Och min jävla kropp lurar mig hela tiden. Jag har haft förvärkar till och från nu i flera dagar, men de avtar ju hela tiden. I söndags började slemproppen släppa och igår kom det en propp av grande storlek (äcklig...) och idag har det fortsatt komma lite. Men det behöver ju inte betyda nått tydligen...... Får bara falska förhoppningar hela tiden.

Oj oj vad jag låter bitter och otacksam. Det är bara det att jag har haft det så enkelt egentligen fram till för några dagar sen. NU börjar det bli tungt som fan i kroppen och jag måste upp på natten och kissa, vilket jag inte behövt innan, jag har halsbränna från helvetet och får panikattacker för att jag inte kan andas. Inget som jag lidit av innan, men jag kanske förstorar allt nu just pga att jag bara vill ha ut min bebis NU!

SÅ - nu har jag fått skriva av mig min frustration lite.

Var hos BM igår (besöket jag hoppades slippa....) och det var bra allt. Magen fortsätter att växa, shit ju mer tiden går desto större blir ju bebisen jag ska trycka ut, det skrämmer mig. (KOM NU DÅ). Lillan har iallafall fixerat sig nu, alltid nått..... Nästa besök inbokat på måndag. Behöver jag säga att JAG TÄNKER INTE GÅ PÅ DET??!!! hehe.

Men nu är det helg!! Och det betyder två dagar som jag slipper vara ensam!! Och kanske kanske kommer väntan vara över på måndag??? Men jag vågar inget hoppas!

Per har ju vart sjuk, men mår bättre idag och ska jobba imorgon (kanske är dumt??......) men jag har inte kännt mig helt ok. Igårkväll mådde jag skit och likadant idag på morgonen och förmiddagen. Men jag tog två panodil på förmiddagen, gick och la mig och vaknade en timma senare i en stor blöt pöl av svett, mysigt..... tog en dusch och känner mig nu lite bättre. Har ont i halsen och i nacken, känns som ett virus som satt sig runt hela hals/nackpartiet men förhoppningsvis mår jag bättre imorgon och är redo att föda barn :) Imorgon är ju faktiskt den dag vi längtat efter, räknat ner till i nästan 9 månader!!! Tänk att den redan är här!! Så nu hoppas vi att fullmånen har sin gravitationseffekt på mitt fostervatten så jag vaknar i en stor pöl imorgon oxå, fast då inte av svett som idag utan av fostervatten, hihihi.

Har iallafall varit hos barnmorskan idag och allt var bra.

Jag hade ett SF mått på 36 cm, blodtrycket var 130/80 och hjärtljud ca 140. Hon kände såklart på huvudet också men kände sig osäker på huvudets läge då det tydligen inte ligger så långt ner, hon blev även ännu mer osäker när jag sa att jag ibland känner att bebisen trycker någon kroppsdel högt upp som känns smal nästan spetsig. Så nu har jag gjort ytterligare ett ultraljud! Men huvudet låg neråt dock inte jättelångt ner, alltså fortfarande ruckbart. Men enligt henne är det inte säkert att huvudet kommer att fixera sig helt och det ska inte påverka nått så det var ju bra. Tydligen ligger bebisen ganska rakt i magen så det jag känner trycker uppåt ibland är ett "paket" av fötter och ben, för så låg hon tydligen nu. Lilla skruttan, va trångt det måste vara nu. Och hon låg och sög på tummen som vanligt ;) Det är så fantastiskt häftigt att se henne där inne men såklart längtar vi efter att få se henne på riktigt!!!

Mamma: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

I måndags var jag iallafall en sväng hos barnmorskan igen, men allt var som vanligt bra. Visst jag är svullen som fan i kroppen, men med så kort tid kvar finns det ju ingen anledning att höja på ögonbrynen. Jag längtar ngt fruktansvärt efter att vara som vanligt igen i kroppen.

Tills jag fixat en bild för denna veckan bjuder jag på en magbild för v.38. Minns inte exakt när jag tog den, men förra veckan nån gång tror jag att det var!

