Var ganska snabb med negativa tankar häromdagen. Det kan mycket väl tänkas att jag har haft ägglossning. Dock tog mina teststickor slut igår och det senaste testet jag tog igår visade på en tydlig stregring men inte fullt utslag. Idag har jag dock haft ont i magen som jag brukar ha vid ägglossning, sekretet tyder även på det. Så jag hoppas och antar att jag hade ägglossning i dagarna. Nu kommer väntan... symtom-överanalyseringen...... psykosen. Inte fören efter julafton kommer jag veta. Men som sagt, några positiva tankat existerar inte hos mig. Bara att vänta.........

Ok, nu börjar jag bli paranoid. Jag var helt säker på att jag skulle ha ägglossning idag, men inget tyder på det över huvudtaget. Ska jag inte ha ägglossning denna månad??? Vad är det frågan om............?????? Aaaaaaaaah!

.... och nu är det redan torsdag. ÄL i antågande. Dags att starta produktionen nu då ;) Men jag har dessvärre ingen positiv känsla alls. Pessimist javisst!

Sen sist har jag pillat massor med bloggen, ändrat lite utseende och fixat. Snart hoppas jag att det blir en glädje-blogg.....

Åh va tiden går långsamt....
...segaste hösten någonsin.
Fast nu är det ju iochförsig vinter. Hur mycket snö som helst ute, och det är vackert. Så vackert. Önskar jag kunde njuta fullt ut.

Nästan dagligen kämpar jag emot tårarna som envist tränger sig fram. Jag fixar inte att se gravida på stan, barn på TV eller vad som helst som får mig att tänka på familjelivet. Jag orkar inte prata med vänner av rädsla att de ska avslöja en graviditet, jag vill inte veta. Jag vill leva i min egna lilla bubbla fram till den dag då jag själv har anledning att jubla, skratta och gråta av glädje.

Jag har en hemsk, igenomborrande känsla av att jag tillhör den minoritet som inte kan bli gravid. Att kommande månad skulle vara den månad då jag får plus känns lika troligt som snö på midsommarafton. En vecka kvar till ägglossning, veckorna går i snigelfart. Står inte ut!! 

Min mens kom i måndags. Känner bara en enda stor tomhet, besvikelse! Varför går det inte? Detta knäcker mig. Vill bara skrika rakt ut. Orkar inte. Jag längtar så otroligt mycket efter bebis, allt annat känns oviktigt. Jag har bara en jobbig känsla av att detta kommer ta tid....

Nu kör jag iallafall stenhårt med hälsokost och annat smått och gott jag läst mig till som ska vara bra när man inte blir gravid. Återstår att se om det fungerar. Jag har inte mycket hopp dock... BIM blir på annandagen. Snälla tomten!! Jag önskar mig ett plus i julklapp, inget annat!

... är det BIM men dessvärre är jag 99% säker på att mensen kommer imorgon. Mensvärken har ökat stadigt denna vecka och idag har det gjort riktigt ont. Har haft ytterligare ett par bruna flytningar och dessutom gjorde jag ett test igår som var så negativt det kan bli. :( Idag har det hela tiden känts som att mensen kan komma närsomhelst. Känner mig oerhört ledsen, nere och frustrerad. Varför kan inte vi tillhöra den lyckliga, ändå ganska stora, skara som lyckas på första eller andra försöket??

Idag har jag letat efter tips på hur man lättare kan bli gravid och hittat en del intressant. Ska därför testa Glamdin 25 och bisolvon såfort mensen kommer... Tydligen har detta hjälpt många att bli gravida som försökt månad efter månad. Känner mig lite smått desperat men det skiter jag fullständigt i. Bara jag får en liten bebis snart så är jag beredd att göra nästan vad som.

Förresten har jag av en slump kommit över information om att bruna flytningar, s.k. spottings kan vara ett tecken på att det inte är riktigt som det ska och även medföra att det är svårare att bli gravid. Shit, jag som haft dessa spottings i flera år, vad jag kan minnas. Vet inte vad jag ska tro, blir så rädd att det är något fel på mig.

Nya tag heter det ja. Men nu ska jag njuta av den stundande julen, idag är det ju trots allt första advent!

..... och jag börjar känna en viss hopplöshet. Det känns verkligen som att mensen kommer inom några dagar. Måndag är väl dagen att räkna med. Jag orkar inte detta! Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Detta var värre än jag nånsin kunnat ana. Om det inte blev ngt denna gång måste jag finna ngt att se fram emot. Vi pratade lite löst om att boka in en Thailandsresa till våren. Hade varit underbart. Något att skingra tankarna med och se fram emot. Nu ser jag förståss fram emot julen också, men det räcker inte riktigt. Det hade varit den perfekta julklappen till mamma och pappa, att få berätta den glada nyheten! Jag hoppas fortfarande men det känns just nu dystert.... Det där med att försöka leva som vanligt sket sig ganska rejält. Lika hysterisk som förra månaden kollar jag nu symtom-listor och googlar en det ena och en det andra. Jämför med hur det var förra månaden.... läser tillbaka i denna blogg.... och ser att exakt tre dagar innan jag fick mens förra gången fick jag en brun flytning. åh va kul att det var typ samma denna gång, idag fick jag nämligen det igen. Känns ju mindre positivt. Har dock inte lika mkt mensvärk som sist men å andra sidan är det väldigt sällsynt att jag har det innan mens. Däremot har jag lite molvärk då och då, det pirrar liksom till. Detta började nog igår. Brösten ömmar lite lätt men inte sådär vrål-ont som många gravida brukar få.

