Babyhappiness -

nattbabbel

Nu när det är nytt år borde jag väl kanske göra som så många andra, en årskrönika över 2011. Men jag brottas fortfarande så mycket över mina känslor från förra året. Jag är väldigt bra på att trycka undan mina känslor så att jag inte minns dem. Jag minns det jag gjort, men inte hur jag mått. Jag vet, tror mig veta, att jag den 1 februari 2011 var lycklig, den dag vi fick veta att vi skulle bli föräldrar. Jag minns dock inte känslan, men visst var jag väl lycklig!? Och jag tror även att jag kände lycka de kommande månaderna, gravidmånaderna, men jag minns det inte. Jag minns förväntan och längtan, men inte glädjen. Jag önskar att jag skrivit dagbok, en dagbok där jag verkligen formulerade om mina känslor till ord, för att kunna komma ihåg. Kanske var jag så fokuserad, så planerande inför bebisens ankomst att jag glömde av att stanna upp och känna efter vad jag egentligen kände. För jag kan inte komma ihåg!

Den 21 oktober är ju dagen jag kommer minnas för alltid. Det är ju stort att föda ett barn, en otrolig upplevelse. Obeskrivlig. Men här är jag, tyvärr, säker på vad jag kände. Tomhet. Det gör mig så ledsen. Jag kände, så fort Ingrid var ute, en saknad. Jag saknade graviditeten, att ha allt det roliga framför mig. Min och Pers gemensamma längtan efter ett barn. Jag hade varit så otroligt planerande i mitt sätt under graviditeten, eller det är väl sån jag är alltid, så det antiklimax som uppstod var för mycket för mig att hantera. All planering, all längtan var plötsligt borta. Det är konstigt att när det jag önskat mest inträffar så känns livet helt plötsligt meningslöst och glädjelöst. Det är sorgligt att jag inte kan säga att 2011 var det lyckligaste och bästa året i mitt liv. Jag kan inte förstå varför jag ska ha så svårt för att se allt det roliga och underbara jag har framför mig.

För varje dag som går så öppnas mitt hjärta upp en bit i taget för att släppa in Ingrid. Långsamt går det men jag känner att hon nu finns där. Vissa stunder svämmar mitt hjärta över av känslor för att i nästa stund vara alldeles stumt. Än kan jag inte säga att hon är det bästa som hänt mig, för det känns inte riktigt så ännu. Jag vet egentligen inte vad som är det bästa som hänt mig. Kan inte komma på det. Om det är något jag ser fram emot så är det den dag när jag lagt allt detta bakom mig, blivit en starkare person, en mamma som älskar sitt barn villkorslöst och som känner glädje över att få vakna upp till ytterligare en ny dag med sin dotter och inte en mamma som vill att julhelgen ska försvinna så fort som möjligt så att det kan bli fredag, den dag hon ska träffa psykologen. För det är något jag egentligen inte förstår, varför det enda jag längtar efter och ser fram emot är de dagar jag går till bvc och psykologen. Psykologen har sin teori över det, jag är tveksam...

Jag hade inte alls planerat att det återigen skulle bli en lång utläggning om mina tankar och funderingar, men här sitter jag mitt i natten och känner mig inte ett dugg trött med alldeles för mycket tankar och funderingar som gnager i min skalle så jag kände att jag måste få ur mig dem, om jag ska kunna somna. Förstår om man inte orkar läsa igenom mina ganska så deppiga inlägg i denna blogg... men jag skriver för min egen skull.

Här är Ingrid 4 dagar gammal och vi är på väg tillbaka till förlossningen för PKU prov och hörselscreening.

Jag kan fortfarande inte titta på bilder från Ingrids första tid, när hon var en liten plutt, utan att börja gråta. Alla de känslor jag upplevde första veckorna kommer tillbaka varje gång.

