Ingrid växer så det knakar

Igår var vi på BVC igen. 4 dagar sen sist. Vi springer där för jämnan, jag och min lilla tjej. Förmodligen inte för Ingrids skull för hon växer så det knakar. Nu väger hon 5240 gram och är hela 59 cm lång. Hon ligger nästan 2 standardavvikelser över normalkurvan på längden, en över på vikten. Min stora fina tjej! Vår BVC sköterska fungerar väl som lite samtalsstöd för mig och så är hon så omtänksam och bryr sig verkligen om oss och vill därför veta hur det går. Känns väldigt skönt faktiskt. Det hjälper.
Ingrid är så med nu, det händer så mycket och hon är stark som en oxe ;) Stadig i nacken och stark i benen. Se bara på bilden, här står hon och jag håller henne endast i händerna! Sötast i världen! Hon är så fin och jag vet att jag kommer känna mig lyckligast i hela världen över henne, snart, det bara måste bli så.

Idag är en bra dag. Har varit och hälsat på på jobbet, det var jullunch. Det var så roligt och så mysigt att träffa alla igen. Jag saknar verkligen mitt jobb så himla mycket. Det känns som att jag förlorat en stor del av mig själv faktiskt. Förut var jag inte bara Emelie, då var jag även sjuksköterskan Emelie, en roll som betydde väldigt mycket för mig. Jag var stark som sjuksköterska, drivande, kunnig, omtyckt. Jag hade mycket inflytande på jobbet och kände att det jag gjorde verkligen spelade roll. Nu är jag bara mamma. Visst jag är flickvän, dotter, syster m.m men mammarollen är så övervägande. Jag har inte funderat så mycket på detta förut, men det slog mig när jag var på väg hem att jag verkligen saknar den delen av mig. Kanske bidrar detta till mina svårigheter för att riktigt känna lycka nu? För att jag inte känner mig hel?
Men som sagt, idag mår jag ganska bra. Det känns lite lättare, inte så tungt. Jag hoppas att det vänder nu, att förra helgen var botten nådd och nu går det bara upp. Kanske med vissa bakslag men förhoppningsvis går bakslagen inte ner lika djupt. Jag har en stark vilja, det har jag alltid haft, och det hjälper mig nog. Jag vill!!!

Kommentarer
Postat av: Mathilda

Starkaste mamman i världen och världens finaste lilla tjej!!! <3

2011-12-14 @ 18:22:35
Postat av: Jenny

Sötisen!! Bra vilja oxå!!!

2011-12-14 @ 20:45:43
Postat av: ENDENISE - tävlingar igång ♥

sv: Tack gulle du! Jag hade ett 50mm f/1,8 objektiv då jag fotade lilla Loppan. Det är de objektivet som går på högvarv här hemma, helt underbart :)

2011-12-14 @ 20:46:21
URL: http://endenise.se
Postat av: Emma

Lionel hälsar och tackar! ;)



Vilken fin tjej! Är våra barn lika gamla? Min son föddes 21 oktober!



kram Emma

2011-12-15 @ 19:00:59
URL: http://lifeasemmaknowit.blogg.se/
Postat av: Johanna

hej!

hittade till din blogg via maria mcl och har läst ett tag..Jag är oxå sjuksköterska och kan känna igen mig i det du beskriver - att man saknar sin yrkesroll och att man nu "bara" är mamma. jag har dock haft turen att inte drabbas av depression efter min sins födelse - vill bara säga att detta är ju mycket vanligt! och att du snart säkert kommer känna det bättre, men tillbkaa till sjuksköterske/mammarollen så tror jag att man måste tänka att allt har sin tid och försöka njuta av att vara mamma och mammaledig (känns fle attt säga till dig just nu men jag tror du förstår jag menar)- det är ju trots allt en välidgt kort tid av ens liv - och att det ju är positivt att man saknar sitt jobb! en yrkesroll är ju väldigt mycket av en person, kanske extra mycket för den som använder sig av sig själv i sitt yrke - så som sjuksköterskor, sukor, läkare, lärare m fl.



otroligt söt dotter har du! hoppas du mår bättre snart!

2011-12-15 @ 20:27:07
URL: http://www.endorfinerochfamiljen.com/
Postat av: Emma

Hej igen!



Får en liten tår i ögat när jag läser dina inlägg. Jag har mått/mår väldigt dåligt efter förlossningen.. det har varit den jobbigaste perioden i mitt liv med massor av känslor. (eller avsaknad av känslor också kanske jag ska säga). kände inte den där underbara känslan som alla pratar om när mitt barn föddes. första tiden på bb var fruktansvärd b.la. det har varit jättejobbigt hemma med en bebis som skrikit och skrikit och aldrig varit nöjd. jag har grinat och grinat och känt mig sämst i världen.. skulle kunna skriva hur mkt som helst. med tiden har det blivit bättre och känslorna för min son har blivit starkare och starkare för varje dag.

2011-12-15 @ 22:05:26
URL: http://lifeasemmaknowit.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0