Ingrid har varit väldigt förkykd senaste veckan men nu börjar det äntligen lägga sig. Hostan och det fruktansvärda humöret är dock kvar. Humöret ja. Jisses. Vilka utbrott hon får och vad mammig hon är!! Hon skulle, utan att överdriva, kunna sitta i min famn hela dagen och bara gosa med mig. Hon drar mig i håret, pillar mig i ansiktet och drar sin näsa mot mitt ansikte. Det låter säkert jättemysigt i andras öron, men det blir gaaaanska påfrestande att hon inte kan vara ensam en endaste sekund. Råkar hon gå ifrån mig en meter utan att hon tänkt på det bryter hon verkligen ihop och gråter hejdlöst. Vad är detta?? Hon har en kindtand på väg upp men kan den verkligen orsaka allt detta?? Till råga på allt vaknar hon fortfarande runt 6 på morgonen, hjälp!

 

Det blev en hel del gnäll, men såklart har vi mycket mysiga stunder. Här kommer lite bilder tagna med iphonen från den senaste tiden.