Förlossningen gick över förväntan, mycket pga att den var snabb. Smärtan däremot är verkligen förskräcklig, går inte säga annat!!! Men mer om förlossningen en annan gång. Ska försöka skriva ner den snart medan minnet är färskt.

I fredags var jag hos barnmorskan för kontroll igen, var då i v.37+0. Som jag gissade låg bebisen högre upp än sist. Gången innan när de kände var han fixerad men nu väldigt rörlig, så det var ju typiskt. Barnmorskan var även osäker på om det var huvudet som låg ner så fram tills ultraljudet bekräftade att huvudet var neråt var jag ganska nervös. Har ingen lust med att något oanat ska uppstå nu. Men än så länge ligger han som han ska och jag hoppas han fortsätter med det :)

 

Tyvärr hade mitt blodvärde gått ner till 111 så jag måste äta de förbannade järntabletterna igen, som jag inte tagit ordentligt på ett tag då blodvärdet legat stabilt bra. Så tog en tablett igår kväll och inatt vaknade jag och mådde konstigt i magen, imorse mådde jag så illa att jag kräktes och har haft magkatarr hela dagen. Klarar verkligen inte av de där tabletterna. Usch. Tänker försöka få i mig järn på annat sätt framöver, blutsaft, broccoli och jordgubbar. Jag och Ingrid vräkte i oss en liter jordgubbar till kvällsmat idag, hon älskar jordgubbar lika mycket som jag :) Ska tillbaka till barnmorskan på fredag så hoppas det gör lite nytta iaf..!

Blodsockret var bra som vanligt, blodtrycket likaså. SF-måttet var 37 cm, ligger under översta strecket precis, mkt större än jag var med Ingrid... Hoppas inte det betyder allt för stort barn bara :O

 

Nu framöver går jag en gång i veckan till barnmorskan, dessutom ska jag träffa en förlossningsläkare på förlossningen om en vecka, eftersom det blev som det blev sist.... Förhoppningsvis kan detta bidra till att jag får eget rum på BB och att Per får stanna så länge vi vill (vilket verkligen inte är att räkna med som omföderska), samt att jag får föda på Östra. Känns även tryggt att de på förlossningen vet om "min historia" också... Känner mig rejält nervös över hur allt ska bli. Men nu är jag betydligt mer förberedd inför förlossningen än vad jag var sist iallafall!! Alltid nått :)

Idag är det 3 veckor kvar till BF. 3 veckor!! Känns helt galet!! Det betyder ju visserligen inte att han kommer då, det kan ju ske om 5 veckor. Men det känns faktiskt ok om det skulle dröja 5 veckor också. När jag var gravid med Ingrid minns jag att det kändes som en evighet när det var 3 veckor kvar och att bara tanken på att gå över tiden en dag kändes fruktansvärd. Så är det inte alls nu. Jag är nog inte riktigt redo än, vi har en del kvar att greja med inför nedkomsten. Dessutom har vi inte fått vår syskonvagn vi beställt, försenad leverans...!! Jag mår även ganska bra just nu. Sover väldigt gott på natten, precis som vanligt. Börjar sömnen krångla, kommer jag förmodligen känna annorlunda! Ska väl även nämna att den fasen Ingrid är inne i gärna får gå över innan lillebror är här..... say no more...

 

På morgonen är iallafall Ingrid världens goaste. Imorse innan dagis skulle jag fota Per för han behöver ett foto till intranätet på jobbet. Ingrid nöjde sig inte med att titta på. Hon ville också va med på kort och posade järnet här hemma. Haha. 

 

Det är så fantastiskt nu när Ingrid är lite större och vi kan hitta på mer saker med henne och att se henne uppskatta det. Nu i vår har hon bland annat cyklat med Per (fick cykelsits i julklapp), testat att rida på ponny och fått gått lös i en gymnastikhall i flera timmar =) Jag njuter varje sekund av att se henne ha roligt.

 

 

Ingrid blev 2,5 år för ett par veckor sen och hon förtjänar en egen uppdatering tycker jag, min lilla prinsessa ;)

 

Vart ska man börja.... Hon är verkligen inne i en riktig trotsperiod just nu. Herregud. Det är verkligen en utmaning! Från att ha varit en liten flicka som lyssnat, gjort som man sagt, suttit stilla och pusslat och målat till en liten vilde som inte lyssnar över huvud taget, gör precis tvärt om mot vad man säger och skriker och tjurar för minsta lilla. Ha ha. Tur hon har sina stunder ;) Och jag antar (och hoppas??) att detta går över snart! Gärna lagom till lillebror kommer (eller varför inte redan imorgon?? ;) )

 

Utvecklingsmässigt då... Pratar och tjatar hål i skallen på oss här hemma. Haha. Orden bara flödar, upprepar gärna allt typ 5-6 gånger också. Dessutom måste vi ofta konfirmera det hon säger genom att säga samma sak tillbaka. typ " det regnar ute, det regnar ute, det regar ute" då måste man bryta igenom och säga "ja det regnar ute" innan hon blir nöjd. Haha. Vilka ideér.

