Rutiner - vad är det?

Jag tyckte innan jul att vi hade någorlunda rutiner angående sömn och matning. Ingrid somnade ungefär vid samma tidpunkt och åt ungefär vid samma tidpunkter. Men efter att vi var borta i en vecka över jul förändrades detta och nu går det inte få in rutiner igen. Sen några dagar tillbaka har Ingrid även förändrats mycket. Hon vill inte somna för natten förens efter midnatt. Hon är betydligt mer gnällig och krävande. Dessutom vill hon amma gärna flera timmar i sträck och helst somna vid bröstet. Pga detta kräks hon sjukliga mängder, hela tiden. Det märks även att hon mår illa. Hon äter helt enkelt för mycket. Ja vad ska man göra? Jag har väldigt tunn spärr mot irritation och trötthet just nu, klarar inte så mycket motgångar. Och jag vet ju samtidigt att Ingrid är lugnare än många andra bebisar trots denna gnäll period, för hon skriker ju inte utan gråter lite på sin höjd, men jag klarar inte av det ändå. Känner mig totalt slut. Läser man om utvecklingen vid 12 veckors ålder stämmer det så överens med Ingrid så jag hoppas verkligen att det är en övergående period!!

Ingrid x4 - idag

sv: på vilket sätt blev det annorlunda?



Alma var exakt sådär vid 12 veckors ålder också!!

Lisa också! En period då hon inte kom till ro förren efter 01.00!

sv: jasså? varit jobbigt? Eller har du inte känt de där som "man ska känna"?

sv: jag förstår dig till en viss del, faktiskt. Jag var överlycklig när Alma föddes och kärleken var helt enorm från första början. MEN det kom lite sen när vi kommit hem. När amningen inte funkade och hon var ledsen så kände jag inte att jag vill ha henne nära. Jag bröt ihop och bad sambon ta med henne ut för jag orkade inte se henne. Känner mig så elak som kände såhär och önskar verkligen att jag sluppit göra deet, men de gjorde jag inte. Idag vill jag inte vara ifrån henne en sekund och kan inte tänka mig annnat än att vara nära henne när hon är ledsen eller liknande. Mår bra idag, men ibland får man flashbacks till de där som var där i början.



Hur mår du nu?

Samma visa här.. Började vid runt 14 veckor då Moa blev som förbytt. Från att aldrig ha skrikigt till mycket gnäll, skrik, svårt att komma till ro, dålig aptit. Alla rutiner man hade var helt borta. Kände mig helt förstörd & tycker att det är jättejobbigt när hon blir så där hysteriskt ledsen då ingenting verkar hjälpa. Vill ju inte att de små liven ska vara ledsna, gör ont i hela hjärtat.

sv: Jag tror i alla fall att man mår bättre av att ventilera det man känner, för håller man det för sig själv blir det knappast bättre. De där skuldkänslorna kommer över en då och då och det är svårt att undgå dem. Men vi måste våga känna! För kärleken är något som växer!

Söta bilder =) Kika gärna in på min matblogg och tävla i min nya tävling, perfekt för lilla Ingrid =)