Ja det är bara att vänta och se. Men jag har inte höga förhoppningar! på återseende.......

Just nu är bebisverkstaden i full gång här hemma. Ägglossning idag eller imorgon och vi kör efter konstens alla regler. Nu hoppas jag så innerligt att det tar sig, jag längtar ihjäl mig.
Sen sist har jag verkligen försökt att ha fullt upp, planerat in mig på diverase träffar med vänner m.m bara för att tiden ska gå samt att jag slippa sitta hemma för mycket och tänka och surfa runt på diverse familje-liv-liknande sidor. Nu ska jag leva som vanligt, inte tänka, grubbla och känna efter för mycket. LYCKA TILL!

...för mensen kom idag, jäkla skit. Känner mig ledsen och nere. Ytterligare en månads väntan. Förstår inte de stackarna som har det såhär i flera år. Hur orkar dem? Jag hade varit konstant deppig. Men bara att ta nya tag. Ska försöka att inte tänka så mycket på det denna gång, försöka leva som vanligt. Skengravid vill jag inte bli igen.

Det har varit sega jobbiga dagar, jag grubblar och känner efter alldeles för mycket. Jag hittar ständigt nya symtom som jag överanalyserar. Symtom som lika gärna kan vara PMS. Jag har BIM på onsdag eller torsdag och har sen 4 dagar tillbaka haft mensvärk och det brukar jag aldrig ha så långt innan mens. Mensvärken brukar komma nån timma efter att jag fått mens. Jag har självklart tolkat detta som ett tecken på att jag kan vara gravid.... har dock testat mig tre ggr nu och det har varit så negativt det kan bli. Dessutom fick jag i lördags en liten brun flytning, likaså igår och idag har det kommit ytterst lite på pappret när jag torkat mig. Detta skulle förståss kunna tolkas som spottings vilket jag brukar ha innan mens. Som sagt, analyserar minsta tecken.

Idag på morgonen, 2 dagar innan BIM, testade jag negativt och känner nu en hopplöshet. Fasen, jag vill ju så gärna. Jag har spenderat flera timmar med att läsa om detta idag, det verkar som att många inte testar postivt förens efter BIM men det vågar jag inte lita på. Är rädd för stor besvikelse. Inatt drömde jag hur många gånger som helst att jag testade positivt. Jag sov oroligt och mådde illa, svettades och frös om vartannat. Jag fattar inte hur kroppen fungerar. Kroppen gör mig galen.

Framförallt är jag oerhört besviken att jag förmodligen inte lyckades bli gravid på förtsa försöket, det har jag alltid trott att jag skulle bli. Nu ska jag vänta in mensen, inga fler tester. Om jag bara kunde få dagarna att gå.... Jag måste hitta ett projekt, grubblandet gör mig galen!

Fortsättning följer.....

Denna eviga väntan... tycker dagarna går så långsamt.

Stickan visade väldigt tydligt på ägglossning förra tisdagen så jag hoppas innerligt att vi lyckades pricka rätt :)
Nu är det en vecka kvar till BIM och jag börjar känna vissa symtom som jag inte helt känner igen. Men det är ju mycket möjligt att jag är skengravid. Man känner efter så innerligt så tillslut luras väl hjärnan. Men de två senaste dagarna har jag haft en molande, stickande smärta i magen likt mensvärk fast ändå inte. Det gör inte jätteont men finns där nästan hela tiden. Sen i förmiddags har jag även känt av sura uppstötningar, en gång så kraftigt att jag fick upp kräk i munnen..... uäck. Brösten är spända och ömmar, anar jag en storleksökning? Men det är väldigt tydligt PMS symtom för min del så det kan jag inte lita på... Överanalyserar jag? Oh ja!

Väntan väntan....

Har läst på bland annat familjeliv att vissa får positivt utslag på graviditetstest redan 7 - 8 dagar efter ÄL, och många verkar kunna få positvt 5 dagar innan BIM. Så frågan är om jag ska bli ett testfreak och börja testa mig redan imorgon? Samtidigt vill jag inte stressa upp mig då jag hört att det kan orsaka bland annat missfall samt att man inte lyckas bli gravid. Får se hur jag gör....

vill bara att tiden ska gå....

so long....