Jag sover alldeles för länge på morgonen, jag förstår inte hur mycket sömn jag behöver. Vaknar 11:00 och först då känner jag mig utvilad. Somnar iochförsig inte förens ca 1:00 på natten så visst, jag har vänt lite grand på dygnet. Men det är ju så svårt att komma till ro på kvällen, att hitta en skön position. När man väl sover och är inne i det där sovandet, då somnar man ju hur man än ligger. Men jag tänker minsann unna mig denna lyx, att sova tills jag vaknar utan en skränande väckarklocka eller någon som står och puttar på en, för sedan lär det bli andra bullar.

Igår var det ju då tredje träffen med föräldrargruppen. Vi blev matade med info om förlossningskomplikationer, amning och tiden efter BB, när vi kommit hem. Det där med komplikationer var inget nytt, sådant är jag väl inläst på (jag snappar nämligen alltid upp allt negativt från förlossningsberättelser). Jag märkte dock att några av männen i gruppen såg ovanligt vita ut i ansiktet när det talades om att spricka all the way, att bli klippt och sugklocka. Detta klarade Per av att höra. Dock berättade han efteråt att han blev lite orolig över att han skulle få vara själv med bebisen i ett rum (knyta an alldeles själv) om jag måste opereras eller inte må bra efteråt. Söt. Jag hoppas och tror att det kommer kännas så naturligt och underbart för honom att vara med henne att all rädsla och nervositet försvinner.

Barnmorskan pratade väldigt mycket om jämställda hushåll, våra roller osv och hon var mycket nogrann med att poängtera att i ca 2 månader efter förlossningen måste pappan ta över HELA ansvaret för hushållet. Städa, diska, handla, laga mat. För det kommer mamma inte hinna och orka. Jag tycker det var bra att hon var så tydlig med detta för jag tror säkert att det finns både mammor och pappor som tror att mamma ska klara mer än hon kommer göra. Jag ska erkänna att jag tror kanske det oxå, att jag ska kunna göra så mycket mer än att "bara amma". Men jag måste nog ställa mig in på att det inte blir så mycket mer i början, mot min vilja. Det som iallafall kändes skönt var Pers kommentar efteråt "det där var väl ändå sunt förnuft, jag är helt inställd på att jag måste göra allt sådant". Men jag tror verkligen inte att det är sunt förnuft för alla. Tur jag har Per!

Vår barnmorska har faktiskt lite humor oxå, hon visade en annan sida av sig själv igår och jag gillade den. Bland annat tyckte hon att besökare inte ska förvänta sig fika och mat när de kommer i början, istället borde de ta med sig varsin maträtt :) Thats fine with me ;)