Bebis: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Mamma: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Jag: Jodå, jag är redo. Så redo jag kan bli. Tror inte vi har något mer att fixa nu. Vaggan är bäddad sen ett tag tillbaka och står där i sovrummet så fin och bara väntar. Likaså vagnen är redo ute i hallen. BB-väskan är så gott som klar och vi är klara! Jag är mer än klar! Den senaste veckan har jag samlat på mig vätska. Fingrarna är så tjocka, som korvar och underbenen degiga och hemska. Big foot kan man oxå säga, jag hopas innerligt att fötterna återgår till sin normala storlek sen, annars är det ett antal skor jag inte kommer kunna ha..... Ser ut som miss piggy i ansiktet och näsan är stenhård. Helt sjukt. Ha ha. Jag blir väldigt andfådd när jag gör minsta lilla ansträngande, till och med när jag pratar. Vätska på lungorna?? Kan man få de när man är gravid? Annars är det väl inget nytt tror jag. Fortfarande häpnas jag över att jag kan sova en hel natt utan att vakna en enda gång. Inatt sov jag nog mellan 01 och 10 utan att vakna en enda gång, Har bara ett svagt svagt minne över att jag kämpade mig över från höger till vänster sida en gång inatt, liksom omöjligt att vända på sig utan att vakna lite, men jag somnade nog om samma sekund som jag vaknade. Och det där med blåsan är ju också intressant då verkligen alla gravida verkar vara uppe på toa hur många ggr som helst på natten, medans jag klarar mig massor av timmar. Kanske beror det på att jag faktiskt samlar på mig vätska istället för att bilda urin? Och att bebis inte är så intresserad av min blåsa? :) Skönt att slippa kissa nätterna igenom är det iallafall.

Men vi går här spända hemma nu. Jag känner efter alldeles för mycket och tänker att minsta lilla knäpp eller knakning eller smärta betyder ngt. Kan inte ringa Per på mobilen på jobbet för då tror han vattnet gått, jag får hålla mig till sms. Snacka om att han kommer få hjärtsnurp den gång jag faktiskt ringer....hihi. Men jag känner nog inget som är värt att nämna. Vet inte vad jag ska känna heller. Men jag lär väl bli varse de .... =)

Min dagsform varierar verkligen. Igår var jag totalt däckad hela dagen, helt slut. Jag satt i soffan hela dagen, var inte utanför dörren. Hade grym huvudvärk på kvällen så jag somnade ganska tidigt för att vara jag. Och det bästa är att jag sov till 10:15 idag, blev då väckt av ett telefonsamtal så jag hade förmodligen kunnat sova ännu längre. Och jag var bara uppe en enda gång under natten. Jag har däför känt mig jättepigg idag, så pass pigg att jag bakat kanelbullar. Jag har inte bakat bullar sen jag flyttade hemifrån för 8 år sen. Men jag måste säga att de blev så himla goda! Jag kommer inte kunna hålla mig ifrån att äta dem nu. Farligt. Däremot önskade jag både tre och fyra ggr under tiden att jag hade en kitchen aid, min kondis är i botten och det var jobbigt att röra ihop degen. haha. Blev liksom andfådd, kunde inte tro det var sant. Galet.

Var iallafall hos barnmorskan idag och allt såg bra ut.

SF mått: 35 cm, mitt på kurvan som tidigare.

Blodsocker: 5.9

Blodtryck: 130/65

Hb: 129

Bebis är nu fixerad!!

Jag börjar dock bli svullen, fingrar och underben/fötter, så jag ska dit om en vecka igen för extra blodtryckskontroll. Känns bra att de har koll på en och inte nonchalerar.

Vi skrev även ett förlossningsbrev gemensamt med barnmorskan, där fick jag möjlighet att förklara min rädsla för EDA och att spricka och jag hoppas att jag ska slippa båda. Men å andra sidan är det allra viktigaste, såklart, att allt är bra med lilltjejen!!

Ja då var jag inne i vecka 38. 20 dagar kvar till BF. Läskigt. Häftigt. Spännande. Underbart.

