...DELUX!!
Här snackar vi inte gråt när jag lämnar rummet, här snackar vi stortjut om jag ställer mig upp när jag suttit bredvid Ingrid på golvet, eller om jag sitter på en stol och hon är på golvet bredvid. Jag kan inte lämna Ingrid en sekund, inte ens om jag är 1 meter ifrån henne. Jag håller på riktigt på att bli tokig. Hur länge håller detta i sig? Är det normalt att det är så här "illa"? Jag kan stå ut med att jag måste vara i samma rum så att hon kan se mig, men att jag HELA tiden måste vara med henne eller ha henne i mitt knä, det orkar jag inte med alltså. 

Ikväll var jag iväg med min syster och shoppade. Per skulle lägga Ingrid, hon skrek i en timma så när jag kom hem fick jag ta över, då somnade hon DIREKT. Ingen annan än jag kan söva henne. Hopplöst. Tips?? Idéer? Någon??

I helgen har jag och Ingrid varit i Uddevalla hos våra kompisar medan Per haft "herrmiddag" :) 

Vi hade två mysiga dagar och Ingrid har verkligen busat järnet. Molly hade ju så roliga leksaker och för att inte tala om trappan upp till övervåningen....... Undra hur många gånger vi har gått upp och ner där i helgen? Igår hade Molly 1-års kalas, fullt ös och Ingrid var verkligen sååå trött igår när vi kom hem att hon inte kunde komma till ro. Det var nog mängder av intryck efter helgen. Hon somnade nog vid 21. Men sov konstant fram till 7 imorse iallafall. Jag själv var också svintrött igårkväll så somnade vid 22-tiden, vilket är ca 2 h tidigare än vad jag brukar. Jag kände mig riktigt utvilad imorse :)

 

Idag har vi varit i Borås och busat med Jenny och Melker. (jag och jenny har kanske inte busat direkt, hehe, men barnen har). Vi var på Leos lekland och Ingrid hade the time of her life. Hon var i sitt esse. Sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka och var en helt annan tjej än när hon är hemma med mig :) Det var ett nöje att se henne. 

 

Hjälp vilken jobbig fas Ingrid är i alltså. Idag vet jag inte vad som tog åt henne. Hon har börjat gråta helt otröstligt lite då och då. Vaknade efter endast 20 min på eftermiddagsvilan och vägrade somna om, grät som en tok. Jag gick ut med vagnen, gick och gick i 1,5 h men inte somnade hon om. Hon var hur trött som helst. Gnällde, grät och grinade. Bärselen sövde henne inte heller. Detta är helt olikt henne. Det är aldrig så här. Till slut fick det i alla fall bli lek i lekparken i ett par timmar, vlket hon älskar och därefter bad innan Per äntligen kom hem och jag kunde andas igen.

 

 

 

Jag vet inte vad som hände inatt/imorse men Ingrid sov hur mycket som helst. Från 19-07:10 utan att vakna en endaste gång. Vaknade 07:10 och vi gosade i sängen till 07:30, då fick hon sin välling och jag var så trött så tänkte att vi kunde kanske vila en liten stund till... vi somnade om direkt och vaknade kl 10:10!! Ingrid var alltså endast vaken 30 min mellan 19 och 10:10. Det verkar som att vi har en sömntuta till dotter :) Skönt tycker jag som inte är det minsta morgonpigg.

 

Idag har vi vart på stan en sväng med min syster. Ingrid fick inviga sin underbart ljuvliga kappa hon fick i present av sin moster och morbror. Sååå söt var hon i den :)

 

En liten sammanfattning om vem Ingrid 1 år är.

 

Ingrid är en mammig, ganska liten tjej med stor vilja. Hon älskar att dricka vatten, att titta på babblarna, att läsa böcker, att leka med pekboks-appar på iphonen, katter och hundar, att pilla med småplock som tex att försöka sätta på sig sin egen strumpa (hihi), att klappa händerna, när jag sjunger imse vimse spindel med vissa specialeffekter ;), att leka i sandlådan, att träffa sina kompisar, att gosa med mammas hår, att dansa till ljuden från sina leksaker, att klättra i trappor, att skvätta med vatten, toaborsten (hmpf) och när vi låtsasjagar henne. 