2012-01-06 @ 01:39:02 känsligt Permalink

Kommentarer

Postat av: Helena

Hej! hittade hit när jag sökte på bok om förlossningsdepression du har skrivit en kommentar i detta inlägget http://samach1973.blogspot.com/2011/12/min-bok-om-forlossningsdepression.html

Jag har nu läst igenom dina inlägg från december månad och känner samtidigt som det är sorgligt "så skönt jag är inte ensam". Känner igen mig i väldigt mycket av det som du skriver. Har en dotter på tre månader, född i september förra året och jag har också varit med om en jobbig resa de här månaderna. Ska börja gå hos BVC-psykolog om en vecka, hoppas att det kommer hjälpa mig vidare och att detta året blir mycket mycket bättre än förra året. Ett annat sammanträffande är att jag också är sjuksköterska ;).

2012-01-06 @ 18:15:56

Postat av: Lotta

Hej, tack för kommentar på min blogg! Lovar dig att du kommer må bra igen. Din flicka är inte så gammal ännu och ni har gott om tid på er att knyta an till varann! En riktigt liten sötnos du har! Men känner igen mig i det där med att bilder river upp mycket känslor...

Kram

2012-01-06 @ 20:21:41
URL: http://Samach1973.blogspot.com

Postat av: My - Mamma till Alma

sv: ja, precis! det känns som om att man "ska" ha vaken nätter och vara slutkörd. Jag är bara så jävla glad för att jag får sova så mycket som jag får, och alltid har fått!

Så fin hon är Ingrid!

2012-01-06 @ 20:30:43
URL: http://unwake.blogg.se/

Postat av: Lina - Mamma till Eila

Å jag känner samma sak angående att kolla på bilder från första tiden... Även om jag ser nyfödda på tv så påminns jag haha

2012-01-07 @ 19:49:08
URL: http://myroe.blogg.se/

Postat av: Anna

Hej!

Så glad att jag hittade sin blogg. Det är så tråkigt att känna så här men det är samtidigt skönt att veta att man inte är ensam. Jag känner precis som du och har gjort sen min dotter kom den 4 sep. Hade såna stora förväntningar och så blev det inte som jag hade tänkt mig. Den där saknade och tomheten.. Kärleken som ska svämma över hela tiden, vart är den? Blir ibland rädd och undrar om det är fel på mig som inte känner lycka och glädje hela tiden. Håller tummarna att det kommer. Ta hand om dig och kom ihåg att du inte är ensam!

2012-01-11 @ 11:02:45
URL: http://sjolanderblogg.blogspot.com

Postat av: Maria

Hej Emelie!

Hittade hit via läkande föräldrars sida. Klickade bara på bloggar där, och hittade hit. Ganska lustigt. Kände igen dig på bilden däruppe och tänkte, men det är ju Emelie. Glada Emelie som jag jobbar med. HHon som verkade så jättestark och så otroligt glad ver att vara gravid. EEmelie som pratade massa om sin mage och som jag tänkte skulle bli en sådan där bra och glad mamma. Emelie som satt på personaldagen vid jul och verkade glad och upprymd över sin fina fina dotter. Emelie som jag ibland tänkt på och tänkt att "åh, vad jag önskar att jag vore lika glad över min graviditet och mitt barn som hon är". Men skenet bedrar, så enkelt är det. Sitter och läser igenom en del av din blogg och känner igen mig så otroligt mycket av det du skriver. Känns som att du har skrivit mina tankar. Jag önskar att jag hade kunnat formulera mina tankar som du gör. Jag har mest stängt mina tankar. Men åh, så skönt det känns att läsa andras tankar. Inte för att jag tycker att det är bra det du går igenom, men skönt att läsa att jag inte är själv.

Vet inte vad jag vill ha sagt med detta, men typ hej, jag läser din blogg? Jag hoppas att du mår bättre?

Kram Maria från jobbet...

2012-06-01 @ 20:09:17
URL: http://missredhead.blogg.se/

Trackback