2.5 cm stor
I torsdags var det ju dags för ultra ljudet, om jag var nervös innan?? JA! Kunde inte sova på hela natten, jobbet innan var en ren plåga, jag kunde knappt andas när vi åkte mot MVC. Men det var värt all oro, all stress som finns, för det var alldeles fantastiskt när vi väl fick se lilla Pyret där inne, med ett tickande hjärta! Lättnaden var så otroligt befriande. 2.5 cm stor var bebisen, alldeles perfekt!
Idag är jag i v.9+6. Och ikväll åker vi till Thailand! Tänk att lilla Pyret ska få följa med oss på vår drömresa! Kunde inte bli bättre!
Tiden rullar...
Tiden går framåt trots allt. Jag är inte lika frenetiskt bloggande nu som innan då jag känner att jag har alldeles för mycket negativt inom mig som jag inte vill ska dominera denna blogg.
Igår gick jag iallafall in i v.10 och jag närmar mig den magiska gränsen 12 veckor. Men inte har min oro minskat, snarare tvärtom. Usch. Imorgon ska jag göra mitt första ultra ljud och jag är så jäkla nervös att jag inte kan beskriva det med ord. Jag har en ständig klump inom mig som inte vill släppa, jag kan inte njuta av denna graviditet förens jag vet att det är bra.
Främsta anledningen till min oro är att jag känner mig så ogravid. Det sysn inget på magen, jag känner mig pigg och illamåendet dyker inte upp alls lika ofta som jag trodde det skulle göra. Det värsta illamåendet försvann i v.8 och sen dess har jag bara blivit illamående om jag inte äter tillräckligt ofta. Och det illamåendet jag känner då dämpas av mat. Ibland känner jag mig lite "tjuvtjock" men som sagt, för det mesta mår jag bra. I måndags hände dock något som fått mig än mer förvirrad. Natten till i måndags började jag må illa, jag mådde så illa så jag sov knappt något på hela natten. På morgonen eskalerade det och precis när jag skulle göra iordning mig inför ett arbetspass var jag tvungen att kräkas, vilket var första gången denna graviditet. Resten av dagen var som ett töcken, jag fick inte mig något att äta eller dricka och jag sov mer eller mindre hela dagen. Igår (tisdag) när jag vaknade var det plötsligt så mycket bättre, hade ingen vidare aptit men det gick inte att jämföra med dagen innan. Och idag, "paff" borta! Fattar ingenting. Vad är det med min kropp? Dessutom har ömheten i brösten minskat rejält de senaste dagarna. Samtidigt som jag skriver detta och oroar mig vet jag att det efter v10 kan avta, många känner sig inte längre gravida. De så kallade spökveckorna kan ha börjat. Men vad vet jag?
Var hos barnmorskan idag för andra gången. De tog lite prover och vi bokade in rutin-ultra ljudet som inte kommer att ske förens 5 maj. Oj så lång tid det är kvar!
Jag hade bra Hb: 133. Självklart blev jag orolig över det........ varför har det inte blivit lågt???
Blodtrycket var bra: 130/70
Blodsocker var 6.8.
Jag har gått upp 0.8 kg sen dagen jag plussade. Vet inte om det är bra. Jag hoppas inte jag ska rulla fram om några månader iallafall.
Ja imorgon kommer jag veta. Kommer Thailandsresan bli fördärvad (åker på måndag) eller kommer jag bli världens lyckligaste???
Hungrig
Herregud, jag är så hungrig heeeeela tiden. Shit, kommer ju gå upp i vikt som fan denna graviditet. Oh no!
Den eviga väntan.... och längtan...
