Längtan
Äntligen fredag! Veckorna går fort. Vi konstaterade imorse att det kändes som igår vi sa nu är det redan fredag och nu är det fredag ännu en gång. Lite läskigt, tiden bara rusar fram och snart är det ju faktiskt dags. Väldigt snart. Skulle ju kunna bli närsomhelst. Jag känner mig inte helt redo, har en hel del kvar att fixa. Har t.ex. inte överhuvudtaget satt mig in i profylaxandning och det hade jag ju tänkt... har inte heller packat den där väskan vilket verkar vara ett stressmoment för mig, drömmer om den då och då.....Och så har ju inte heller vagnen och babyskyddet kommit! Det irriterar mig nog mest, skulle kommit förra veckan. Får ringa babyproffsen idag och höra var den tagit vägen.
Igår hade jag ingen bra dag. Jag var ofantligt trött, lillan tryckte uppåt så jag visste inte hur jag skulle vara och bete mig. Fick panik av att sitta och ligga och stå orkar jag ju inte göra hela tiden. Usch, det är verkligen ingen behaglig känsla när det känns som att det sitter ett bälte hårt åtdraget runt bröstkorgen. Men idag tycker jag att hon dragit sig neråt, det känns inte alls lika obehagligt idag. Dagarna går verkligen upp och ner.
Nu längtar jag så mycket tillbaka till min gamla kropp, till att kunna använda mina vanliga kläder, att kunna shoppa lite nya kläder (!) och använda mina nu för små skor! Jag längtar efter att kunna dricka kaffe utan en mindre eldsvåda i halsen, ta långa promenader och (var på vippen att skriva sova en hel natt, men det lär väl inte ske på evigheter, ha ha) sova på mage! Men framförallt så längtar jag efter lillskruttan, längtar efter att se hur hon ser ut, om hon ärvt min grisnäsa eller Pers lockar, längtar efter bebislukt, bebisgos och att bara vara i den där bubblan. Längtar efter känslan av att ha blivit mamma, att en liten minimänniska nu helt plötsligt är totalt beroende av oss, längtar efter att amma, byta blöjor och att bara titta på henne. Jag längtar efter att ta långa barnvagnspromenader fina höstdagar, när solen skiner och löven är gula och röda och alldeles skimrande. Åh vad jag längtar!
Per och vår gudson på promenad i slottskogen förra hösten, en sån där
solig och skimrande dag.
Oj, redan?
Onsdag v. 34+6
Godmorgon (god förmiddag?)! Ännu en ny dag och ett steg närmare bebisgos och fullständig lycka! Här sitter jag och bäljar i mig dagens första glas mjölk (my obsession)
Jag sover alldeles för länge på morgonen, jag förstår inte hur mycket sömn jag behöver. Vaknar 11:00 och först då känner jag mig utvilad. Somnar iochförsig inte förens ca 1:00 på natten så visst, jag har vänt lite grand på dygnet. Men det är ju så svårt att komma till ro på kvällen, att hitta en skön position. När man väl sover och är inne i det där sovandet, då somnar man ju hur man än ligger. Men jag tänker minsann unna mig denna lyx, att sova tills jag vaknar utan en skränande väckarklocka eller någon som står och puttar på en, för sedan lär det bli andra bullar.
Igår var det ju då tredje träffen med föräldrargruppen. Vi blev matade med info om förlossningskomplikationer, amning och tiden efter BB, när vi kommit hem. Det där med komplikationer var inget nytt, sådant är jag väl inläst på (jag snappar nämligen alltid upp allt negativt från förlossningsberättelser). Jag märkte dock att några av männen i gruppen såg ovanligt vita ut i ansiktet när det talades om att spricka all the way, att bli klippt och sugklocka. Detta klarade Per av att höra. Dock berättade han efteråt att han blev lite orolig över att han skulle få vara själv med bebisen i ett rum (knyta an alldeles själv) om jag måste opereras eller inte må bra efteråt. Söt. Jag hoppas och tror att det kommer kännas så naturligt och underbart för honom att vara med henne att all rädsla och nervositet försvinner.