 

Sen i lördags har hon nu fattat grejen med att gå, så nu går och går och går hon och väljer nu gång framför krypning nästan hela tiden. Har även lärt sig att gå utomhus i skor idag. Hon förstår mer och mer och kan nu vinka, pussas och klappa händerna när man ber henne. Dessutom kan hon, för det mesta, säga nått "mjau-liknande" när man frågar hur kissen låter. Hon är bra på att härma vissa ljud, tex brum-ljud och hur en häst låter. Hon säger mamma och titta.

Ingrid har ända sen hon föddes sovit bra, med vissa mindre bra faser. Just nu är en halvbra fas då hon vaknar en gång per natt och får komma över till vår säng, somnar oftast om direkt men sover oroligt. Gråter i sömnen, rör på sig hela tiden och kommer inte till ro. Annars brukar hon vakna för dagen mellan 7 och 7:30 och sover 2 ggr per dag. 

Hon verkar vara väldigt tålig för hon gråter sällan mer än 2 sekunder när hon slår sig och hon är försiktig och inser sina begränsningar. 

 

Använder storlek 74 på byxor och 74/80 på överdelar. Storlek 4 i blöjor. Skostorlek 19, har små fötter. 

 

Är som sagt otroligt mammig, det är bara jag som duger vid sövning och om jag finns i närheten. Jag måste gömma mig för henne om någon annan ska hålla henne. Hon är klängig och trivs bäst i min famn. Är väldigt gosig av sig och tycker om att kramas. Har samtidigt bus i blicken ofta och går på upptäcktsfärd en kort stund. Det syns när hon gör något hon vet att hon inte får, då skakar hon på huvudet och säger ääääe. hihi.

 

Sötaste lilla busfian som finns är hon allt min lilla Ingrid :)

 

Idag har vi gjort lite av varje. Vi började dagen med besök från en golvläggare som skulle fixa golvet i hallen. Vi fick därför snällt lämna lägenheten så jag och Ingrid var ute ett par timmar på morgonen. Jag gick runt, runt, runt i kvarteren och njöt av den vackra hösten. Blev dock ganska uttråkad tillslut så vi gick hem och stängde in oss i sovrummet tills han var klar. 

 

 

Efter lunch skulle jag söva Ingrid i vår säng för att sedan fixa lunch till mig själv och städa lite, jag somnade dock också!! Så vi sov tillsammans i sängen i 1,5 h. Väldigt skönt men jag var väldigt förvirrad och hungrig när jag vaknade. Men tror den sömnen behövdes efter helgens kalasande.

 

På eftermiddagen kom syrran en sväng och vi gick till lekparken. Ingrid ÄLSKAR verkligen att vara där. Hon sprang runt, fram och tillbaka helt överlycklig typ. Det var första gången hon testade att gå utomhus och jag kan säga att hon inte bara gick, hon sprang fram =) Ramlade givetvis lite då och då men det gick som tur väl var bra alla gånger. Att leka i sandlådan är en favorit. Det är ju också spännande att provsmaka sanden lite.....

 

För övrigt kan jag säga att Ingrid hamnat i den värsta "lämna-mig-inte-för-en-endaste-sekund-mamma" fasen. Herremingud!! Hon kan verkligen inte vara utom synhåll från mig någonting. Och hon ska upp i min famn HELA tiden och kramar mig så hårt så hårt! Får hon inte vara hos mig helaj*vlatiden gnäller och gråter hon värre än nånsin. Ja, jag hoppas sannerligen att detta är en snabbt övergående fas, den gör mig nämligen tokig. Alla som vill får komma hit och underhålla!! =)

 

Nu har vi kalasat färdigt! Puh säger mamma och pappa, snark säger Ingrid. Trötta är vi alla tre men vi har haft två jättebra dagar, men det är skönt att det är över :)

Ingrid har verkligen blivit bortskämd av nära och kära, fått så mycket fint! Och det märks att hon trivs med uppmärksamheten, trots att hon väääldigt ofta måste upp i min famn.