Det känns verkligen som en evighet till den 7 mars. Denna oro is killing me. Illamåendet har fortfarande inte hittat tillbaka. Bra, eller? Däremot har jag denna helg för första gången förstått vad det innebär att vara konstant hungrig som gravid. Jisses, jag skulle kunna vräka i mig hela tiden. Är så hungrig. Hoppas det är ett gott tecken. Brösten fortsätter att göra ont, ibland mer och ibland mindre än vanligt. Och så tycker jag att det börjar synas på magen. Den går liksom inte dra in längre. Och mindre lär den inte bli ;)
Första besöket på MVC
Igår var vi och träffade barnmorskan för första gången. Jag var väldigt nervös innan, varför vet jag egentligen inte, men det gick över förväntan. Hon var fantastiskt mysig och sympatisk. Känns tryggt. Hon kunde ganska tydligt läsa in min enorma oro. Min oro över att llamåendet försvann till i måndags ungefär lika abrupt som det kom förra lördagen. Que? Nu är jag bara lätt illamående efter jag ätit och ibland emellan måltiderna. Men det är verkligen ett lätt illamående, verkligen hanterbart. Jag känner mig inte särskilt trött, jag har energi och mår egentligen ganska bra. Vilket irriterar mig. Jag blir så förbannat orolig för att lilla pyret inte lever i mig. Men mina bröst ömmar iallafall lika som innan. Dessutom gjorde jag ett fjärde graviditetstest idag och jag kan tydligt se att strecket blir starkare för varje gång jag testar, vilket tyder på att hormonhalten ökar. Jag får ta det som ett gott tecken. Men för att återgå till barnmorskebesöket så valde hon iallafall att boka tid till en läkare så att jag ska få göra ett ultraljud. Dessutom ansåg hon det nödvändigt att göra en koagulationsutredning då syrran haft lungemboli. Lika bra det. Så den 7 mars får vi förhoppningsvis se det lilla hjärtat ticka på. Det bara måste ticka, måste!!
Jag längtar så fantastiskt mycket efter att få berätta för familjen. Det ska bli så roligt att se deras reaktioner. Jag sitter ofta och spekulerar kring hur jag ska berätta det. Jag vill göra nån rolig grej runt det. Funderar på att ge bort ultraljudsbilden, sätta den i en ram kanske.... Men jag ska iallafall inte berätta förens vi kommit hem från Thailand. Jag är ganska övertygad om att mamma och pappa skulle oroa sig om det visste att jag var gravid i Thailand. Lika bra att de inte vet, och så har jag passerat den magiska gränsen 12 veckor då.
Stor oro...
Lilla bebisen, stanna nu kvar hos mig. Jag behöver dig mer än du anar.
Igår precis innan vi skulle ge oss iväg och träffa pers föräldrar var jag tvungen att gå på toa för nummer 2. Eftersom denna graviditet inte varit snäll mot min mage har jag stora problem med att hålla min mage i schach. Var därför tvungen att ta i lite grand när jag skulle uträtta mitt behov. Och då började jag blöda. Panik i lägret. Det liksom som en blodskvätt ner i toan samt på pappret när jag torkade mig. Färskt blod. Herregud vad jag flippade ut. Började såklart storböla och tänkte att nu är det kört men sen kom det inget mer blod. Inget mer på hela kvällen och inget idag på morgonen. Hmm.... Däremot har det nu i eftermiddag kommit en ytterst liten brun flytning i trosan. Fy fan vad jag oroar mig. Jag googlar och läser om allt möjligt. Det verkar som att det är vanligt med små blödningar i tidig graviditet men samtidigt kan det vara början på ett missfall... om det är det så dör ja. Hela natten har jag vaknat och somnat i oro över att börja blöda igen. Men nu hoppas jag bara på att det beror på att jag tog i så på toan och att jag har sköra slemhinnor. Hoppas verkligen det. Usch va jobbigt detta är.
I övrigt håller sig illamåendet kvar men jag anar en liten förbättring efter mina test igår. Kanske är det till och med så att sea-band hjälper.... Postafen gör mig nog bara sömnig. Jag kan somna när som helst. Somnade till exempel på musikalen igår..... ligger i sängen dagarna i genom. Orkar knappt sitta uppe. Och de gånger jag måste göra nått annat, träffa någon, jobba, då är det en plåga!