Bebis: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Mamma: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. 
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Jag: Det känns bra att bebis nu är fullgången, nu kan hon få komma precis när hon vill (dock inte efter den 12 okt hihi). Jag tror min mage har sjunkit ner lite nu, det ser ut så. Har liksom fått som en "hylla" uppepå magen nu, haha. Ser roligt ut. Det är inte alls lika jobbigt att andas och jag har inte lika mycket halsbränna längre. Bilderna visar magen idag och för en vecka sen, den står helt klart ut mer nu och eventuellt ser det ut som att magen sjunkit?? Och som jag skrivit tidigare så känner jag av förvärkar då och då, men inte varje dag. Har inte känt något alls idag men igår hade jag ont till och från hela dagen. Att det kan vara så olika.... Jag är så himla ambivalent också, när jag har förvärkar önskar jag att jag slapp dem men nu när jag inte känt av det på snart ett dygn vill jag inget hellre än att de ska komma. Tänk att man längtar efter smärtan, eller kanske inte smärtan som sådan men efter allt vad smärtan innebär. Trodde verkligen aldrig att jag skulle säga att jag ser fram emot att föda, så rädd som jag alltid varit för förlossning tidigare i livet.

I övrigt mår jag nog som tidigare, visst är det tungt nu. Ryggen är trött och mina fötter och underben har svullnat mer senaste dagarna. Fortfarande sover jag många timmar i ett svep men jag har svårt att somna. Inatt somnade jag gott på vänster sida, hade bullat upp med en massa kuddar runt omkring mig, När jag vaknade i morse låg jag på exakt samma ställe, exakt samma ställning. Aj vad det va stelt i kroppen när jag skulle vända på mig, hehe. Och jag hade början till trycksår på höften, haha. Märkligt. Bebisen trycker mer och mer neråt vissa stunder så jag riktigt tappar andan. Väldigt obehagligt. Hon vill helt enkelt ut. Och hon är sååååå välkommen! =)

Sitter här och dricker en kopp hallonbladste. Ökar upp till två koppar per dag idag tänkte jag. Har inte haft några smärtsamma förvärkar sen förra veckan så jag kan nog inte skylla på teet längre eftersom jag fortsatt dricka det. Sammandragningar har jag förståss men de gör inte ont.

Igår umgicks jag med vänner hela dagen och det var supermysigt. Blev några timmar på stan och mys hemma hos Maria med fika och pizza. Men hjälp va slut jag var efter detta. Jag fattar inte varför det ska ta så mycket på krafterna att göra annat än att bara vila. Jag kände mig febrig, förkyld, hade ont i kroppen och i huvudet när jag kom hem igårkväll, ville bara lägga mig och sova flera dygn. Känslosam var jag också. Jag gråter för ingenting numera, men å andra sidan fick jag glädjande besked igår. Min kära vän Madelene fick sin efterlängtade son natten till igår och när jag pratade med henne bara rann tårarna. Så underbart att höra någon med total lycka och glädje beskriva det bästa som hänt henne. När jag berättade för Per det M sagt till mig rann tårarna, när ja gick och la mig och tänkte på det samt det som komma skall rann tårarna, när jag skriver detta rinner tårarna. Ett känslomässigt vrak är jag. Vill bara att tiden ska gå. Vill också ha min bebis nu. Är rädd att något ska hända som fördärvar denna tid som är den bästa i vårt liv.

Ja ja, i vilket fall fick jag några timmars sömn inatt. Sov ganska uselt, var vaken flera ggr och det tog ca 2.5 h innan jag lyckades somna men dagen idag är helt oplanerad och jag planerar att låta den vara oplanerad. Känner att jag behöver det. Mår iallafall bättre idag och det verkar inte som att det blev så mycket av det. Imorgon ska jag hem till min kära jobbarkompis Jessica som också bara går och väntar på bebis så jag behöver samla energi till det (uppenbarligen efter gårdagens totala breakdown).

Vi har iallafall fått en del gjort i helgen och har även hunnit med en loppis-runda. 4 loppisar besökta, inget inhandlat. Men en dag så hittar vi den där perfekta byrån, det är jag säker på =) Och det är ju alltid roligt med utflykter! Ikväll blir det bio. Så jag kan checka av en hel del på helgens to-do-list ;)

För tre dagar sedan började jag dricka hallonbladste, änsålänge endast en kopp om dagen. Jag har läst om detta samt fått det rekommenderat till mig så jag tänkte att jag skulle ge det ett försök. Tanken är att teet, som innehåller oxytocin, ska stärka livmodern och på så sätt underlätta förlossningen samt läkningen efteråt. Om man tror på det eller ej är ju upp till var och en men en sak är säker, min kropp påverkas av det. Jag är iallafall nästan övertygad om det. Jag har haft betydligt mer förvärkar de tre senaste dagarna än tidigare. Första och andra dagen gjorde det riktigt ont på kvällen så jag fick börja andas mig igenom dem. Då började jag tveka på om jag verkligen skulle fortsätta dricka det, men å andra sidan är det väl inget farligt med förvärkar (bara jobbiga) och jag är övertygad om att bebisen inte kommer tidigare än vad hon är redo för. Jag fortsätter nog dricka detta, kommer öka upp antal koppar per dag successivt. Och teet är riktigt smarrigt så det är ju inte direkt jobbigt att dricka det!!

