nattbabbel
Här är Ingrid 4 dagar gammal och vi är på väg tillbaka till förlossningen för PKU prov och hörselscreening.
Jag kan fortfarande inte titta på bilder från Ingrids första tid, när hon var en liten plutt, utan att börja gråta. Alla de känslor jag upplevde första veckorna kommer tillbaka varje gång.
Hej! hittade hit när jag sökte på bok om förlossningsdepression du har skrivit en kommentar i detta inlägget http://samach1973.blogspot.com/2011/12/min-bok-om-forlossningsdepression.html
Jag har nu läst igenom dina inlägg från december månad och känner samtidigt som det är sorgligt "så skönt jag är inte ensam". Känner igen mig i väldigt mycket av det som du skriver. Har en dotter på tre månader, född i september förra året och jag har också varit med om en jobbig resa de här månaderna. Ska börja gå hos BVC-psykolog om en vecka, hoppas att det kommer hjälpa mig vidare och att detta året blir mycket mycket bättre än förra året. Ett annat sammanträffande är att jag också är sjuksköterska ;).
Hej, tack för kommentar på min blogg! Lovar dig att du kommer må bra igen. Din flicka är inte så gammal ännu och ni har gott om tid på er att knyta an till varann! En riktigt liten sötnos du har! Men känner igen mig i det där med att bilder river upp mycket känslor...
Kram
sv: ja, precis! det känns som om att man "ska" ha vaken nätter och vara slutkörd. Jag är bara så jävla glad för att jag får sova så mycket som jag får, och alltid har fått!
Så fin hon är Ingrid!
Å jag känner samma sak angående att kolla på bilder från första tiden... Även om jag ser nyfödda på tv så påminns jag haha
Hej!
Så glad att jag hittade sin blogg. Det är så tråkigt att känna så här men det är samtidigt skönt att veta att man inte är ensam. Jag känner precis som du och har gjort sen min dotter kom den 4 sep. Hade såna stora förväntningar och så blev det inte som jag hade tänkt mig. Den där saknade och tomheten.. Kärleken som ska svämma över hela tiden, vart är den? Blir ibland rädd och undrar om det är fel på mig som inte känner lycka och glädje hela tiden. Håller tummarna att det kommer. Ta hand om dig och kom ihåg att du inte är ensam!
Hej Emelie!
Hittade hit via läkande föräldrars sida. Klickade bara på bloggar där, och hittade hit. Ganska lustigt. Kände igen dig på bilden däruppe och tänkte, men det är ju Emelie. Glada Emelie som jag jobbar med. HHon som verkade så jättestark och så otroligt glad ver att vara gravid. EEmelie som pratade massa om sin mage och som jag tänkte skulle bli en sådan där bra och glad mamma. Emelie som satt på personaldagen vid jul och verkade glad och upprymd över sin fina fina dotter. Emelie som jag ibland tänkt på och tänkt att "åh, vad jag önskar att jag vore lika glad över min graviditet och mitt barn som hon är". Men skenet bedrar, så enkelt är det. Sitter och läser igenom en del av din blogg och känner igen mig så otroligt mycket av det du skriver. Känns som att du har skrivit mina tankar. Jag önskar att jag hade kunnat formulera mina tankar som du gör. Jag har mest stängt mina tankar. Men åh, så skönt det känns att läsa andras tankar. Inte för att jag tycker att det är bra det du går igenom, men skönt att läsa att jag inte är själv.
Vet inte vad jag vill ha sagt med detta, men typ hej, jag läser din blogg? Jag hoppas att du mår bättre?
Kram Maria från jobbet...