Vi berättade aldrig för pers föräldrar igår. Efter att blödningen kom gjorde sig risken för missfall påmind så vi vågar nog inte berätta för nån mer innan v.13.
Nu ska jag fortsätta att hålla tummarna att lilla bebisen vill stanna hos oss.
I´m off
och anledningen stavas I L L A MÅ E N D E. Fy fan. Jag klarar knappt jobba, det är så fruktansvärt jobbigt. Jag mår illa dygnet runt, vaknar många ggr på nätterna av att jag mår så illa att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Än har jag inte spytt men jag har svårt för att spy, inte ofta jag gör det. Äter knappt något, petar i mig maten. Är känslig för lukter, allt förstärks till 1000.
I torsdags var jag tvungen att berätta för chefen. JAg kände att jag inte pallar låtsas, känns bra att hon vet iallafall, Förstår varför jag sover på lunchen, inte äter eller går runt och ser ut som ett as på jobbet. Orkar inte sminka mig, fixa håret. Lever inget liv just nu. Sover såfort jag bara kan. Igår kom jag hem från jobbet 16:30, somnade direkt, vaknade 19:30 av att per gjort klart middagen. Åt lite grand men gick och la mig vid 20:30 igen och sov konstant till 9:00. Idag känns det likadant så nyss skickade jag iväg per till apoteket med lång lista. Så nu har jag sea-bands på handlederna, intagit B6-vitamin samt en postafen. Nu ska det släppa. Ikväll ska vi ut o äta med pers föräldrar och gå på musikal.... fattar inte hur det ska gå. Kanske blir vi tvugna att berätta??
Idag är jag iallafall i v. 7+3
Illamående..
Då har det gått ytterligare några dagar i denna graviditet och jag kan ju inte direkt påstå att oron minskat. Däremot känns det annorlunda just nu. Igår kväll, efter att jag jobbat, började jag må illa. Min första tanke var att jag skulle bli magsjuk då jag stött på massor av magsjuka på jobbet, illamåendet höll i sig och senare på kvällen blev jag så dålig i magen. Hade två rejäla diarréer och mådde riktigt risigt, vid denna tidpunkt var jag övertygad om att det var magsjuka. Jag blev skakig, helt förtvivlad med tanke på att jag inte ens återhämtat mig från min förkylning och var tvungen att lägga mig vid 21:30 (där sket sig den myslördagen). Jag laddade med spyhink men inget mer hände. Jag mådde visserligen illa nästan hela natten och sov nästan ingenting, var så orolig att något skulle hända lilla bebisen. När jag vaknade i morse hade hela natten gått utan ytterligare diarrér eller kräkning.... alltså var det inte magsjuka, så därför börjar jag undra om det var gravid-symtom.... Till min stora förtvivlan hade min ömhet i brösten helt försvunnit under natten, känner ingenting, och brösten är nu helt mjuka. Va fan?? Däremot mår jag fortfarande illa.... Blir ju snart tokig. Vet inte vad jag ska tro.... har googlat massor och det verkar som att det är vanligt att smärtan i brösten kommer och går... så jag hoppas det kommer åter till kvällen. Och nu blir det söndag kväll på jobbet. Jippie....
Felräknat?
Har nog inte fått full koll på det här med veckor. Enligt min widget här bredvid så är jag fortfarande i vecka 6, går tydligen in i v.7 imorgon. Så då är det väl v.6+6 idag då... antar jag.... eller blir det 6+7?? ja ja. Segt i vilket fall!!
