Ja då var jag inne i vecka 38. 20 dagar kvar till BF. Läskigt. Häftigt. Spännande. Underbart.

Bebis: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Mamma: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. 
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Jag: Det känns bra att bebis nu är fullgången, nu kan hon få komma precis när hon vill (dock inte efter den 12 okt hihi). Jag tror min mage har sjunkit ner lite nu, det ser ut så. Har liksom fått som en "hylla" uppepå magen nu, haha. Ser roligt ut. Det är inte alls lika jobbigt att andas och jag har inte lika mycket halsbränna längre. Bilderna visar magen idag och för en vecka sen, den står helt klart ut mer nu och eventuellt ser det ut som att magen sjunkit?? Och som jag skrivit tidigare så känner jag av förvärkar då och då, men inte varje dag. Har inte känt något alls idag men igår hade jag ont till och från hela dagen. Att det kan vara så olika.... Jag är så himla ambivalent också, när jag har förvärkar önskar jag att jag slapp dem men nu när jag inte känt av det på snart ett dygn vill jag inget hellre än att de ska komma. Tänk att man längtar efter smärtan, eller kanske inte smärtan som sådan men efter allt vad smärtan innebär. Trodde verkligen aldrig att jag skulle säga att jag ser fram emot att föda, så rädd som jag alltid varit för förlossning tidigare i livet.

I övrigt mår jag nog som tidigare, visst är det tungt nu. Ryggen är trött och mina fötter och underben har svullnat mer senaste dagarna. Fortfarande sover jag många timmar i ett svep men jag har svårt att somna. Inatt somnade jag gott på vänster sida, hade bullat upp med en massa kuddar runt omkring mig, När jag vaknade i morse låg jag på exakt samma ställe, exakt samma ställning. Aj vad det va stelt i kroppen när jag skulle vända på mig, hehe. Och jag hade början till trycksår på höften, haha. Märkligt. Bebisen trycker mer och mer neråt vissa stunder så jag riktigt tappar andan. Väldigt obehagligt. Hon vill helt enkelt ut. Och hon är sååååå välkommen! =)