Barnmorskan pratade väldigt mycket om jämställda hushåll, våra roller osv och hon var mycket nogrann med att poängtera att i ca 2 månader efter förlossningen måste pappan ta över HELA ansvaret för hushållet. Städa, diska, handla, laga mat. För det kommer mamma inte hinna och orka. Jag tycker det var bra att hon var så tydlig med detta för jag tror säkert att det finns både mammor och pappor som tror att mamma ska klara mer än hon kommer göra. Jag ska erkänna att jag tror kanske det oxå, att jag ska kunna göra så mycket mer än att "bara amma". Men jag måste nog ställa mig in på att det inte blir så mycket mer i början, mot min vilja. Det som iallafall kändes skönt var Pers kommentar efteråt "det där var väl ändå sunt förnuft, jag är helt inställd på att jag måste göra allt sådant". Men jag tror verkligen inte att det är sunt förnuft för alla. Tur jag har Per!
Vår barnmorska har faktiskt lite humor oxå, hon visade en annan sida av sig själv igår och jag gillade den. Bland annat tyckte hon att besökare inte ska förvänta sig fika och mat när de kommer i början, istället borde de ta med sig varsin maträtt :) Thats fine with me ;)
Nu ska jag fånga dagen!
Tisdag v.34+5
Jag började dagen med att passa Pers systerson, 11 månader gamla James =) Han var här några timmar på förmiddagen när hans föräldrar hade viktiga möten. Det var supermysigt men OJ vad slutkörd jag var efter det. Han är överallt hela tiden. snabb som sjutton trots att han inte går utan kryper. Han ramlade och slog sig ett antal ggr och jag hade verkligen fullt upp hela tiden. Tur att bebisar i början åtminstone inte kan röra sig så mkt ;)
När han åkt hem satt jag helt slut i soffan med massor av förvärkar, jisses denna kropp klarar verkligen inte ansträngningar! Dock växte sig ett sötsug starkare och starkare och till slut vann det över mig, så jag traskade iväg till affären och köpte choklad samt ingredienser till en kaka. Fick ett sånt akut bak-sug (ha ha) så nu väntar jag på att kakan ska bli klar!
Kl 17:00 är det dags för föräldrarkurs igen, tredje och nästsista. Ska bli intressant att se vad som står på dagens schema!
Måndag vecka 34+4
Godmorgon måndag.
Idag är en riktigt seg dag. Regnet står som spön i backen och jag har sovit alldeles för dåligt inatt. Blir nog en dag i soffan, kan behövas efter en intensiv helg. I lördags var det kalas för Per som blir 31 på lördag, vilket innebär städning och matlagning = trött. Igår var vi på liseberg i några timmar med Pers bror + barn = i.n.t.e.n.s.i.v.t och mina fötter såg ut som falukorvar eller nått. Men mysigt har det varit och sommaren gjorde en snabb återvisit. Men drog sig snabbt tillbaka med tanke på dagens väder. Regn, regn, regn.
Dagens uppgift, titta ut genom fönstret på regnig himmel från mjuk och skön soffa.
40 dagar kvar
Ja då var det 40 dagar kvar! 40 tunga dagar har jag på känn. Idag är nog första dagen jag känner mig riktigt klumpig, tung och fulsvullen. Senast igår skrev jag ju om att allt kändes så bra. Idag har det varit tvärtom. När jag ser mig i spegeln känner jag inte längre igen mig, har blivit svullen i ansiktet, magen växer så det knakar, jag känner mig helt enkelt ful idag. När jag går är det tungt och ryggen orkar snart inte bära mig. Så nu känns det segt. Har jag otur kan det vara nästan 8 veckor kvar!! 8!?! nej nej, inte en chans att det får bli så. Men jag har ju förrut sett hur det svänger, imorgon kanske allt känns toppen igen! Hope so!
Kvällen får iallafall spenderas i soffan, förmodligen med virknålen i handen =)
Vecka 35
Då var vi inne i vecka 35, endast 6 veckor kvar! Och idag är det ju även 1 september vilket innebär att jag blir mamma nästa månad, (om hon inte kommer för tidigt såklart). Helt crazy!
Vecka 35
Mamma: Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.
Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.
Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.
