Jag har inte skrivit så mycket om hur jag mår sista månaderna. Har mått relativt bra den mesta av tiden, känslorna för Ingrid överrumplade mig när hon var ca 4 månader och jag fick äntligen känna det som jag så länge lägtat efter att känna. Dock har jag de senaste veckorna hamnat i en liten dipp... jag orkar inte prata med nån om det, berättar det inte för så många, vet inte varför, men jag pallar inte. Och jag vill inte prata om det heller så jag skriver det här. Det går på autopilot när man frågar mig hur jag mår "Bra" är så lätt att säga och jag slipper utveckla det. Jag antar att det är att vänta, sådana här dippar... Men ändock blir jag besviken och uppgiven. När ska jag få må helt bra?? Jag är i alla fall tacksam för min läkare som tar mig på allvar. Ska nu testa att lägga till en annan medicin utöver det jag redan har, det känns förjävligt att det behövs men men... Jag vill dock klargöra att det inte känns jobbigt hela tiden utan vissa dagar och vissa stunder på dagen, framförallt på morgonen. Men jag har bra dagar, dagar som känns som vanligt.... så det är lite svårt att "ta på" vad det är jag känner och inte känner. Vilken röra. Ja, så är läget just nu.