Det känns verkligen som en evighet till den 7 mars. Denna oro is killing me. Illamåendet har fortfarande inte hittat tillbaka. Bra, eller? Däremot har jag denna helg för första gången förstått vad det innebär att vara konstant hungrig som gravid. Jisses, jag skulle kunna vräka i mig hela tiden. Är så hungrig. Hoppas det är ett gott tecken. Brösten fortsätter att göra ont, ibland mer och ibland mindre än vanligt. Och så tycker jag att det börjar synas på magen. Den går liksom inte dra in längre. Och mindre lär den inte bli ;)