Bebis: Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern
Jag: Jag känner ingen större skillnad mot förra veckan. Fortfarande känner jag mig rörlig, har inte speciellt ont i rygg eller bäcken. Jag kommer lätt upp från sängen och soffan och kan fortfarande knyta min skor, hihi. Tröttheten jag besvärades av för några veckor sen har fortfarande inte kommit tillbaka vilket är mycket skönt. Självklart är jag inte som vanligt i kroppen, när jag går längre sträckor trycker det nedåt och det känns mycket obehagligt och flåset ska vi inte ens tala om =) Men inte så konstigt när man bär på ett antal extra kilon och har 50% större blodvolym än tidigare. Jag gör förvisso inte så mycket ansträngande på dagarna men jag märker skillnad när jag t.ex. sprungit i affärer några timmar, då säger kroppen i från med sammandragningar och förvärkar.
Bebisen har mer eller mindre aktiva dagar. Vissa dagar tycker jag att hon är igång hela tiden, inga sparkar utan rörelser, typ aerobics ;) medans hon andra dagar är mycket stilla och får sin mamma att bli orolig, Men jag har märkt att hon brukar svara på mina knackningar på magen, hihi, då buffar hon till lite försiktigt men det räcker för att lugna mina nerver. Hon verkar även ligga likadant hela tiden, och än har jag inte kännt av en endaste kick mot revbenen, men jag väntar spänt på dessa omtalade sparkar ;)
Nä nu tycker jag att tiden ska rusa, att hon har kommit ut och mår bra!
Onsdag v. 33+6
Dagarna fortsätter i ungefär samma anda som tidigare veckor. Jag börjar kunna detta nu. Jag sover alldeles för länge, sitter i soffan och äter frukost ända fram till lunchtid, surfar runt på nätet, spelar wordfeud på iphone och tänker att jag borde klä på mig och börja städa eller något annat vettigt. Men jag sitter kvar ytterligare en stund till. Och njuter av ledighet, slöhet och känslan av att kunna göra precis vad jag vill. Det är först på eftermiddagen jag får energi till att göra något annat.
Igår var det föräldrarträff nr 2. Per satt fast i bilkö hem från jobbet och jag var sönderstressad, kom 20 min för sent och missade information om CTG-kurva och skalpelektrod. Men det gjorde inget. Annars var träffen ok, inte mycket mer. Vi pratade om smärtlindring och jag känner mig mindre rädd för EDA, det är ju bra. Vi delades upp i en tjej respektive kill grupp och fick prata om hur man kan förbereda sig på det som komma skall. Går det?? Hade vart kul att lyssna vad killgruppen pratade om =) Vi fick även kolla på en förlossningsfilm, men efter att ha sett både förlossningskliniken, en unge i minuten och sjukhuset kändes det som att det inte var något nytt. Och den var över 20 år gammal, så i början var de flesta mer koncentrerade på att kommentera frisyrer och kläder.
Jag börjar bli nervös inför förlossningen, känner mig alldeles pirrig i kroppen när jag tänker på det och fattar inte hur jag ska fixa det. Natten till i går drömde jag som vanligt en massa, men i drömmen hade jag hela tiden väldigt ont i korsryggen, som en bisak i drömmen liksom. Ryggsmärtan bara var där hela tiden. Men så vaknade jag och insåg att jag faktiskt hade ont på riktigt. Och det, mina vänner, gjorde JÄKLIGT ont. Inte känt något liknande förrut. Samtidigt var magen alldeles stenhård. Ja det där var förvärkar så det heter duga. Och NU börjar jag inse hur ont det kommer göra dagen D. Hjälp.
Varför har jag en massa hemska förvärkar för? Hade inte haft en endaste på över en vecka, men sen den natten har jag till och från känt förvärkar, inte alls lika hemska som den på natten men ändå, hela tiden. Om det varit ett tecken på att förlossningen är närmare än jag tror hade jag köpt det, men vad jag förstår det som så påverkar det inte så därför slipper jag dem gärna!!
Nu blev detta visst ett långt tjötigt inlägg, men men. Mycket som cirkulerar i skallen på mig nu!
Vecka 34
Idag går jag in i vecka 34!!
