...DELUX!!
Här snackar vi inte gråt när jag lämnar rummet, här snackar vi stortjut om jag ställer mig upp när jag suttit bredvid Ingrid på golvet, eller om jag sitter på en stol och hon är på golvet bredvid. Jag kan inte lämna Ingrid en sekund, inte ens om jag är 1 meter ifrån henne. Jag håller på riktigt på att bli tokig. Hur länge håller detta i sig? Är det normalt att det är så här "illa"? Jag kan stå ut med att jag måste vara i samma rum så att hon kan se mig, men att jag HELA tiden måste vara med henne eller ha henne i mitt knä, det orkar jag inte med alltså. 

Ikväll var jag iväg med min syster och shoppade. Per skulle lägga Ingrid, hon skrek i en timma så när jag kom hem fick jag ta över, då somnade hon DIREKT. Ingen annan än jag kan söva henne. Hopplöst. Tips?? Idéer? Någon??