Hon är duktig på att klä på sig sina kläder själv, det klarar hon ofta helt självständigt numera (om hon är på det humöret). Skor kämpar hon med också, men vissa är ju lite klurigare än andra, tex conversen, he he.

Fortfarande ett blöjbarn. Hon vill verkligen inte kissa på potta eller toa. Vi försöker regelbundet nu men nej, hon vill inte. Vi tar ett krafttag till sommaren istället. Börjar dock bli dags att va utan blöja nu. Hon kissar igenom nästan varje dag!!! Vi har testat olika blöjsorter och storlekar men inget hjälper, hon kissar helt enkelt för mkt på en gång (hon dricker mkt vatten oxå..) Dessutom är hon för jämnan röd och prickig i underlivet (svamp?) och hon besväras verkligen av det.

 

Ingrid älskar numera när vi läser böcker för henne, vilket jag är glad för! Det är en så mysig stund på kvällen när vi läser en bok eller två. Och det märks att hon lyssnar och är intresserad. Hon minns ofta vad som ska hända och är inte sen med att kommentera det. 

Att cykla är nog annars favoriten just. Hon cyklar snabbt som attan på sin trehjuling, nu när hon äntligen når ner till pedalerna. Är bra sugen på att köpa en vanlig mini-cykel till henne men det får nog vänta till nästa vår ändå! Än så länge är hon mer än nöjd med trehjulingen :)

 

Det är väl på tiden att jag, medan jag fortfarande minns, sammanfattar denna graviditet hitills. Jag har verkligen varit värdelös på att dokumentera denna graviditet men jag vill ha lite nerskrivet så jag kan gå tillbaka och minnas nån gång. Jag har märkt att minnen från graviditeten med Ingrid inte alls finns kvar i den utsträckning jag trott, har gått in och läst min blogg emellanåt för att jämföra med denna graviditet och oj vad mkt jag glömt. 

 

Just nu är jag i v.37 (36+3) vilket känns helt sjukt. Det är snart dags och jag kan inte fatta! Det är så mycket som är annorlunda mot sist. Jag ligger inte alls i fas med allt det praktiska, vilket jag vill minnas att jag verkligen gjorde sist i denna veckan. Men vi börjar beta av "listan" för att lugna mina nerver lite ;) Känner mig både förväntansfull, nervös och orolig på samma gång. Jag har varit väldigt nervös över förlossningen denna gång, mer än sist. Mycket pga hur det var sist, hur fruktansvärd jag upplevde förlossningen med Ingrid. Jag har känt ett stort behov av att förbereda mig mer mentalt denna gång och det har vi ialalfall lyckats med. Jag går på vattengympa för gravida och vi har gått en profylax-kurs så nu är jag nog 100 ggr mer förberedd än sist. Sist trodde jag att jag förberett mig, vilket kan ses som ett skämt om man nu jämför, he he. Nu känner jag mig inte så nervös över förlossningen, mer ett jävlar anamma, jag SKA klara det bättre denna gång! 

 

Så hur har graviditeten varit? Jag måste säga över lag bra. Jag hade en period kring v.25-30 ungefär då det var jobbigt. Jag jobbade, var sjukligt trött (lågt Hb) och åkte dessutom på en vidrig influensa som verkligen bröt ner mig i flera veckor. Då var jag övertygad om att jag aldrig någonsin mer skulle orka gå 50 m. Men jag blev sjukskriven sista veckorna innan min havandeskapsledighet och sakta men säkert hittade jag tillbaka till en form jag inte trodde var möjlig så nära slutet. Så fram till nu tycker jag att jag haft mycket ork och energi. Jag sover fortfarande gott på nätterna, kissar max 1 gång. Däremot strejkar min korsrygg, det är slitit att vara höggravid med en 2,5 åring som är extremt mammig och som gärna vill bli buren och klänger. Men så länge det håller sig till det är jag nöjd. 

Mitt blodvärde har varit bra vid de senaste kontrollerna, trots att jag knappt äter järntabletter längre (magen pallar fasen inte). Blodtrycket ligger på normalvärden, ca 120/70. Har gått upp ca 7-8 kg i vikt vilket är lite jämförts med 20+ sist.Jag känner mig över lag starkare än sist och mycket beror nog på att jag inte kan vila och slöa så mycket nu när vi har Ingrid. Jag har lite halsbränna till och från och sammandragningar förstås. Har även börjat känna av förvärkar. Igår kväll hade jag förvärkar regelbundet var 5e minut i en timma ungefär, och med ens kom minnet tillbaka om hur jävla ont det kommer göra när det väl är dags på riktigt, he he. Vad dessa förvärkar står för har jag ingen aning om men de avtog av sig själv och idag har jag bara känt av nån enstaka. Jag vill minnas att jag hade förvärkar i flera veckor innan Ingrid kom också...

 

Vi börjar så sakteliga bli redo för en ny liten familjemedlem. Men än får han inte riktigt komma. Har en del kvar att göra. Men om en sisådär två veckor, då hoppas jag att vi känner oss klara, då får han gärna titta ut :)