Vecka 34
Mamma: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
Bebis: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
Jag: Jag upplever att den senaste veckan varit lättare än föregående veckor. Jag har känt mig relativt pigg, inte alls lika utmattande trött som innan, trycket jag kände uppåt har redan börjat lätta (!) tycker inte det är lika jobbigt att andas heller. Detta kan nog förklaras av att lillskruttan ligger långt ner nu, iallafall enligt barnmorskan. Jag är iallafall glad över att jag kan, till viss del, njuta av den sista tiden nu. Jag har inte heller längre några förvärkar att tala om, möjligtvis att jag kände lite igår men absolut inte som innan. Det märks att vila och lugn och ro hjälper gott. Det är skönt att vara ledig och bara ta dagen som den kommer.
Dock sover jag så jäkla illa på nätterna. Har mycket svårt för att somna och komma till ro, hitta en bekväm ställning och jag svettas sjukligt mycket på natten. Detta gör att jag visst råkar sova länge på dagarna, upps. Det är inte ovanligt att jag sover till 10:30, har visst vänt på dygnet..... Men hör och häpna, jag vaknar nästan aldrig av att jag behöver kissa på natten vilket verkligen förvånar mig. Man hör ju att gravida går upp både två, tre och fyra ggr på natten så här i slutskedet. Men jag är glad att jag slipper. Visserligen är jag så kissnödig när jag vaknar på morgonen att det gör sjukt ont i blåsan, men det släpper ju snabbt =)
Jag tycker inte att magen växer så mycket längre, den känns ungefär lika stor och lika mycket i vägen som för 3 veckor sen. Jag påtalade detta för barnmorskan igår och då sa hon att det är vanligt att man känner det så i slutet, jag har väl vant mig vid den oxå. Men jag hade föreställt mig svårigheter med att vända mig i sängen, att resa mig upp från liggande ställning i soffan etc men än klarar jag det obehindrat. Men det kommer väl.... =) Ska bli spännande att se om jag är lika positiv om några veckor ;)
Och helt enkelt är det ju inte nu heller, ryggen orkar inte med för långa stunder ståendes/gåendes, inte fötterna heller, men därför är det ju så himla bra att jag är ledig. Usch och fy för att behöva jobba nu, iallafall med mitt jobb. Skulle inte gå!
Besök hos barnmorskan v.32+6
Imorse var jag hos barnmorskan igen, allt var fina fisken. Skönt!
Mitt Hb hade stigit till 129 och det känns, är mycket piggare nu!
Blodtryck var 118/70
Blodsocker 7.3
SF-måttet var någonstans mellan 30-31 cm
Och det bästa av allt är att lillskruttan börjar fixera sig. Har oroat mig lite över att hon inte ska lägga sig med huvudet neråt, att man ska behöva genomgå vändningsförsök etc. Så detta var skönt att höra! Nog känner jag av att hon trycker neråt alltid :) Haha, Det är en obeskrivligt konstig känsla när det trycker neråt, ilar och sticker och ibland när jag går trycker det på blåsan så jag tror jag ska kissa ner mig där just på fläcken. Men detta är ju signaler på att allt är som det ska så jag gillar det :)
Nästa gång jag ska till barnmorskan är jag i v.35+4, då skall barnmorskan göra ultra ljud för att dubbelkolla lillskruttans läge.
Föräldrargrupp
Idag var det så dags för första träffen med föräldrargruppen. Kände mig lite nervös innan, man visste ju inte alls vad som väntade. Men det kändes helt ok. Inte så speciellt stelt och forcerat, inte mer än normalt i ett sånt läge iallafall. Det var en speciell känsla tyckte jag, att sitta där med min stora mage tillsammans med andra stora magar :) Och alla var vi lika nya inför det som komma skall.
