovandet, då somnar man ju hur man än ligger. Men jag tänker minsann unna mig denna lyx, att sova tills jag vaknar utan en skränande väckarklocka eller någon som står och puttar på en, för sedan lär det bli andra bullar.
Igår var det ju då tredje träffen med föräldrargruppen. Vi blev matade med info om förlossningskomplikationer, amning och tiden efter BB, när vi kommit hem. Det där med komplikationer var inget nytt, sådant är jag väl inläst på (jag snappar nämligen alltid upp allt negativt från förlossningsberättelser). Jag märkte dock att några av männen i gruppen såg ovanligt vita ut i ansiktet när det talades om att spricka all the way, att bli klippt och sugklocka. Detta klarade Per av att höra. Dock berättade han efteråt att han blev lite orolig över att han skulle få vara själv med bebisen i ett rum (knyta an alldeles själv) om jag måste opereras eller inte må bra efteråt. Söt. Jag hoppas och tror att det kommer kännas så naturligt och underbart för honom att vara med henne att all rädsla och nervositet försvinner.
Barnmorskan pratade väldigt mycket om jämställda hushåll, våra roller osv och hon var mycket nogrann med att poängtera att i ca 2 månader efter förlossningen måste pappan ta över HELA ansvaret för hushållet. Städa, diska, handla, laga mat. För det kommer mamma inte hinna och orka. Jag tycker det var bra att hon var så tydlig med detta för jag tror säkert att det finns både mammor och pappor som tror att mamma ska klara mer än hon kommer göra. Jag ska erkänna att jag tror kanske det oxå, att jag ska kunna göra så mycket mer än att "bara amma". Men jag måste nog ställa mig in på att det inte blir så mycket mer i början, mot min vilja. Det som iallafall kändes skönt var Pers kommentar efteråt "det där var väl ändå sunt förnuft, jag är helt inställd på att jag måste göra allt sådant". Men jag tror verkligen inte att det är sunt förnuft för alla. Tur jag har Per!
Vår barnmorska har faktiskt lite humor oxå, hon visade en annan sida av sig själv igår och jag gillade den. Bland annat tyckte hon att besökare inte ska förvänta sig fika och mat när de kommer i början, istället borde de ta med sig varsin maträtt :) Thats fine with me ;)
Nu ska jag fånga dagen!
Tisdag v.34+5
Jag började dagen med att passa Pers systerson, 11 månader gamla James =) Han var här några timmar på förmiddagen när hans föräldrar hade viktiga möten. Det var supermysigt men OJ vad slutkörd jag var efter det. Han är överallt hela tiden. snabb som sjutton trots att han inte går utan kryper. Han ramlade och slog sig ett antal ggr och jag hade verkligen fullt upp hela tiden. Tur att bebisar i början åtminstone inte kan röra sig så mkt ;)
När han åkt hem satt jag helt slut i soffan med massor av förvärkar, jisses denna kropp klarar verkligen inte ansträngningar! Dock växte sig ett sötsug starkare och starkare och till slut vann det över mig, så jag traskade iväg till affären och köpte choklad samt ingredienser till en kaka. Fick ett sånt akut bak-sug (ha ha) så nu väntar jag på att kakan ska bli klar!
Kl 17:00 är det dags för föräldrarkurs igen, tredje och nästsista. Ska bli intressant att se vad som står på dagens schema!
Overall?
Har ännu inte köpt någon overall till bebisen. Tycker det är svårt att veta vad som behövs så tänkte ta det efter hand. Förhoppningsvis är det inte så kallt i oktober att det behövs i början. Men så hittade jag denna på Lindex, hur söt var den inte? Lite roligt med en mönstrad overall som bryter mot standard (vitt, rosa, randigt m.m), det som finns i ungefär varenda butik.
Magen vecka 35
Här kommer en mycket svankande osminkad sanning. Jag känner mig som en dromedar fast med puckeln åt fel håll, eller varför inte quasimodo?
Måndag vecka 34+4
Godmorgon måndag.
Idag är en riktigt seg dag. Regnet står som spön i backen och jag har sovit alldeles för dåligt inatt. Blir nog en dag i soffan, kan behövas efter en intensiv helg. I lördags var det kalas för Per som blir 31 på lördag, vilket innebär städning och matlagning = trött. Igår var vi på liseberg i några timmar med Pers bror + barn = i.n.t.e.n.s.i.v.t och mina fötter såg ut som falukorvar eller nått. Men mysigt har det varit och sommaren gjorde en snabb återvisit. Men drog sig snabbt tillbaka med tanke på dagens väder. Regn, regn, regn.