 

Första 1-års kalaset är nu avklarat och Ingrid somnade som en slagen hjälte vid 20:30. Hon har verkligen hållt ihop bra idag och verkar ha njutit av uppmärksamheten. Hon har fått en massa fina presenter och har smakat på både tårta och saft för första gången :) Imorgon är det ju stora dagen, 1-års dagen, och ytterligare ett, lite mindre, kalas väntar för våra stora lilla tjej. En utförligare uppdatering om de båda kalasen kommer imorgonkväll när allt är överstökat :) 

 

Och för precis ett år sedan låg jag och kämpade som ett litet djur, fy f*n vad ont man hade. Går inte fatta att det gått ett HELT ÅR! Helt galet.

Med mindre än en vecka kvar till den stora dagen är det mycket som cirkulerar i mitt huvud. Därav minskad frekvens av blogginlägg. Tänk att det är ett år sen jag på övertid gick och väntade och väntade, förbannade tiden och längtade hur mycket som helst. Jag tyckte att övertiden var extremt jobbig, betydligt värre än jag kunnat ana och dessutom hade jag ju förvärkar vareviga dag. Nä, det går inte förstå att det gått ett år, trots att det känns som att graviditets-tiden aldrig hänt, den känns så overklig på nått sätt. Det är inte utan att man blir lite extra gråtig och känslig dessa dagar. Jag försöker mota olle i grind genom att, i huvudet, förbereda Ingrids kalas in i minsta detalj. Det är både roligt men ganska stressande. Trots att jag är ledig så är jag ju inte ledig, det funkar inte att baka och städa när jag och Ingrid är själva. Därför är det mesta av planerandet fortfarande kvar i huvudet. Men imorgon ska jag försöka fixa lite, när min syster kommer hit. 

 

Imorgon ska vi förresten till tandläkaren med Ingrid. Ska bli intressant att se om de märker den bristfälliga tandborstningen... Är det nån som lyckas borsta tänderna på en 1-åring på ett tillfredsställande sätt?? Jag lyckas då rakt inte, Ingrid vill nämligen borsta själv och ger sig inte förens hon har tandborsten i sin hand ;) 

 

Vilket fantastiskt väder vi har haft idag!! Jag älskar hösten när den är så här. 

Jag och Ingrid gick till slottskogen och lekte på Plikta tillsammans med min lillebror efter lunch. Ingrid hade det toppen och slocknade i vagnen efteråt. 

 

Helgen är över och Per är i Berlin. Varken tid eller lust har funnits till att blogga i helgen. Det är tomt här hemma, utan Per. Ska sova första natten ensam med Ingrid inatt, det är väl på tiden kan man tycka. Hoppas det går bra. 

Natten till i lördags, skrev ju om kvällen i fredags, var en fortsättning på kvällen. Ingrid vaknade och grät sååå otroligt mycket hela natten. Jag tror hon hade ont i magen, riktiga magknip. Det var HEMSKT att se henne så hysteriskt ledsen, hon hade verkligen panik. Aldrig varit med om liknande. NU är det adjöss och goodbye till laktulos och imorgon ringer jag bvc, detta håller inte. Måste få ordning på stackars magen.

 

En riktig härlig höstdag har vi haft idag. Vi började dagen med en promenad genom slottskogen tillsammans med min syster, vi gick till Haga för frukost på le petit café. Solen sken från en blå himmel, härligt!! På eftermiddagen träffade vi en kompis och hennes son och vi gick till en lekpark här i närheten så barnen fick busa av sig. Ingrid har dock tyvärr inte vart på så bra humör idag och velat bli omkringburen hela tiden. 