Efter kvällens träff känns förlossningen helt plöstligt nära och verklig. Inte minst för Per som faktiskt inte visste så mycket förrut. Vår barnmorska gjorde allt hon kunde för att vi skulle förstå hur jävla ont det gör att föda. Haha. Hon gick verkligen in för att få oss att förstå att vi måste förbereda oss. Efteråt fick hon dåligt samvete sa hon, att hon skrämt upp oss. Haha. Jag blev inte rädd, bara än mer förväntansfull och spänd. Jag längtar verkligen, självklart inte efter smärtan men att få uppleva det. Och jag kan inte förstå hur ont det gör, verkligen inte, men vem kan det?? Barnmorskan sa att hon jobbat som barnmorska i 10 år innan hon själv fick barn och att hennes tanke vid sin egen förlossning var "det är inte sant, är det så här jäkla ont det gör?!?" Hon fick oss iallafall att skratta. =)
50 dagar
Ja idag var det visst 50 dagar kvar till BF. 50 dagar!! Jag tycker det var igår jag konstaterade att det var 100 dagar kvar. Med lite tur är det inte 50 dagar kvar heller, utan kanske 40? Men sån tur har jag väl inte, lär väl vara 64 dagar kvar. OMG. Nä, jag tycker det låter mycket bättre med 40 =) Hör du det lillskruttan??
Måndag igen
Ja då var det måndag och här sitter jag som vanligt i soffan och surfar runt på morgonen. Det tar lång tid för mig att komma igång på morgonen numera, internet tenderar att få mer och mer av min tid. inte bra.....
Idag står det tvätt på schemat. Ska tvätta bebiskläder! Ska bli mysigt att sortera in dem i byrån sen =) Mindre mysigt att släpa ut all tvätt till tvättstugan ute på innegården, blir trött bara jag tänker på det. ojojoj. Nä dags att ta tag i dagen!
Idag står det tvätt på schemat. Ska tvätta bebiskläder! Ska bli mysigt att sortera in dem i byrån sen =) Mindre mysigt att släpa ut all tvätt till tvättstugan ute på innegården, blir trött bara jag tänker på det. ojojoj. Nä dags att ta tag i dagen!
Vecka 33
Den senaste veckan har nog varit den längsta veckan under graviditeten. Jag har en känsla av att veckorna fram till förlossningen kommer vara sega nu, så lika bra jag vänjer mig :)
Vecka 33
Mamma: Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.
Bebis: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.
Jag: Jag har börjat må illa igen. Jag mår illa när jag äter, har ingen aptit och mat känns bara jobbigt just nu. Det känns att magsäcken inte är där den borde vara :) Halsbränna har jag nästan hela tiden, men jag märker att det påverkas av vad jag äter/dricker. Kaffe och juice får i fortsättningen gå fetbort.
Det värsta just nu är nog ändå att sova, usch vad jag sover dåligt på nätterna. Ligger flera timmar i sängen innan jag kan somna, vaknar under natten och vaknar jag på morgonen när per går till jobbet kan jag inte somna om. Vilken tur att jag är ledig :) Sen är det ju sammandragningarna/förvärkarna som spökar, de kan göra riktigt ont ibland. Jag oroar mig inte så mkt över dem längre, men jag tänker mkt på hur jag ska veta när förvärkarna faktiskt blir riktiga värkar. Men jag antar att jag kommer veta det!?
Lillan i magen sparkar inte så mkt längre, jag känner mer av hennes rörelser. Vissa dagar mer aktiv än andra. Jag hoppas att hon fortfarande ligger med huvudet neråt, som hon gjorde när jag var hos barnmorskan förra gången. Jag tycker att det är omöjligt att förstå hur hon ligger där inne.
Nästa vecka ska jag till barnmorskan, börja i föräldrargrupp samt på studiebesök på förlossningen. Spännande!
Aj aj
Sammandragningarna/förvärkarna avlöser varandra denna kväll. aj aj, det gör ont. Varför liksom? Börjar så smått inse hur ont det kommer att göra när det är på riktigt.
babydance
Igår när jag surfade runt och hamnade på en blogg som spelade lugn och klassisk musik satte bebis i magen igång med sitt diggande. Per lyckas aldrig få se när hon rotar runt där inne, det ser så förbaskat roligt ut och det känns väldigt mysko. Denna gång lyckades jag iallafall fånga lite av det på film. Det syns mest i början =)
hoppsan
idag var det visst bara 2 månader kvar till BF. Men i kroppen känns det som forever!
Vecka 32
Holy maccaroni. Idag går jag in i vecka 32!!
Vecka 32
Mamma: Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite. I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.
Bebis: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.
