Imorgon är min semester officiellt över. Har haft 3.5 underbart härliga veckor. Dock har de varit lite annorlunda, såklart. Sen 2 veckor tillbaka har jag successivt blivit tröttare och tröttare. Förtillfället känner jag inte igen mig själv längre. Jag är så löjligt trött att jag blir tokig. Och det är ingen vanlig trötthet som man känner efter för lite sömn, utan mer utmattning. Har ingen energi över huvudtaget och ofta kommer jag på mig själv med at tänka "hur sjutton orkar hon gå upp för den där trappan" eller "jag kommer aldrig någonsin orka storhandla igen". Jag får fullständig panik när jag tänker på allt som vi har kvar att fixa innan vår prinsessa anländer för jag försår inte hur jag ska orka. Detta är inte klokt. Jag som har så mkt energi i hjärnan, så mkt jag vill hinna göra. Jag försöker intala mig själv att det är den rådande värmen som orsakar denna matthet, att när de kalla dagarna anländer kommer jag orka packa upp väskan efter vår 2 veckor långa semestertripp (!!!!). Som grädden på moset har jag numera förvärkar flera gånger dagligen,  igårkväll när jag skulle sova kom de med några minuters mellanrum och gjorde ondare än förrut. Jag blev lite orolig, har ju ingen aning om vad som är normalt. Jag vaknade dessutom mitt i natten av världens sammandragning som gjorde riktigt ont. Imorgon ska jag till barnmorskan och hoppas då få lite klarhet i vad dessa besvär kommer av. Jag kan ju inter påstå att jag tar ut mig på dagarna, sitter i en solstol och min kära sambo fixar det mesta. Kanske har jag brist på järn trots att jag hade höga ferritin-depåer i början av graviditeten??