Annars är jag överlycklig över att det är fredag. Trots att dagarna går fort, jag har verkligen att göra på dagarna, så är ensamheten ganska påfrestande. När Per kommer hem från jobbet är han trött och kan inte riktigt stilla mitt behov av socialt umgänge. Samtidigt känner jag mig begränsad och orkar inte hitta på sociala aktiviteter varje dag, jag får ta de dagarna lite då och då. Så nu när helgen så välkommet är här skall det njutas för fullt. Helgens planer är att fixa det sista här hemma, på söndag kväll tänkte jag nämligen att känslan av att allt är klart inför bebis skall infinna sig. Vi ska rensa ut frysen samt frosta av den, och därefter fylla den med diverse mat och sånt. Vi ska fixa isofix till bilen så vi kan testa att sätta fast babyskyddet (basen), ska tvätta upp det sista (orkade aldrig tvätta påslakanen och filtarna häromdagen när jag hade tvättid) och förhoppningsvis fixa till sänghimmlen til vaggan (fick ett så fint i födelsedagspresent men det passade inte den gamla vaggan vi har så jag ska försöka sy om det). Dessutom skulle jag vilja klämma in ett biobesök. Vill så gärna hinna gå på bio och få njuta av tvåsamheten en sista gång (oj vad det lät dramatiskt, hihi). Helgen lär gå i ett rasande tempo, som vanligt :)

Detta påminner mig om att jag måste se till att ha lättlagad mat hemma när bebisen är här, det finns inget tråkigare än att stå och titta in i ett trist kylskåp och inte få nån som helst inspiration till vad man ska äta till lunch. Vi får helt enkelt ta vår helt oplanerade helg till att fixa detta. Fylla frysen.

Gårdagens föräldrarutbildning var bra, vi pratade om samlivet efter förlossningen. Vi hade en del intressanta diskussioner. Nu blir det ingen mer utbildning, nu ska vi tydligen vara färdiglärda :) Jag känner att jag inte vet allt, jag vet inte varför man vill välja bort syntocinon dropp, om man kommer vilja ha hjälp på vägen att få ut moderkakan m.m Men jag vet det jag vill veta och det jag känner att jag borde veta, resten lämnar jag åt den kunniga personalen på förlossningen. Jag vill kunna lita på deras omdöme, vad som är bäst just här och nu. Jag är en kontrollmänniska så jag vill gärna ha kontoll på det jag kan ha kontroll över, men vissa saker kan man ju inte ha kontroll över.... då är det väl lika bra att låta de som kan ta över kontrollen. Jag önskar att jag kommer kunna ta allt som det kommer.

Jag segar alldeles för mycket på förmiddagarna. Trots detta är det multitasking på hög nivå. Vad sägs om att jag tittar på TV, äter frukost, spelar wordfeud och läser bloggar samtidigt? En iphone i ena näven, en macka i andra näven en laptop i knät och ett öga på TVn. Galet. Per skrattar åt mig. Men det är sån jag är. Men detta gör ju även att jag fastnar där sittande på rumpan i alldeles för många timmar. Jag hinner tänka femhundratusen tankar om allt jag borde göra, och som jag egentligen vill göra, men ändå sitter jag kvar.... detta slappa liv alltså.

Men nu är det dags att skärpa mig. Tiden står ju trots allt inte still. Dagens mission är tvätt, måste tvätta alla nya bebiskläder jag fått. Min familj överöser oss med presenter till lillan och det är ju alldeles superdupersnällt av dem, men jag hoppas inte de ruinerar sig (Mathilda?? ;) ). Har även nya påslakan att tvätta, som mamma har sytt till bebisen!

Helgen försvann i en rasande fart. Alltid lika trist trots att jag är ledig hela tiden. Men det är ju betydligt roligare att ha Per hemma än att vara ensam.