Det har varit sega jobbiga dagar, jag grubblar och känner efter alldeles för mycket. Jag hittar ständigt nya symtom som jag överanalyserar. Symtom som lika gärna kan vara PMS. Jag har BIM på onsdag eller torsdag och har sen 4 dagar tillbaka haft mensvärk och det brukar jag aldrig ha så långt innan mens. Mensvärken brukar komma nån timma efter att jag fått mens. Jag har självklart tolkat detta som ett tecken på att jag kan vara gravid.... har dock testat mig tre ggr nu och det har varit så negativt det kan bli. Dessutom fick jag i lördags en liten brun flytning, likaså igår och idag har det kommit ytterst lite på pappret när jag torkat mig. Detta skulle förståss kunna tolkas som spottings vilket jag brukar ha innan mens. Som sagt, analyserar minsta tecken.

Idag på morgonen, 2 dagar innan BIM, testade jag negativt och känner nu en hopplöshet. Fasen, jag vill ju så gärna. Jag har spenderat flera timmar med att läsa om detta idag, det verkar som att många inte testar postivt förens efter BIM men det vågar jag inte lita på. Är rädd för stor besvikelse. Inatt drömde jag hur många gånger som helst att jag testade positivt. Jag sov oroligt och mådde illa, svettades och frös om vartannat. Jag fattar inte hur kroppen fungerar. Kroppen gör mig galen.

Framförallt är jag oerhört besviken att jag förmodligen inte lyckades bli gravid på förtsa försöket, det har jag alltid trott att jag skulle bli. Nu ska jag vänta in mensen, inga fler tester. Om jag bara kunde få dagarna att gå.... Jag måste hitta ett projekt, grubblandet gör mig galen!

Fortsättning följer.....