Stor oro...

Lilla bebisen, stanna nu kvar hos mig. Jag behöver dig mer än du anar.

Igår precis innan vi skulle ge oss iväg och träffa pers föräldrar var jag tvungen att gå på toa för nummer 2. Eftersom denna graviditet inte varit snäll mot min mage har jag stora problem med att hålla min mage i schach. Var därför tvungen att ta i lite grand när jag skulle uträtta mitt behov. Och då började jag blöda. Panik i lägret. Det liksom som en blodskvätt ner i toan samt på pappret när jag torkade mig. Färskt blod. Herregud vad jag flippade ut. Började såklart storböla och tänkte att nu är det kört men sen kom det inget mer blod. Inget mer på hela kvällen och inget idag på morgonen. Hmm.... Däremot har det nu i eftermiddag kommit en ytterst liten brun flytning i trosan. Fy fan vad jag oroar mig. Jag googlar och läser om allt möjligt. Det verkar som att det är vanligt med små blödningar i tidig graviditet men samtidigt kan det vara början på ett missfall... om det är det så dör ja. Hela natten har jag vaknat och somnat i oro över att börja blöda igen. Men nu hoppas jag bara på att det beror på att jag tog i så på toan och att jag har sköra slemhinnor. Hoppas verkligen det. Usch va jobbigt detta är.
I övrigt håller sig illamåendet kvar men jag anar en liten förbättring efter mina test igår. Kanske är det till och med så att sea-band hjälper.... Postafen gör mig nog bara sömnig. Jag kan somna när som helst. Somnade till exempel på musikalen igår..... ligger i sängen dagarna i genom. Orkar knappt sitta uppe. Och de gånger jag måste göra nått annat, träffa någon, jobba, då är det en plåga!
Vi berättade aldrig för pers föräldrar igår. Efter att blödningen kom gjorde sig risken för missfall påmind så vi vågar nog inte berätta för nån mer innan v.13.
Nu ska jag fortsätta att hålla tummarna att lilla bebisen vill stanna hos oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0