Jag: Jag har mina ups and downs. Vissa dagar känns bra, jag har energi och orkar göra det jag vill. Däremot märker jag verkligen skillnad på min kropp om jag varit för aktiv en dag. Igår var jag på stan i några timmar, ingen intensiv shopping eller så, två längre pauser med lunch och fika och ändå var jag helt totalt död igårkväll. Jag hade ont i hela kroppen, kändes som att jag hade genomfört ett riktigt jobbigt pass på gymmet. Typ träningsvärk. Och när jag skulle sova kom sammandragningarna/förvärkarna som ett brev på posten. Vaknade även inatt av förvärkar. Så går det när man tror man klarar för mkt.
I övrigt har jag svårt att sova, eller egentligen somna, har ångest inför varje natt. Lillan bökar oftast runt som tusan när det är dags att sova vilket faktiskt kan vara lite irriterande.
Jag känner att min rygg börjar lida av att jag bara kan sova på sidan. Tyvärr vaknar jag ofta av att jag ligger på rygg, vilket inte känns bra när man vet att lillan mår dåligt av det. Men jag kan ju inte påverka hur jag vänder mig på natten.
Boandet fortskrider, iallafall i mitt huvud, inte mkt blir gjort i praktiken vilket är typiskt mig. Jag har alltid så mkt idéer och viljor men slutför inte mkt. Men nu har jag ju tid. Lillan får gärna vänta några veckor på att komma ut, men det gör absolut inget om det blir tidigare än BF. =)
Vecka 31
Jag har ju varit i graviditetsvecka 31 sen i torsdags, har bara inte tagit mig tid för en veckorapport. Men nu kommer den :)
Vecka 31
Mamma: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Mamma: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av till exempel stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som exempelvis att gå i trappor och bära tunga saker.
Om du har extra tungt arbete kan du ansöka om havandeskapspenning nu. Det gör du hos försäkringskassan.
Om du har extra tungt arbete kan du ansöka om havandeskapspenning nu. Det gör du hos försäkringskassan.
Bebis: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.
Jag: Jag känner mig inte lika utmattat trött längre, vilket är riktigt skönt. Jag har såklat inte energi till hur mkt som helst men jag klarar iallafall av det vardagliga. Ryggen är ok, lite stel ibland och ont på kvällarna men absolut inte så illa som jag föreställt mig att det skulle bli (har ju haft en del problem med min rygg tidigare i livet varför jag ställt mig in på ryggbesvär denna graviditet). Det värsta just nu är nog nätterna. Har svårt att sova, hitta sköna positioner och jag svettas ohyggligt mycket. Jag är genomvåt såfort jag vaknar och det är inte trevligt. Vaknar jag har jag mycket svårt att somna om. Men lika bra att vänja sig redan nu vid lite sömn :) Bebis i magen verkar vara en periodare, vissa dagar är hon verkligen extremt aktiv, tycker hon rör på sig hela tiden medans hon andra dagar bara flyttar på sig då och då. Men jag känner ju att hon har det trångt där inne, och det verkar inte som att hon gillar när min mage trycks ihop t,ex när jag sitter framåtlutad eller ligger på sidorna, då sprattlar det hej vilt... detta bidrar också till att jag inte kan somna på nätterna, när det är full hallaballo i magen :) Men jag älskar det samtidigt, jag tar vad som helst. Bara hon har det bra!!
Besök hos BM
Idag var vi ju hos barnmorskan igen. Jag hade en del frågor med mig och en dos oro och nu känns det bättre. Den enorma trötthet jag känner skulle kunna bero på att mitt Hb var lägre än tidigare, fortfarande inte hejdlöst lågt men eftersom jag i vanliga fall har högt Hb så trodde hon att jag kände av denna lägre nivå. Lägg till värmen samt just det faktum att jag är höggravid så förklarar det nog allt. Jag ska iallafall äta järn nu och jag hoppas så att jag snart är piggare igen!
Angående mina förvärkar så lugnade hon mig (mitt sunda förnuft sa väl ungefär det samma men det känns skönt att få höra det från henne). Fortsatt vila och ta´t lugnt!
Mina värden i v.30+0
Blodtryck: 120/77
Blodsocker: 7.1
SF-mått: 29 cm
Hb: 117
Hjärtljud: 140 slag/min
Bebis ligger med huvudet neråt.
