..... och jag börjar känna en viss hopplöshet. Det känns verkligen som att mensen kommer inom några dagar. Måndag är väl dagen att räkna med. Jag orkar inte detta! Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Detta var värre än jag nånsin kunnat ana. Om det inte blev ngt denna gång måste jag finna ngt att se fram emot. Vi pratade lite löst om att boka in en Thailandsresa till våren. Hade varit underbart. Något att skingra tankarna med och se fram emot. Nu ser jag förståss fram emot julen också, men det räcker inte riktigt. Det hade varit den perfekta julklappen till mamma och pappa, att få berätta den glada nyheten! Jag hoppas fortfarande men det känns just nu dystert.... Det där med att försöka leva som vanligt sket sig ganska rejält. Lika hysterisk som förra månaden kollar jag nu symtom-listor och googlar en det ena och en det andra. Jämför med hur det var förra månaden.... läser tillbaka i denna blogg.... och ser att exakt tre dagar innan jag fick mens förra gången fick jag en brun flytning. åh va kul att det var typ samma denna gång, idag fick jag nämligen det igen. Känns ju mindre positivt. Har dock inte lika mkt mensvärk som sist men å andra sidan är det väldigt sällsynt att jag har det innan mens. Däremot har jag lite molvärk då och då, det pirrar liksom till. Detta började nog igår. Brösten ömmar lite lätt men inte sådär vrål-ont som många gravida brukar få.

Ja det är bara att vänta och se. Men jag har inte höga förhoppningar! på återseende.......