 

Nu ikväll vet jag inte vad som tog åt henne... Jag inser att vi har varit väldigt bortskämda med en dotter som aldrig gråter otröstligt i mer än MAX 5 min. Hon vaknade kl 20:20 nu ikväll och var såå ledsen. Har aldrig sett henne gråta så mycket. I nästan en timma grät hon otröstligt. Eftersom hon aldrig gjort så förut blir man ju helt förtvivlad själv, visste inte vad vi skulle göra. Testade med allt. Vet inte om hon hade ont nånstans...kanske magen? När inte ens nyckelskåpet, som annars är det bästa hon vet, fick henne på bättre humör förstår man ju att det är nått som inte står rätt till. Vi gav henne till slut en alvedon supp och då blev hon hysteriskt ledsen =( lilla gumman!! Hon somnade äntligen för en stund sen i bärselen så nu ligger hon och sover bredvid Per i vår säng. Usch mitt lilla hjärta =( Hoppas hon slipper ha ont i natt.

 

Imorgon åker Per till Berlin med jobbet, stannar till måndag, så dår man sköta rodret ensam i tre dagar. Hoppas innerligt att hon mår bättre kommande dagar.

 

Bjuder på lite bilder från dagen

 

Sitter och grejar med fotoboken. Måste bara dela med mig av dessa underbara bilder på lillfisen. Kan inte fatta att hon bara var 4 månader här, det känns så nyligen fast ändå så långt borta...

 

Ja vad har vi gjort idag då? Inte ätit kanelbulle iallafall, tyvärr. Solen har ju äntligen visat sig så jag och Ingrid tog en powerwalk in till stan, Ingrid somnade på vägen och jag passade på att strosa runt i affärer. Ett tidsfördriv när man inte har så mycket annat för sig. På eftermiddagen var vi med min syster på lägenhetsvisning så nu håller vi tummarna för att hon får den fina lägenheten!! 

 

Just det, Ingrid har idag lärt sig att ställa sig upp på egen hand från sittande. Det bara kom helt oväntat i eftermiddags, hon har inte gjort ett enda försöka tidigare och så bara gjorde hon det. Efter det gjorde hon det om och om och om och om igen, dessutom har hon gått massor. Bara sådär idag. Hon har sen hon tog de första stegen varit väldigt feg och försiktig men idag upptäckte hon det roliga i det och har verkligen promenerat runt här ikväll. =) Så himla, himla söt och stolt är hon!! 

 

 

Idag fyller Ingrids kusin James 2 år så vi har varit på kalas i eftermiddag! Ingrid var i sitt esse, det finns ju så mycket roligt att leka med hos kusin James! Men roligast var nog den heliumfyllda ballongen som hon HELA tiden pekade mot "titta" "totta" "tutta" "ditta". Bobbycar´en var rolig den också, hon var himla duktig på att åka på den. Dessutom blev det pb i antal gågna steg. Sakta men säkert går hon mot en gångare. =)

 

En riktig höstdag har det varit idag. Vi hade inga planer idag och Ingrid har inte varit på humör. Hon lämnar mig inte en enda sekund, ska helst sitta fastklistrad på mig hela tiden vilket får mig att bli galen emellanåt. Det går verkligen upp och ner det där med separationen för Ingrid. Hon har ganska nyligen haft en period då hon utan problem kunnat sitta och leka för sig själv en stund och jag har kunnat greja med annat, men sen en vecka tillbaka ungefär måste någon vara med henne hela tiden. Suck. Hoppas det går över snart. Men denna fas gör iallafall att dagar som denna blir olidliga om vi inte hittar på något, vädret lockade inte direkt till utelek så det fick bli en tur in till stan. Ingrid somnade i vagnen och jag strosade runt i affärer. Inget shoppat men tidsfördriv!! Det är alltid lika skönt när Per kommer hem från jobbet :)