Dagens uppgift, titta ut genom fönstret på regnig himmel från mjuk och skön soffa.
Skötbordet
Nu i veckan har vi fått färdigt skötbordet och jag har fått piffa lite :) Som jag skrivit tidigare har vi världens minsta badrum så där ryms inget skötbord, inte ens ett väggmonterat eller ihopfällbart. Dessutom hade vi stort behov av förvaring så vi fick fixa till en gammal byrå till skötbord i sovrummet. Jag är nöjd. Det är praktiskt och fint och det rymmer mycket. Nu längtar vi efter att få byta bajsblöjor ;)
40 dagar kvar
Ja då var det 40 dagar kvar! 40 tunga dagar har jag på känn. Idag är nog första dagen jag känner mig riktigt klumpig, tung och fulsvullen. Senast igår skrev jag ju om att allt kändes så bra. Idag har det varit tvärtom. När jag ser mig i spegeln känner jag inte längre igen mig, har blivit svullen i ansiktet, magen växer så det knakar, jag känner mig helt enkelt ful idag. När jag går är det tungt och ryggen orkar snart inte bära mig. Så nu känns det segt. Har jag otur kan det vara nästan 8 veckor kvar!! 8!?! nej nej, inte en chans att det får bli så. Men jag har ju förrut sett hur det svänger, imorgon kanske allt känns toppen igen! Hope so!
Kvällen får iallafall spenderas i soffan, förmodligen med virknålen i handen =)
Ännu mera pyssel
De senaste dagarnas projekt har varit att göra en barnvagnsmobil. Betydligt roligare, finare och billigare än att köpa en. Jag tycker det utbud som finns, till humana priser, är så tråkigt. Det är Tummen, det är Barbapapa och det är plastigt. Hoppas ingen tar illa upp, men jag gillar inte dessa "kända" figurer som det svämmar över av ute i affärerna. Då känns det mer personligt att göra en själv när jag faktiskt har tid och någorlunda kunskap.
Blev jag nöjd då? Jo ganska. Figuren till vänster ser inte ut som det den ska se ut som :) Jag har nämligen inte utgått från ett mönster. Men den ser åtminstone lite glad ut, färgmässigt iallafall ;)
Vecka 35
Då var vi inne i vecka 35, endast 6 veckor kvar! Och idag är det ju även 1 september vilket innebär att jag blir mamma nästa månad, (om hon inte kommer för tidigt såklart). Helt crazy!
Vecka 35
Mamma: Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.
Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.
Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.
Bebis: Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern
Jag: Jag känner ingen större skillnad mot förra veckan. Fortfarande känner jag mig rörlig, har inte speciellt ont i rygg eller bäcken. Jag kommer lätt upp från sängen och soffan och kan fortfarande knyta min skor, hihi. Tröttheten jag besvärades av för några veckor sen har fortfarande inte kommit tillbaka vilket är mycket skönt. Självklart är jag inte som vanligt i kroppen, när jag går längre sträckor trycker det nedåt och det känns mycket obehagligt och flåset ska vi inte ens tala om =) Men inte så konstigt när man bär på ett antal extra kilon och har 50% större blodvolym än tidigare. Jag gör förvisso inte så mycket ansträngande på dagarna men jag märker skillnad när jag t.ex. sprungit i affärer några timmar, då säger kroppen i från med sammandragningar och förvärkar.
Bebisen har mer eller mindre aktiva dagar. Vissa dagar tycker jag att hon är igång hela tiden, inga sparkar utan rörelser, typ aerobics ;) medans hon andra dagar är mycket stilla och får sin mamma att bli orolig, Men jag har märkt att hon brukar svara på mina knackningar på magen, hihi, då buffar hon till lite försiktigt men det räcker för att lugna mina nerver. Hon verkar även ligga likadant hela tiden, och än har jag inte kännt av en endaste kick mot revbenen, men jag väntar spänt på dessa omtalade sparkar ;)
Nä nu tycker jag att tiden ska rusa, att hon har kommit ut och mår bra!