Update: ser att det är olika beräkningr beroende på vart jag tittar. På familjeliv säger det att jag idag är i v.7 (v.6+0) och att BF är 4 okt, men på IFs hemsida, där jag gjort widgeten är jag i v.7 först imorgon och med BF 5 okt. Jag väljer att lita på familjeliv tills UL är gjort och jag vet säkert. Jagär ju förövrigt övertygad om att jag egentligen är i v.5+1 idag, eftersom ägglossningen kom 20 dagar efter senaste mens. Men enligt barnmorskor ska man räkna efter senaste mens tills UL är gjort så då gör jag väl det då....
Update: ser att det är olika beräkningr beroende på vart jag tittar. På familjeliv säger det att jag idag är i v.7 (v.6+0) och att BF är 4 okt, men på IFs hemsida, där jag gjort widgeten är jag i v.7 först imorgon och med BF 5 okt. Jag väljer att lita på familjeliv tills UL är gjort och jag vet säkert. Jagär ju förövrigt övertygad om att jag egentligen är i v.5+1 idag, eftersom ägglossningen kom 20 dagar efter senaste mens. Men enligt barnmorskor ska man räkna efter senaste mens tills UL är gjort så då gör jag väl det då....
v.7
Idag gick jag in i v.7, alltså v.6+0. Bara 6 veckor kvar till jag kan andas ut. Känns som en evighet till dess. Hur ska jag stå ut? Jag är fortfarande så jäkla nojig och rädd för missfall. Jag har fortfarande molvärk i magen och kramper som kommer och går och jag är så nervös för att de ska ändra karaktär och bli till mensvärk. I övrigt har jag de två senaste dagarna varit så trött, längtat efter sängen mitt på dagen och faktiskt vilat. Vet inte om detta beror på att jag fortfarande inte återhämtat mig från min rejäla förkylning men jag är totalt kraftlös. Men imorgon ska jag börja jobba igen, hur det nu ska gå. Något illamående att tala om har jag inte märkt av än, bara i samband med hunger men det brukar jag alltid bli ändå. Jag upplever inte heller att jag är mer hungrig än annars, möjligtvis mer sugen på vanlig mat. Det går då tolka in allt...
V.5+5
Jag har legat deckad hela helgen i världens förkylning och feber. Det var längesen jag var så förkyld. usch.
Du fick en tuff start i magen lilla bebisen.
Jag mår fortfarande inte bra, förkylningen har satt sig rejält. Jag funderar på om jag är extra känslig nu när jag är gravid, eller kanske inte.... jag har ingen aning.
Idag är det v.5+5, om två dagar går jag in i v.7!!! Jag tycker tiden går fruktansvärt sakta, helt sjukt. Redan nu längtar jag efter dig lilla bebisen, så jag bli tokig.
Jag hade tänkt ringa barnmorska idag och boka tid, men jag väntar tills jag känner mig bättre. Just nu hör man knappt vad jag säger.
Jag kommer vara i v.11 när vi åker till Thailand och det oroar mig mer och mer. Jag är livrädd för att bli magsjuk eller kanske rent av må illa pga graviditeten. Men mest av allt är jag nog rädd att få missfall när vi är där, därför har jag faktiskt bokat tid för tidigt ultraljud till veckan innan vi åker. Jag vill se och veta att allt ser bra ut innan vi åker! Ser verkligen fram emot detta så mycket men jag är även nervös...... Jag är nervös hela tiden, inför varje sekund som kommer.... snälla stanna hos mig!!!
Denna jäkla oro
Jag kan inte riktigt glädjas åt denna graviditet. Jag är så ofantligt orolig för att få missfall. Det är det enda jag kan tänka på. Jag har fortsatt väldigt ont i magen till och från, får fortfarande huggsmärtor och stickningar i högersidan. Så fort dessa smärtor kommer, som varar i kanske 15-30 sekunder tror jag att det är missfall på gång. Jag har (ursäkta) jäkligt rikligt med flytningar och det känns som att jag får mens (blödning) hela tiden vilket resulterar i att jag springer på toa för att kontrollera detta konstant. Så här kan jag ju inte ha det de närmsta veckorna. Herregud vad jobbigt det är. Jag önskar att veckorna rusar fram nu, till efter v12 då det är betydligt större chans att få behålla bebisen.
v.5+2
Inget snack om saken va? :)
Fel
Jag är visst i v.5+1 idag. Frågade en barnmorska på familjeliv. Känns ju bra att vara en vecka längre gången än jag trott... men jag tror ändå jag blir framflyttad vid UL. Kanske skulle be om ett tidigt VUL för att vara på säkra sidan!
