Ännu en dag är till ända, skönt. Jag tycker dagarna är väldigt sega just nu. Av många orsaker. Trötthet, nerstämdhet, humörsvängningar hos dottern, mindre planer än vanligt, vill att det ska bli torsdag så jag kan få prata ut hos psykologen och nedräkning till Pers semester om 2 veckor. Aldrig har väl en vecka gått så långsamt. Fortfarande bara tisdag? Sommaren kom idag, vädergudarna lyssnade på min klagan igår. Sommaren är här, den period jag trott skulle vara positiv för mig, att allt skulle bli lättare då. Men det verkar inte som att det spelar nån roll. Det är upp och ner ändå. Men nu tror jag iallafall att Pers 5 veckor långa semester kommer vara guld värd, DET längtar jag efter! Hoppas inte jag blir besviken ännu en gång bara, som så alltid sista tiden, alltid dessa höga förväntningar på allt. Men vi försöker att inte planera så mycket inför semestern, vi ska ta dagen som den kommer. Vara hemma, vara bara vi 3, känna oss som en liten familj. Göra sådant vi känner för när dagen kommer. Jag hoppas innerligt att jag kan få ett inre lugn av detta. Det ska iallafall bli OTROLIGT skönt att inte vara ensam om ansvaret över Ingrid från 7-17:30 varje dag. Tänk att jag kommer att få flera timmars egentid - mitt på dagen om jag vill!! Hallelujamoment på det! =)

 

Idag har vi haft en diversedag. Vi var ett par timmar hos en tjej jag lärt känna från mammagruppen och fikade och Ingrid fick busa av sig. Vi har promenerat in till stan (i dåliga skor, aj mina fötter) och vi har träffat Ingrids favoritmoster :) Ikväll var jag och syrran och shoppade loss på H&Ms rea (till mig själv, inte ett enda plagg till Ingrid, när hände det sist??) nu ska jag nog klara sommaren ut i min alldeles för stora postgraviditet+förlossningsdepressionskropp.... Och nu under den senare delen av kvällen har jag ägnat mig åt en av de få saker som varit/är som terapi för mig sen Ingrid föddes. Ok, skratta inte nu... men jag kopplar av, känner mig lugn och blir nöjd av att..... Stryka kläder! I synnerhet Ingrids kläder. Jag vet, det är sjukt. Men att stryka hennes små fina kläder jag med omsorg valt ut, det känns speciellt för mig. Jag var så himla noga med hennes kläder när hon låg i magen, så på nått sätt håller jag kvar vid den känslan när jag stryker dem. Jag är fruktansvärt dålig på att hålla ordning i min egen garderob, men när det gäller Ingrids är det helt annorlunda. Där hänger klänningarna fint på rad, nystrukna och fina. Nått av det enda som gör mig lite glad i sinnet nu för tiden (jag vet, det ÄR sjukt.... min hjärna är lite knepig nu för tiden).

 

Nu ska jag nog krypa ner i sängen, förmodligen väntar ett par timmars kämpande med att somna i vanlig ordning. Att det ska vara så svårt att somna? Jag får ju ångest av att gå och lägga mig, för hur kul är det at ligga där med alla tankar, värmevallningar och kissnödighetsattacker? Nä inte särskilt. Godnatt!