För övrigt mår jag skit, jäkla feber. Har egentligen ingen skyhög feber, bara runt 38 grader men jag känner av det så väl. Ont i kroppen, trött och hängig. Hur ska jag orka jobba hela helgen??
v.4+2
Godmorgon!
Jag kan fortfarande inte fatta att jag är gravid, det kommer förmodligen dröja länge innan det smälter... när jag vaknade nu på morgonen och slog upp ögonen tog det några sekunder innan jag kunde komma på varför jag kände lycka....just det, jag är ju gravid :)
Jag ska dock inte hymla med att jag är orolig, för fy sjutton vad nervös jag är att detta inte ska gå vägen. Igår kväll hade jag väldigt ont i magen, ungefär som mensvärk fast ändå inte, kommer mer som hugg eller stötar i livmodern/äggstockarna. Jag vet att det är normalt att ha ont på det viset, men samtidigt så vet jag ju inte exakt hur det ska kännas. Går iallafall på toa OFTA för att se så jag inte börjat blöda. Usch, många veckor kvar innan jag kan slappna av. Men jag vet att man inte ska tänka att man väntar missfall utan att man väntar barn, så jag försöker med det!
Symtomen då.... Än så länge har jag inte alls ont i brösten och ja känner inte nån större skillnad på dem heller. Kanske att jag igår kväll tyckte det var något annorlunda men idag har jag inte märkt av det. Igår fick jag feber..... och jag har ingen aning om vad det står för. Känner mig lite orolig över detta, men jag har samtidigt läst att många kan känna sig frusna och febriga i början av graviditeten.... så jag hoppas att det bara är det, eller kanske ett fjantigt virus. Mår fortfarande inte bra. :( Jag kan inte komma på att jag känt några mer symtom. Möjligtvis stark hunger på en gång vid några tillfällen. Inget illamående än, hoppas jag slipper. Är lite orolig över att illamåendet ska komma och fördärva thailandsresan.
Symtomen då.... Än så länge har jag inte alls ont i brösten och ja känner inte nån större skillnad på dem heller. Kanske att jag igår kväll tyckte det var något annorlunda men idag har jag inte märkt av det. Igår fick jag feber..... och jag har ingen aning om vad det står för. Känner mig lite orolig över detta, men jag har samtidigt läst att många kan känna sig frusna och febriga i början av graviditeten.... så jag hoppas att det bara är det, eller kanske ett fjantigt virus. Mår fortfarande inte bra. :( Jag kan inte komma på att jag känt några mer symtom. Möjligtvis stark hunger på en gång vid några tillfällen. Inget illamående än, hoppas jag slipper. Är lite orolig över att illamåendet ska komma och fördärva thailandsresan.
Hur långt gången?
Har fortfarande inte smält detta underbara!!
Det var så underbart att berätta för Per, jag kunde verkligen se hur glad han blev. Ikväll har vi firat med god mat och godis...... :)
Nu måste lilla plutten stanna kvar i mig oxå!! Usch. Kan inte tänka mig något annat just nu.
Har försökt räkna ut beräknat datum för förlossning, men med tanke på att det var 3 veckor mellan senaste mens och ägglossning kan jag inte få ihop det. Rent logiskt borde jag ju vara i v.4, eftersom det är 2 veckor sen ägglossning, men räknar man från senaste mens datumet är jag i v.5. Jag antar att ultraljudet längre fram kommer avslöja mer, men man vill ju veta nu!!
